”Jag gjorde den inte för att någon annan skulle tycka att den var vacker.” På sidan 15 berättar Charlotte Richardsson, 44, om sin tatuering. Om varför hon gjorde den. Om vad den betyder för henne. Ibland vill hon dölja den. Inte för att hon skäms utan för att slippa alla kommentarer. Tatueringen är hennes och bara hennes. Hon gjorde den för sin egen skull. Inte någon annans.

Så är det nog för de flesta som tatuerar sig, tänker jag. Ändå verkar många tro att det är fritt fram att kommentera och ifrågasätta. Vi skulle aldrig säga till någon att hen inte passar i den där tröjan. Inte heller skulle vi fråga: Ska du verkligen ha det där på dig? Särskilt inte till människor vi knappt känner.

Men med tatueringar är det fritt fram. Vi har åsikter som vi tror är viktiga att framföra. Det vittnar min kompis Eva som har tatuerat armarna om. ”När jag gjorde min första var det många som kom med invändningar. ’Tänk på när du blir gammal, då är det inte lika tufft längre’ eller ’tänk på när du blir mormor’. Som att jag eller någon annan skulle bry sig om hur jag ser ut när jag är gammal? Eller som att jag skulle skrämma mina barnbarn. Haha. Barn ­älskar ju mina tatueringar och när jag berättar om dem. Mina ­armar är som sagor.”

Ibland händer det att ­människor runt omkring henne reagerar med en miss­riktad inlevelse, eller om de bara tänker högt. ”De ­tittar på mig och förklarar att de minsann ­aldrig skulle tatuera sig. ’Nehe’, säger jag och har lust att dra till med att jag aldrig skulle sätta på mig en Ralph Lauren-tröja. Men jag håller mig”, säger Eva.

”Sen är ju folk vänliga också. Oftast ­faktiskt. Eller fascinerade. Men visst, det är inte alltid man vill bli kommenterad av okända oavsett om de är aningslösa eller bara snälla och nyfikna”.

Det är kanske så Charlotte Richardsson också känner när hon berättar om att tatueringen bara är hennes. Våra kroppar tillhör bara oss. På ­sidorna 12–18 kan ni läsa om henne och om Sara Grey och Pia Johansen som också är tatuerade. De har inte gaddat sig för att
vara snygga för någon annan. De har gjort det för sin egen skull. För dem betyder tatueringarna styrka, frihet och förvandling. Och att de, och ingen annan, har makten över sig själva.