Söndag kväll. Slösurfar.

Kommer in på Svenska Dagbladets bespottade ”Min helg” och hamnar hos makarna Ahndoril (a.k.a Lars Kepler) som beskriver hur de byter om till vitt och dricker bubbel på landet varje fredag.

Jag älskar Keplerböckerna. Har läst varenda en. Funderar på vad som händer härnäst för Joona medan jag tittar på bordet framför mig, där en uppäten burk kvarg med lingon- och hallonsmak står. Då går jag över till att fundera på min egen helg. Vi backar bandet.

Medan succéförfattarna köpte räkor på Melanders fisk på fredagseftermiddagen mötte jag en journalistkollega vid t-banan. Vi gick till ICA Maxi, köpte fem paket bacon. Efter en passionerad diskussion på Facebook har vi bestämt oss för att laga en middag där alla rätter har just
bacon. Vi åt och pratade till 03.

På lördagen drack makarna Ahndoril kaffe
i sängen medan deras dotter fixade omelett, smoothies och cupcakes med rosa frosting. För egen del vaknade jag åtta, men gårdagsnattens drinkar – med knaperstekt bacon som drinkpinnar – gjorde att jag orkade fixa havregrynsgröt först klockan elva.

Vid fyratiden hade jag avancerat till soffan och började bli hungrig. Plockade fram resterna av gårdagens kyckling- och bacontårta, lyckligt omedveten om att familjen Ahndoril i en annan del av Sverige då svängde ihop egengjord baba ganoush.

Klockan sex bytte jag om från pyjamas. En kompis ville att jag ska komma till Bitter Pills, en söderklubb med lesbisk country som kvällens tema. Gick vidare till ett närmast folktomt Bishop’s Arms på Hornsgatan där jag beställde en päroncider – samtidigt som the Keplers öppnade ett bättre vin.

Vid midnatt skickade två vänner sms om Golden Hits, typ en finlandsfärja på torra land.

”Magisk stämning”, messade den ene.

”Hur mycket schlager som helst”, skrev den andre.

Tre timmar senare hade jag dansat till Vanilla Ice, Linda Bengtzing och Lena Ph innan ”Diggiloo Diggiley” blev min svanesång.

Söndagsmorgonen beskrev makarna Kepler som ”ett slags ackumulerat helglugn”. Själv vaknade jag åtta och tryckte ånyo i mig havregrynsgröt innan jag gav mig av på en promenad och stötte på en person jag varit förälskad i. Han började gråta. Jag började gråta. Vi satte oss vid vattnet och pratade i en timme om det som var och det som aldrig kommer att bli, sedan fanns inte så mycket mer att säga.

Ungefär samtidigt som författarna packade ihop barn i bilen, utvilade efter en helg tillsammans, bytte jag till pyjamasbyxor och funderade på om jag någonsin kommer att träffa rätt person. På SVT Play visades Downton Abbey och i en scen sa Mary att hon hellre ville vara själv än med fel man, och jag började gråta för andra gången. När tårarna hade slutat rinna hämtade jag en kvarg i kylen och åt den samtidigt som jag började slösurfa.

Det är då jag hittar ”Min helg” och inser att Keplerförfattarna exakt just nu äter
indisk mat.

Jag tittar på min tomma burk med kvarg med lingon- och hallonsmak och tänker att min helg knappast var lika glamorös som makarna Keplers. Men det kanske kan vara bra att påminna andra om det. Du som sitter i pyjamas med en burk kvarg och läser detta, du
är inte ensam.

Veckans krönikör: Namn: Carina Bergfeldt. Ålder: 35. Bor: Kungsholmen. Familj: Mamma, styvpappa, deras respektive, fem bröder med familjer. Yrke: Journalist och författare.

2xtankar i mitt huvud:
1 Jag längtar alltid …
… till solen. Den här tiden på året alltså, jag får ångest bara jag tänker på det. Kroppen skriker av extrem D-vitaminbrist.

2 Kärlek för mig är …
… bacon. En svensk
hotellkedja slutade nyss servera det på sina hotell och jag försöker att inte visa exakt hur upprörd jag är över detta eftersom jag VET att det är minst sagt ett lyxproblem. Men jag älskar bacon.