Det har väl knappast undgått någon? Att i dag är dagen då vi bör fira våra farsor lite extra? Men visste ni, alla pappor som fått mumsiga tårtor och prassliga paket, att det är en viss herr William Smart som ni bör tacka för Fars dag-kaffet? Det var hans dotter, Mrs Dodd, som 1910 ville hedra sin far, eftersom han på egen hand fostrat henne, plus fem syskon, sedan hans hustru dött i barnsäng.

En modern man, med andra ord. Att rådda sex barn på egen hand är en anmärkningsvärd bedrift i dag och på den tiden, snudd på ogörlig. Mrs Dodds initiativ spred sig till övriga USA, i Sverige har farsgubben fått hyllningar sedan 1931 och i dagens tidning frågar vi kända svenska kvinnor om deras relation till sina fäder.

Så, vad har min pappa betytt för mig? Jo, förutom det mest uppenbara (satt mig till världen), har han visat sin ömsinta kärlek till min mor i över ett halvt sekel och var en av få karlar på 1960-talet som bytte blöjor och drog barnvagn. Inte nog med det, han gick matlagningskurs med sina manliga lärarkolleger under 1970-talet för att kunna servera trendiga middags­överraskningar som pizza, chili con carne och ­glace au four.

Pappa är mannen som jag ville gifta mig med när jag var sex, eftersom han luktade så gott och var bäst på att hitta mysiga campingplatser under alla husvagnssemestrar. När mamma sydde klänningar och skjortor till mig och mina syskon, satt ­pappa bredvid och tillverkade matchande små hattar.

En modern man, med andra ord. Som ­inte bara har ­fostrat mig, utan också, alltid ­velat skydda mig. Ibland på ­lite fel sätt. Men det gör inget. För jag älskar dig, pappa. Lika mycket som du gör mig.

Så var det sagt. Säg det, ni också, till era pappor. Och inte bara i dag.