Ingen civiliserad människa kan rimligen uppskatta den svenska vintern. Mörkret, den isande kylan, känslan av ofrihet under lager på lager av kläder. Det är ingen slump att de äldsta städerna världen känner grundades på helt andra breddgrader än våra.

Det sägs att det inte finns något dåligt väder, bara dålig klädsel. Det är kvalificerat nonsens. Det enda rimliga vädret är 25 grader i skuggan med en gin och tonic. Då och endast då är livet något så när uthärdligt.

Att jag finner vintern vämjelig hindrar dock inte mig från att ha synpunkter även på ­sommaren. Inte minst juni bjuder på ett ­betydande mått av irritation.

Låt mig ta några exempel:

4 Studentflaken. Horder av tonåringar skränar på Stockholms gator. Högtalarna på lastbilarnas flak pumpar ut värdelösa hits. Det sprutas öl på förbipasserande – ungjävlarna har givetvis inte råd med champagne – och de vita studentmössorna är snart färgade av undermåligt rosévin.

Vad är det ens de firar? Det var årtionden ­sedan det krävdes någon form av uppoffring för att ta studentexamen. Numera går det att sova sig igenom gymnasiet och ändå gå ut med något slags betyg.

4 Midsommar. Årets mest värdelösa helg. Fylla och våld. Midsommarafton är Sveriges egentliga nationaldag – hur vissa än försöker lansera löjeväckande 6 juni – och alltid lika svinkall.

Mest egendomligt med denna tradition är den bisarra längtan efter torftiga stugor där det inte finns vettiga badrum och allt måste diskas för hand. Inte en bardisk så långt ögat når. ­Däremot mygg som gör sitt yttersta för att plåga livet ur en.

4 Stressen! Folk är inte kloka i juni. I varje fall inte mina chefer. Allt ska bli klart. Har du skrivit det? Har du gjort det här? Vi måste få dittan och dattan gjort innan alla går på semester!

Sedan visar det sig att folk ändå arbetar en bit in i juli och att det alls inte fanns anledning att få högt blodtryck och jobba halvt ihjäl sig.

4 Turisterna. Förvirrade japaner, självgoda amerikaner, egocentriska britter och inte minst löst folk från Tierp, Landskrona, Hudiksvall och allt vad deras hemorter runt om i Sverige kan tänkas heta invaderar Stockholm.

Att de söker sig tillVasamuseet, slottet och Gamla stan är inte hela världen, men av gåtfulla skäl har även mina kvarter på östra ­Söder ­hemsökts. Fram till för några år ­sedan gick det att gömma sig på Pelikan, men så började de ­internationella Stockholms­guiderna tipsa om den slitna ­gamla ölhallen. Därmed föll den sista ­bastionen.

4 Kraven. Kroppen ska ­vara beach 2015, en diskret solbränna bör vara på plats tidigt, det ska å ena sidan motioneras och å andra sidan sörplas vin på uteserveringar. Kraven är aldrig så höga som under ­juni.

Jag längtar redan till juli. Trots att jag vid det här laget vet att den ­månaden är ännu ­värre.   

5 x tankar i mitt huvud:
1 När jag är sjuk vill jag …
… ligga under ett täcke och sörpla kycklingsoppa.

2  Jag dansar om …
… jag har förlorat förståndet.

3 Det skulle aldrig hända att jag …
…gjorde armhävningar.

4 Jag önskar att jag hade skrivit Stig Claessons ”Om vänskap funnes”…
…för att det är den vackraste titeln på en svensk roman någonsin.

5 Som min sista måltid i livet, skulle jag välja …
… en äkta Manhattan-biff.

Veckans krönikör:
Namn: Oisín Cantwell
Ålder: 50.
Familj: Sonen Henry.
Yrke: Journalist på Aftonbladet.
Bor: Stockholm.