Så har man överlevt ytterligare en sommar. Det är något en man i mitt läge bör vara tacksam över. Det blir ju liksom bara färre och färre kvar med åren. Så är det förvisso för alla andra också.

Men matematiken tenderar att bli allt mer glasklar med tiden har jag kunnat konstatera. Fast jag klarar mig fram till nästa sommar. Det vet jag.

Hur jag vet det?

Jag tar alltid mitt första dopp i havet i april. Om inte isen ligger kvar ute vid hälsingekusten. Jag kan inte påstå att det är en upplevelse som får mig att ­rysa av välbehag direkt. Men ryser gör jag. Jag har ingen aning om hur kallt vattnet var i år heller. Jag har aldrig vågat mäta.

Min fru, som är läkare och expert på ond bråd död, brukar stå uppe på bryggan och betrakta mig med blicken hos den som iakttar en idiot.

– Ja, ja, säger hon trött.

– Överlever du det här så klarar du dig ett år till också.

Och hittills har det ju stämt.

Apriltestet är alltså viktigt. Viktigare än bilprovningen. Klarar man inte apriltestet så blir det inte körförbud. Det blir skroten direkt.

Men alltså inte i år.

En annan given fördel med apriltestet är att det aldrig mer blir lika kallt i vattnet. Det spelar ingen roll hur sommaren blir. Man behöver aldrig ­bekymra sig om vattentempen. Det funkar i alla fall.

Just den här sommaren har det varit ett jävla gnäll om vädret. Inte minst i den här tidningen har man kunnat läsa sig tårögd om eländet.

Men själv tycker jag att det har varit kul och ­stimulerande med dimman, störtskurarna och ­snålblåsten. Jag har känt mig märkvärdigt hemma i sommar. Fast det kanske beror på att man är någon slags halvislänning. Däruppe på Island motsvarar nämligen en svensk skitsommar ett finväder man bara kan drömma om.

Jag kravlade upp på den nya vulkanen på V­estmannaeyjar för ett par år sedan. Det blåste väl en 30-40 sekundmeter och det kändes som om jag skulle blåsa iväg när som helst.

Men det gjorde jag inte. Däremot höll jag på att dränkas av regnet. Som ”föll” UPPÅT på krater­kanten.

Tycker du att det låter konstigt, att jag kanske har fått för mig att dra en skröna? Då har du fel.

Regn som faller uppåt utgör bara ett av de mindre märkliga inslagen i den isländska vardagen. Badkulturen är annorlunda också. Där badar man året runt i skållheta källor så något apriltest kommer aldrig på tapeten.

Årets badsommar härhemma blev onekligen lika omväxlande som de isländska väderleksrapporterna­ brukar vara. Salt och kallt på västkusten. Bräckt och kallt i Bottenhavet och strömt och kallt i diverse norrländska åar och älvar.

Det är något visst med de strömmande vatten­dragen. Dels kan det hända spännande saker i dem som kräver god simkunnighet och dåligt omdöme. Dels kan man dricka badvattnet. Bara en sån sak.

Bara Sverige svenska älvar har.

Jag simmade över Ganges i Indien en gång. Det skulle jag inte ha gjort. Den simturen var en starkt bidragande orsak till att jag senare fick uppleva några minnesvärda veckor på infektionskliniken i Gävle. Till läkarnas stora förtjusning. Jag ­hade nämligen allt utom pest och ­spetälska.

Semestern må vara slut. Men inte badsäsongen – den slutar samtidigt som kajaksäsongen, nämligen när isen lägger sig.

Och det bör väl dröja några månader.

Sedan är det bara att dra på sig något varmt och invänta nästa års apriltest.

Och kanske få grönt ljus för ett år till.

Veckans krönikör

Namn: Svante Lidén. Ålder: 63 år.
Yrke: Reporter på Aftonbladet.
Familj: Hustrun Maria. Sönerna ­Magnus och Einar.
Bostad: Lägenhet i Uppsala.

4xtankar i mitt huvud:

1 Som osalig ande skulle jag spöka för …
… det säger jag inte. Men den jäveln snodde den som då var kvinnan i mitt liv ifrån mig. Vänta bara.

2Det första jag gör när jag kommer in på ett hotellrum …
… är sätta upp utrustningen och tömma ut hela packningen så att stället liknar ett slagfält efter mindre än fem minuter.

3 Vill du få mig på fall …
… säger du vad som helst. Jag är redan upptagen. Men tack för försöket.

4 Jag reser ­ingenstans …
… utan min isländska torshammare som hängt runt halsen de senaste 41 åren.