När jag kommer hem ligger den där och hånar mig, friskvårdschecken från jobbet. Som i snabbspolning börjar min hjärna rada upp utgiftsposter som den där pengen hade kunnat täcka. Om jag hade haft ett intresse som Skatteverket ansett vara hälsofrämjande, vill säga.

Tar upp webbläsaren och kollar reglerna ännu en gång, men nej – ridning finns inte med på Skatteverkets lista över bidragsvärda aktiviteter. Det gör däremot homeopati, rosenterapi, cheerleading och örtbad. Hästar, menar byråkraterna, är en dyr och exklusiv hobby som utövas av människor som redan har det för bra.

Kollar termometern – minus 15 grader. Jag drar på mig ridkläderna och ger mig ut i kylan till min glamorösa hästtillvaro. I stallet verkar vattnet vara på väg att frysa, så jag beslutar snabbt att fylla upp hinkar i boxen medan tid är. Sedan går jag och hämtar den 30 kilo tunga ­fodersäcken från bilen. Gör rent boxen och ­släpar skottkärror med rykande dynga över den frusna marken. Sadlar hästen och svär lågt när händerna stelnar i kölden. Men säg den hästmänniska som kastar in handduken för lite ­vintertemperatur! Skrittar en halvtimme och försöker hålla liv i tår, fingrar och ansikte. Sedan går jag över till trav och slutligen galopp.

När jag sitter av har jag en känsla av eufori. Försöker förmedla glädjeruset för min man på telefonen.
– Du är överlycklig för att hästen gick rakt? undrar han innan vi byter samtalsämne.

Väninnorna i stallet är däremot helt på det klara med vad jag menar. Förstående nickar ­utbyts, leenden och muntra kommentarer ­utväxlas. Alla vet vad det innebär, det där lilla steget framåt som plötsligt förändrar hela upp­levelsen i ridningen. Sådana där små ögonblick som lever kvar i minnet i minst en vecka.

Väl hemma känner jag av passet i kroppen. Magmusklerna har fått jobba mot hästens krafter, träningsvärken molar. Faktum är att hela hållningen har förbättrats sedan jag återupptog ridningen. Bröstmusklerna är längre nu, en ­välbehövlig motvikt till timmarna framför jobb­datorn. Men den största förändringen är ändå psykisk. Deadlines och konflikter på jobbet ­följer inte med in i stallet – de avskyr hästen på samma sätt som djävulen skyr kors. Och mina sömnproblem har upphört sedan jag började ägna kvällarna åt att bråka med 600 kilo märr
i stället för att slå på tv:n.

Studier visar att ridning stärker balansen, ­bålen och symmetrin i kroppen. Häst­understödd terapi används inom ­psykiatrin, rehabilitering och neurologin. Det finns till och med underlag som visar att dessa vackra djur hjälper till att fostra bra chefer, eftersom tjejer i stall­miljö får skinn på näsan och utvecklar ledaregenskaper.

Samtidigt står kvinnor för flest sjukskrivningar, särskilt av psykiska orsaker.

Det vore alltså politiskt vettigt att låta ridning räknas som friskvård, eftersom aktiviteten uppenbarligen gör människor friskare. Men i stället kan jag lägga mina pengar på homeopati och bastubad.

Tror jag mår bättre utan.

Veckans krönikör:
Namn: Sara Milstead, 38.
Yrke: Reporter.
Bor: Stockholm.
Familj: Maken Dave, 45, samt sönerna Arvid, 5, och Ambjörn, 1,5 år.

Fyra tankar i mitt huvud:
Det märkligaste rykte jag har hört om mig själv är …
… att jag är rik. Hästmänniskor är inte bättre bemedlade än andra, vi är fattigare för att vår hobby kostar så sjukt mycket!

 Jag längtar alltid till …
… Falsterbotävlingarna. Sol, bad och sjukt fina djur.

Det mest korkade jag har gjort är att …
… lämna Ambjörn ensam med eltandborsten, en tandkrämstub och en toalett.

Kärlek för mig är att …
… få kanelbullar i brevlådan från någon man saknar.