Det senaste året borde vara Anne Hathaways bästa någonsin. Hon fick både en Oscar och en Golden Globe för sin roll i Les Miserables, hon stal showen som Catwoman i senaste Batman-filmen, och hon är nygift med skådespelaren Adam Shulman. Men det är också året då det blivit en internationell sport att hata henne på nätet. Det finns Facebook-grupper och bloggar där medlemmarna tävlar i den här sporten. Hon har röstats fram till årets mest irriterande kändis. De flesta verkar överens om att det som är allra mest irriterande med Anne Hathaway är att hon försöker för mycket. Hon är för perfekt välputsad på röda mattor, har för stort leende, för långa tacktal, är lite för … duktig.

De mest engagerade hatarna kallar sig för Hathahaters och fenomenet är nu så stort att det förärats en lång analys i New York Times. Neal Gabler, som skrivit flera bestsellers om Hollywoods historia, säger i artikeln: Folk älskar det som känns äkta. Det är därför vi har en miljard dokusåpor. Sen kommer Anne Hathaway. Allt hon gör känns planerat, beräknat och inövat. Journalisten Sarah Nicole Prickett säger: ”Det är egentligen inte Anne Hathaway jag hatar, utan alla Anne Hathaway-typerna jag stött på i verkliga livet. Bortskämda, prinsessiga, teaterskolade tjejer utan sex appeal som äter russin till efterrrätt”. PM Forni, universitetslärare och expert på sociala beteenden, menar att förklaringen till Hathaway-hatet finns inbyggd i den mänskliga naturen: ”Att vara delaktig i en grupp människor som tycker likadant aktiverar hjärnans lustcenter. Hatet mot Hathaway har tagit fart, och folk blir ivriga att vara en del av det”. Jack Goncalo, expert på gruppdynamik, säger att det handlar om hederlig gammal mobbmentalitet. ”Om den stora massan redan har bestämt åt mig så kan jag gå vidare med annat”, säger han. ”Folk vill inte behöva tänka själva”.

Det är med andra ord precis som med allt annat näthat. Det säger mer om den som hatar än om den som blir hatad. Hatarna avslöjar inte Anne Hathaways brister. De avslöjar sig själva som rätt patetiska människor med för mycket tid över, och för lite viktiga saker att engagera sig i.