”Har dom inte orkat läsa några böcker i år?!’’
’’Vad är detta?! De får ju betalt för att ­vara elitistiska. Jag vill höra ett namn jag aldrig hört talas om förut, upptäcka någon ny’’.

Nobelpriset i litteratur har tillkännagetts. I sann kvällstidningsanda rasar vi. I sann kvällstidningsanda är det snabbt övergående. Katarina från Plus-redaktionen kommer förbi, hon är alltid lite på språng. Sätter sig ­sällan ner. Katarina rasar inte: ”Näee, den där fåfänga utmärkelsen bryr jag mig inte om”, säger hon, snor åt sig ­lite godis och rusar till nästa intervju. Behöver man en sockerkick är Söndagsredaktionen bästa omvägen att ta i hela huset. Vi har alltid godis. Ju närmre julen vi kommer, desto mer lär det bli.

Telefoner ringer, mejl skickas. Det knattrar på tangentborden. Johan går iväg för att intervjua en skådespelare till kommande nummer.

”Tysk tv är i huset”, säger vår hovexpert Jenny. De ska filma henne om något kungligt. Tysk tv älskar det svenska kungahuset och Jenny har en alldeles egen dubbröst   – en kvinna där i Tyskland dubbar alla hennes inslag till tyska. Jenny vet inte vem hon är. Dubbaren alltså.

Gunilla svär. Hon sitter och redigerar sidorna 44–49. Där berättar artisten Lisa Ekdahl om sexismen på 90-talet. ”Men vi var ju inte bättre”, konstaterar ­Gunilla och hänvisar till gamla omslag av Söndag. Det var ­mycket sex och naket på den ­tiden. I dag känns det märkligt långt borta med en halvnaken Lena Olin på Söndagsettan.

Vi rasar lite, vi skrattar lite och vi jobbar ­vidare. Knatter knatter på tangentborden. Djup koncentration. Då bryts plötsligt tystnaden av Oisín från samhällsredaktionen. ”Jag måste ha en cigg!”, utbrister han när han är framme vid sitt mål: Gunillas skrivbord. Efter löfte om att detta är sista gången – fortsättningsvis ska han köpa egna – får han en och ­släntrar, till synes jäktad, iväg mot rök­balkongen.

Vi dukar upp tårta. Vår redigerare Margareta ska sluta. Hon ska flytta hem till Sundsvall. Några av oss äter alldeles för mycket. Vi blir ­dåsiga. När dagen är slut kramar vi om Margareta.

Vi har rasat. Vi har skrattat. Bob Dylan har fått Nobelpriset och en kär ­kollega har slutat.