Alla gör det.

Ingen pratar om det.

Särskilt inte nyförälskade par.

Ingmar Bergman hade egen toalett på Dramaten och behövde aldrig bry sig.

Vi andra vanliga dödliga tvingas sysselsätta våra tankar på det på tok för ofta.

För när, var, hur kan man göra det i hyfsad lugn och ro, utan att behöva oroa sig för arbetskamraters ­blickar och tankar eller köande kissnödiga.

När man har lämnat barndomens fnitterkänslor kring ämnet bakom sig, vill man inte att någon över huvud taget ska veta ens att man bajsar.

Hur många av oss har inte suttit och svettats på ­bussar, tåg eller flygplan, hållt oss till svimnings­gränsen, för att inte bli en pinsam människa som ­skapar kö och/eller sitter och låter och har sig?

Det finns förebyggande åtgärder.

Är man en globetrotter har man lokaliserat hotell, krogar eller varuhus på favoritorterna. Platser där man vet att man kan göra ifrån sig i lugn och ro. Ett slags internt nätverkande för magens och nervernas välbefinnande.

Jobbar man på ett lite större kontor, vet man att gå en sväng, något slags ärende, som för att prata skit med någon (kunde inte låta bli den vitsen…), innan man smiter in på någon annan avdelnings toalett. En före detta chef hajade aldrig detta. När hen försvann en kvart, förstod vi alltid att det väntade ett för den personen (och kanske för någon av oss) obehagligt samtal…

Sedan finns det ju läkemedel. Novalucol, Dimetikon, Moxalole och annat tveksamt trams. Men medan det med jämna mellanrum hävdas att ett glas rött om dagen motverkar hjärtinfarkter, har märkligt nog ­ingen läkarexpertis ännu anammat min vältestade tes om att ett par glas vitt vin liksom binder magen. Klart effektivaste sättet att inte behöva göra tvåan. Antar att metoden kanske inte är tillräckligt politiskt korrekt. Inte heller helt nyttig.

Och så var det det där med nyförälskade par.

Man undviker det in i det längsta, men till sist ­kommer tidpunkten när det inte finns någon återvändo.

Flickvännen slår alltid på TV4:s Nyhetsmorgon.

 Bättre än SVT:s morgon-tv, säger hon, utan att ­direkt verka bry sig.

Tar någon vecka att förstå varför. Morgonfixandet på toaletten börjar alltid, som av en slump, i något ­reklamavbrott. Reklamens högre ljud överröstar plopp i vattnet.

Kör själv alltid med Eldkvarn. Plura har skrivit låtar som passar alla tankar, känslor och lägen i livet. Din lilla hund, Nere på klubben och, kanske lite oväntat, Be-bop-a-lula-land, är de som mest effektivt över­röstar alla tänkbara stön, stånkanden, fjärt- och ­brakskitsljud.

Allt ställs lätt på sin spets under en semester i Grekland.

Flickvännen bosatt på Östermalm och bördig från Teherans finare kvarter öppnar dörren till toaletten och utbrister förfärat: ”Har du tagit mig på en tidsresa 70 år bakåt i tiden?”

Som Greklands-rookie, tittar hon ­förvånat på de tre (!) skyltar i det trånga badrummet som alla förmedlar ­samma sak:

Please, do not throw toiletpaper in the toilet. Thank you. Bitte kein Toiletten­papir in die Toilette. Danke Schön. 

Och samma fras på grekiska.

Även om den minoiska ­kulturen på Kreta lär ha haft ­vattenklosetter för 4 000-4 500 år sedan, är det grekiska kloaksystemet fortfarande ungefär lika undermåligt som landets ekonomi.

Sådant som kan få par som ännu inte känner ­varandra till hundra ­procent, att tvingas prata om det som är allra mest ­tabu …

Veckans krönikör:
Namn: Jan-Olov Andersson.
Ålder: 60.
Familj: Olle, 16, och Greta, 15, flickvännen Nicole Mahnaz Nia.
Gör: Krönikör, recensent och reporter på nöjesredaktionen.
Bor: I en 4:a på Södermalm i Stockholm.

5 x tankar i mitt huvud:
1 Som osalig ande skulle …
… jag spöka för Zlatan Ibrahimovic så att han förstod sitt eget bästa och skrev på för Manchester United.

2 Det första jag gör när jag kommer in på ett hotellrum …
… är att (Gud, så förutsägbart trist!) logga in på nätet.

3 Jag blir rädd …
… när svenska folket går till valurnorna.

4 Vill du få mig på fall …
… försöker du laga raggmunk enligt mammas recept.

5 Jag reser ­ingenstans …
… utan tidningar och böcker.