Vem är rikast i den här staden? Se här, det är ju jag! Från början handlade det om att skina. På 1800-talet hade de mest förnäma våningarna både burspråk och balkong. Visst var de vackert utsmyckade men något balkonghäng var det inte fråga om. Nej, balkongerna sträckte sig endast några decimeter ut från fasaden och på sin höjd ställde man sig i öppningen för att svalka sig. Eller så var man salongs och passade på att vingligt blicka ut över folklivet nedanför medan cigarren glödde: Schkååål på er där ute!

Men så kom 1930-talet och funktionalismen. Nu skulle alla få bättre levnadsvillkor. Alla skulle få rätt till ljust och fräscht, sol och D-vitamin. Och det var ungefär nu som balkongen blev det extrarum den är i dag. Den vi flyttar ut till så snart våren är här. Den vi smyckar med blomlådor, parasoll, tomatplantor och lyktor. Den som kan höja priset på en bostadsrätt med några hundratusen. Den vi bråkar om: Ingen rökning ­eller grillning tillåten!

Det är också den vår reporter Tove satt på häromdagen, i sällskap av sina två katter. Ja, hon var först på redaktionen med att vårpimpa sin balle (det kärvänliga smeknamnet för ett lika kärt uterum) och visade foton som gjorde oss gröna av avund. ­Vilken utsikt, vilket solläge! Ingår katterna?

Men egentligen var det nog vår redigeringssamordnare ­Gunilla som var först med att flytta ut. Hon bor inte på höjden utan har i stället en uteplats till sin markplanslägenhet. Redan i slutet av mars började hon prata om en paviljong. ­Sedan gick  helgen och när hon kom tillbaka till jobbet hade hon köpt en. Med infravärme.

Och nu när det åter är helg sitter hon väl där mellan tygstyckena och gottar sig. Hon kanske läser en bok och tar en kopp kaffe. Hon kanske dricker ett glas rosé. Hon kanske vinkar kungligt till de förbipasserande. Och kanske ­höjer hon glaset och utbrister ’’schkååål!’’

Avundsjuk, vaddå, jag? Nä, inte ett dugg!

– Ni får komma och hänga där någon kväll efter jobbet, när det är lite varmare ute, lovar hon och min smått sarkastiska tankebubbla blir likt en maskrosboll i juli – bortblåst.

Hallå våren och sommaren! Kom igen nu, snabba på. Vi vill ju hänga i Gunillas paviljong. Och vi vet alla här på redaktionen att det bästa med den varken är inramningen, soffan, kuddarna eller ­infravärmen. Det bästa är att den är all ­inclusive – förutom vin, snacks, grannar och sång ingår, precis som på Toves, två gosiga katter.

På sidan 62 tipsar Söndags inredningsfantast och redigerare Ann-Louise Alexandersson om prylar och möbler som du kan ha på din balkong ­eller uteplats. För nu är det banne mej dags. Nu ­flyttar vi ut och bjuder in!