Jag fyllde nyligen 40 år. Det är inte mer med det, sådant händer.

Men eftersom min ålder brukar kallas för att ”fylla gubbe” uppstår frågan om jag upplever några ålderstecken.

Njä. Med tanke på att vi, om inget oförutsett händer, lever allt längre är läget rätt lugnt.

Det sägs ju att 40 är nya 20. Eller att 50 är nya 30. Eller att 60 är nya 37,5. Och med tanke på Donald Trump verkar ju 70 vara det nya bebis.

Framtiden är med andra ord så ljus att jag ­behöver köpa nya solglasögon. Vi kan säga så.

Men på en punkt märks det att tiden går.

Jag zappar. Det vill säga: jag ägnar timmar ­
i soffan åt att byta kanal utan att egentligen titta på någon­ting alls. Det är en kär gammal tradition som hos yngre människor tycks vara utrotnings­hotad.

Att över huvud taget äga en tv är för ett växande antal människor passé. Det räcker med en laptop eller en telefon. Och att konsumera tablålagd tv är i sin tur lika gammeldags som Bingolotto.

Tv-tittandet har gått från passivt till aktivt. Tack vare strömmad tv som Netflix och HBO Nordic, Youtube och otaliga Play-tjänster – plus alla mer eller mindre lagliga alternativ på internet, ska väl sägas – kan de flesta välja var och när de ska låsa fast ögonen vid en skärm.

Men att själv göra ett urval innebär ett visst arbete. Planeringen blir viktigare. Och alla som är förälskade i dramaserier vet hur stressframkallande störtfloden av nya titlar och ”måsten” kan vara.

Forskningen visar i sin tur att det är bra att göra­ ingenting. Ja, ingenting. Titta ut genom fönstret. Stirra i taket. Rulla tummarna framför en vägg. Det får hjärnan att vila och återhämta sig.

Och jag kan inte tänka mig ett större ”ingenting” än att zappa på tv:n.

Hör här:

Vi börjar tidigt på kvällen med ett dubbelavsnitt av komediserien The big band theory … han Sheldon är en lustig filur … ”zzapp” … hur kunde de missa den musikfrågan i Vem vet mest? … ”zzapp”… Simpsons! … ”zzapp” … Veckans brott! … ”zzapp … reklam … ”zzapp” … kulturmagasinet Kobra, en special om konstnären Tom Of Finland med underrubriken ”Finland firar 100 år med ikoniska kukar” … ”zzapp” … reklam… ”zzapp”… reklam… ”zzapp” … reklam … ”zzapp” … amerikanske skådespelaren Morgan Freeman pratar om krökningar i rumtiden i det utmärkta populärvetenskapliga programmet Through the wormhole på Discovery channel…

Här har det redan gått åtskilliga timmar. Men vi fortsätter:

 … ”zzapp” … en osedvanligt korkad amerikanska actionfilm … ”zzapp” … borde någon gång ge serien The good wife en chans … ”zzapp” … samma avsnitt av The big bang theory som visades för några timmar sedan … ”zzapp” … reklam … ”zzapp” … reklam … ”zzapp” … dubbelavsnitt av How I met your mother som jag redan sett tre gånger förut, vilket är perfekt … ”zzapp” … ”reklam” … ”zzapp” … Agents of SHIELD?

Har tittat på tv utan att ha engagerat mig eller tänkt en enda sammanhängande tanke länge nu. Hjärnan är lika tom som Homer Simpsons gula huvud. Kroppen är lugn, jag är ett med ingenting, allt är lugnt och stilla.

Många brukar lägga tusentals kronor för att uppnå samma effekt genom dyra spabehandlingar och retreats. Men det räcker med en fjärrkontroll och ett lagom stort kanalutbud.

Och till slut når jag målet med den stillastående och underbart passiva resan – jag somnar mitt i bruset.

”Zzapp.”

Veckans krönikör

Namn: Markus Larsson, 40. Yrke: Rockjournalist.
Familj: Mor, far, storebror. Bor: Lägenhet i närförort full av hipsters i Stockholm.

4 x tankar i mitt huvud

1. Jag är oerhört svag för…

… ostbågar.

2.  Jag vill bli bättre på…

… att jobba mindre.

3. Nästa resa går…

… antagligen till någon av städerna i nästa års Melodifestivalen. Ett jobb är ett jobb.

4. Som tidsresenär skulle jag förflytta mig till…

… Sveavägen i Stockholm i höjd med Tunnelgatan, 28 februari 1986, klockan 23.21. Sedan hade jag löst Palmemordet.