Arkiv för April 2011

- Sida 3 av 3

Min man tar droger på sin mammas toalett

av Kristofer F Olsson, Aftonbladet

088c0e081c30f35b.jpegMin make, Klas, är 35 år gammal. I passet. Men ibland undrar jag om han ändå inte stannat på 15. Vi kan ta det där med snuset som exempel. Klas har snusat sedan tonåren. Jag vet inte säkert, men jag tror att det går åt en stock i veckan. Nästan hela tiden har han en bula under läppen, det är vanligare att se honom med bulan än utan. En prilla ut, sekunden senare åker en ny in. Så hålls det på. Jag vet faktiskt knappt hur min man ser ut utan nikotinet. Jag menar inte att det skulle vara pubertalt att snusa, absolut inte. Det som är barnsligt är att min man smygsnusar inför sin mamma, precis så som 15-åringar tjuvröker för sina föräldrar. Rätta mig om jag har fel, men jag har fått för mig att det normala är att barnet erkänner sitt missbruk för sina föräldrar ungefär samtidigt som personen flyttar hemifrån och känner sig vuxen nog att stå för sina laster. Men inte min man. Klas har valt att sticka huvudet i sanden, detta trots att hans mamma är cool och inte särskilt dömande. Detta skapar obehag, inte bara för min man utan även för omgivningen.

I alla år har han haft stora bekymmer med att hälsa på sin mamma i mer än en timme, ty det är max vad han pallar utan giftet i blodet. Redan före desserten vissnar Klas av abstinens. Han skyller då på huvudvärk och försvinner till toaletten för att hets-snusa lite innan han spolar ner prillan och kommer tillbaka till matbordet. Hans mamma blir naturligtvis orolig över hans dåliga hälsotillstånd och truliga humör.

Så fort svärmor ska komma på besök göms stocken under morotspåsen i kylskåpet och Klas väljer att bära jeans som inte har den där runda slitningen efter dosan. Det jobbiga för mig och även Klas systrar som också känner till smygsnusandet är att han tvingat oss att spela med lögnerna. Vid ett tillfälle råkade min ena svägerska försäga sig:
– Josefine, tänk att vår lillebror träffat någon som tycker han är söt även när han har rinnande snus på tänderna!

Klas blev vinröd i ansiktet och gav sin syster arga ögat. Men som tur var råkade svärmor vara på väg ut med blåbärspajen just då. Lögnerna kunde fortsätta. Jag har försökt få honom att berätta, eller bara börja snusa öppet. Men Klas har satt sig på tvären och vägrat. Han har menat att det hela gått för långt, han inte vill göra sin mamma besviken. Hellre har han under 20 år visat upp ett falskt jag. Tills i förra veckan. Vår dotter Maj-Lis blev sjuk och var tvungen att hämtas från dagis. Eftersom farmor var närmast fick hon uppdraget. Jag kom hem någon timme senare. Då hade Maj-Lis fått tag i sin favoritleksak: en tom snusdosa som hon stolt visat upp för farmor. Jag ringde min man och berättade vad som hänt. Han dikterade en långsökt lögn som han ville att jag skulle dra. Men jag hade fått nog, kände att sanningen behövde komma fram. Så pang, plötsligt efter alla år åkte Klas byxor ner. Okej, det var ganska pinsamt. Men svärmor tog det hela bra och trots skammen kan Klas och alla vi medberoende äntligen vara oss själva på söndagsmiddagarna.

Josefine Sundström

Vår katt gillar att hänga vid Konsum

av Erika Scott, Aftonbladet

Scott_erika_OBS_LOW-2.jpgDet är fredag, strax före läggdags. Min man jobbar natt, barnen sover, jag har tandborsten i munnen när telefonen ringer och en målbrottsröst säger:

– Hej, din katt har hängt efter oss ända ifrån skolan.

Jag är inte förvånad. Vår Mimmi är en extremt sällskaplig sort, som kärvänligt hakar på okända personer tills hon befinner sig alltför långt borta för att hitta hem. Den här gången har hon slagit sig i slang med ett gäng 15-åringar och hänger nu alltså med dem utanför Konsum på Ekerö.

Jag, som inte är ett dugg sugen på en kvarts promenad i pyjamas och duggregn, försöker:

– Det är inte så att ni ska tillbaka mot mitt håll?

– Nä, vi ska dra till centrum, svarar målbrottet.

– Vad synd. Jag som är ensam med sovande barn, min man har nattskift

Det blir tyst i luren medan tonåringen funderar och sedan undrar:

– Är katten rädd för ljud?

– Nej … (tror jag).

– Då skjutsar vi hem henne på moppen.

Bingo! 

Synen som möter mig vid radhusområdets vändplan är obetalbar: En tonårsfinnig kille vid styret, på bönpallen hans tjej, med Mimmi instoppad innanför jackan. Jag tackar med en hundring i bensinpengar samtidigt som jag funderar på vart vår kisse ämnar äventyra sig nästa gång. Hade jag kunnat snacka katt, som djurkommunikatören Margareta Tärnström gör i reportaget på sidan 38, hade jag kunnat fråga Mimmi direkt om hennes reseplaner.

Men en knapp vecka senare får jag ändå svaret, då en kvinna ringer:

– Har du en grårandig katt?

– Ja… (suck). Var är hon nu då?

– På bussen mot Älvnäs. Hon klev på vid Ekebyhov.

 

Sluta deppa, vi är tillbaka!

av Kristofer F Olsson, Aftonbladet
ettan.bnp.png

Trött och håglös. Så har jag mått den senaste veckan. Jag känner inte igen mig själv och googlar runt efter en förklaring. Ganska snabbt hittar jag en möjlig diagnos: vårdepression. ”Många blir glada på våren men inte alla”, får jag veta. Sedan radas det upp en samling symptom som jag prickar av, ett efter ett.
Det är ju helt värdelöst. Jag gillar våren, längtar efter värmen och ser ingen anledning alls att deppa ihop, i alla fall inte just nu.
Visserligen är jag lite orolig över att Rögle ska falla igenom totalt mot Södertälje i den superviktiga hockeymatchen i kvalserien nu på söndag.
Men i övrigt har jag väldigt lite att bekymra mig över.
Nog gnällt om detta, i veckan har vi som vanligt satt ihop en tidning som jag hoppas ni gillar.
Magda Gad har varit i New York för att ta reda på vad prinsessan Madeleine har för sig ett år efter att Jonas Bergströms otrohet hamnade på löpsedlarna. Tore S Börjesson har träffat artisten Miss Li som berättar hur den mystiska sjukdomen fick henne att tvivla på att hon skulle överleva.
Veckans test står Söndags reporter Åsa Passanisi för, hon tog hjälp av en djurkommunikatör för att ta reda på vad hennes katt Svea har att säga.
”Jag vill inte heta Svea”, sa katten.
”Och jag vill inte vara vårdeprimerad”, säger jag.

Dagens outfit

av Erika Scott, Aftonbladet

Dagens tydliga redaktionstrend är ränder mot grå botten matchat med slanka jeans. Mannekängerna Cecilia Gustavsson och Emma Landelius väljer chica svartrandiga kreationer, medan Veronica Larsson sticker ut på understated vis i en roströd nyans.

 

IMG_0586.jpg

Redaktionsdebatt

av Erika Scott, Aftonbladet
Diskussionen just nu på redaktionen: Hur farlig är en panda, egentligen?
Emma: – Allvarligt, det är ju grizzlybjörnsvibbar på dem!
Magnus: – Alla djur ser hur gulliga ut som helst, när de i själva verket vill äta upp dig, hela tiden.
Gunilla: – … men en koala då?
Sida 3 av 3
  • Tjänstgörande redaktör: Mikael Hedmark, Sebastian Laneby
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB