I Argentina har det under hösten pågått ett mediekrig mellan landets mest kände politiska journalist Jorge Lanata och presidenten Cristina Fernández de Kirchner.Kritiken mot president ”CFK” (som hon snitsigt kallas) har framförts i Lanatas tv-program Periodismo para todos (Journalistik för alla) som sänds på söndagkvällar.
Regeringens motdrag blev att köpa rättigheterna till den argentinska fotbollsligan. Sedan sändes matcherna samtidigt som Lanatas program.
Tittarsiffrorna för den politiska tv-showen minskade märkbart.
I Sveriges Radios Godmorgon, världen! inter­vjuades en kollega till Lanata, Alejandro Alfie, redaktör på Argentinas största tidning Clarín.
Vad tittar han på om söndagskvällarna – fotboll eller politisk granskning?
– Jag brukar faktiskt spela in Lanatas tv-program och se det efter matchen. I alla fall när Boca Juniors spelar. Men sådana möjligheter har ju inte alla argentinare så de flesta tvingas välja – fotboll eller regeringskritik? sa Alfie.

”Spela in” – snacka om att påminnas om en tid som flytt.
Ni minns väl då man var bortbjuden på släktkalas en helg och missade Tipsextra eller Uno, kryss, due? Ingen fara – VHS:en rullade och vi kunde lugnt traska hemåt för att njuta av matchen utan att veta hur det hade slutat.
Eller som VM 1986, nattmanglingen mellan Spanien och Danmark var inget för tioåringar. Då fungerade SVT:s eftermiddagsrepris utmärkt.
I dag är det här nästan omöjligt.
Du kan inte längre plocka upp din smartphone eller slå på datorn utan att löpa risken att få reda på resultatet. Och eftersom vi till stora delar lever våra liv på nätet leder det till svårhanterliga problem.
Några kollegor och jag hamnade faktiskt i en sådan situation för en tid sedan. Vi jobbade på en allsvensk match i Helsingborg – samtidigt spelade Spanien–Italien semifinal i Confederations cup.
Min skånske broder Johan Flinck tryckte på rec, tanken var att se landskampen när vi hade arbetat klart.

Det blev precis så besvärligt som vi befarat.
I stället för att säga ”Hej” inleddes varje telefonsamtal till chefer och redigerare med ett vrål och en svordom:
– Säg nu fan inget om hur det gick mellan Spanien och Italien, vi har spelat in matchen!
De trodde inte att vi var kloka.
Vi smög fram nätsidorna på datorn likt man gör i en viktig omgång poker när man vill hålla hoppet levande så länge som möjligt vilket kort man har fått.
Svara på sms? Glöm det.
Mot alla odds lyckades vi.
Efter att artiklarna om allsvenskan var färdigskrivna slog vi oss ner i soffan, mätte upp en bättre whisky och njöt av ovissheten.
Hur matchen slutade?
Det tänker jag förstås inte avslöja, kanske finns det någon stackare där ute som också har spelat in den.

 

5 snabba!
I mitt kylskåp finns det alltid…
… ingenting. Jag vill vara fri i mitt matval.

En låt alla borde lyssna på är…
…  Machine Gun med Manu Chao därför att den gör trumpeten rättvisa.

Stötte jag på mitt 17-åriga jag, skulle jag …
… backa upp honom till hundra procent. Punken dör aldrig och Thåström håller 20 år senare också.

Jag skulle vilja skälla ut …
… främlingsfientligheten. Jag tror inte på att skälla ut individer, men väl strukturer.

Om jag var osynlig för en dag skulle jag …
… hoppa in i Sveriges landslag i fotboll. Tänk vilka passningar Zlatan skulle
kunna ge mig.

 

Veckans krönikör:
Namn: Robert Laul.
Ålder: 37 år.
Familj: Singel.
Bor: I Solna.
Gör: Journalist och krönikör på Sportbladet.