Jag är 13 år när jag ser filmen Cocktail för första gången. Tom Cruises leende är vitt och busigt. Och oj så förföriskt, det har jag aldrig tidigare tyckt om en filmskådespelare. När Tom Cruise blandar drinkar flyger flaskorna i luften och drinkarna blir exotiska och minst lika förföriska som Toms breda leende.

Om jag blev kär? Bär tomten röd luva? Tom Cruise förblev min drömkille under hela tonåren.

Sen har det, som man säger, runnit vatten under broarna. Jag har inte riktigt förälskat mig i varken popstjärnor eller skådisar sedan dess och således trodde jag att min naiva Cruiseförälskelse lagt sig. Men den hade endast gått i mångårig träda, skulle det visa sig.

 

För cirka en månad sedan dök det upp en inbjudan. Till en biopremiär. Jag öppnade den blanka inbjudan och såg Tom Cruise i en inövad filmpose. Jag började läsa och hoppade till då jag upptäckte: ”I närvaro av film-ens huvudrollsinnehavare”. Tom, min Tom, skulle alltså komma hit!

På två röda hade jag övertalat min måttligt imponerade make att följa med mig. Och då dagen är kommen övertalar jag honom att vi ska komma först till eventet. Ja, faktiskt redan en kvart innan, för att få en riktigt bra plats i biosalongen.

Sagt och gjort. Vi hänger på låset till röda mattan. Det är ett himla ståhej utanför biografen. Poliser, vakter och hundratals skrikande fans. Min man som är lång berättar att det redan pågår viss aktivitet på röda mattan.
Jo, kamerablixtar smattrar och Mr Cruise är visst redan på plats. Omöjligt, tänker jag.
Stora stjärnor brukar ju glida in sist.

Så öppnas dörrarna och jag och Klas går, via vimmelfotograferna på röda mattan, in i biografen. Jag håller hela tiden min mobil i handen för att vara redo att fota Tom Cruise när han väl kommer.

När vi tagit av oss våra kläder säger Klas:

– Jag har ju hört att han är kort, men att han skulle vara så kort!

– Mm, det blir spännande att se, säger jag.

– Men vi stod ju alldeles intill honom där på röda mattan!  Jag trodde du såg det.

 

Det visar sig att medan jag skyndat över röda mattan har Tom stått och signerat autografer till sina fans. Vi har alltså bara rusat förbi honom. Och när vi så småningom tagit plats längst fram i salongen ser vi på bioduken i en direktlänk hur Tom jobbar på röda mattan. Och jag ska
säga att killen är fantastisk med fansen. Han ler vänligt, skakar hand, signerar, ler igen och småpratar. Lika trevlig är han mot pressen. Och
efter tre timmar kommer han så in till oss.

Mitt återupplivade tonårshjärta bultar från första raden, två meter från min ungdomskärlek. Jodå, snygg är han. Och duktig skådis, men min beundran handlar nu främst om hans vänlighet. Här har flera svenska stjärnor mycket att lära!