Stockholm. Jag har bott här sedan jag var några och tjugo. Broarna och Mälaren. En Vaxholmsbåt ut till någon skärgårdsö om sommaren. Gamla stan när den första snön singlar ner och julbelysningen gnistrar i mörkret. Ett glas rosé under kastanjeträdet på Brända tomten den första värmande vårdagen. En promenad genom stan ut till Djurgården alla dagar utom de blåsiga. Bio eller teater på kvällen. Eller en poesiafton i Skarpnäck. Ingenting blir tråkigt här. I mitt Stockholm.

Men ibland går allt för snabbt. Väldigt ofta faktiskt: Var effektiv! Stå inte i rulltrappan, nej gå. Eller spring! Skynda dig! Tryck in dig på den överfulla tunnelbanevagnen, annars blir du sen. Stanna inte upp. Tänk inte. Bara gör!

Om morgonen, när vi morgontrötta och påbyltade står packade som sillar på tåget på väg till jobbet biter jag ihop och svär inombords. Över att tåget var försenat. Över att tåget kryper fram. Över att folk står i vägen – ja de tänker säkert samma om mig. Över att det är varmt och svettigt. Samma sak händer när jag ska hem igen.

Det är då jag tänker att jag vill hoppa av. Stanna världen en liten stund. Om man skulle flytta? Sälja allt och dra till landet. Eller i alla fall till en mindre stad där allt går i ett lugnare tempo. Där ljudvolymen är så låg att man kan höra trädkronornas svajande i vinden. Dit hetsen inte har hittat än. Kanske kan jag ­leva så. Kanske skulle jag bli en annan då.

Men vad skulle jag leva av? Och mina ­vänner, när skulle jag träffa dem? Ja, tänk om det blir jättetråkigt?

Jag är inte redo än. Jag tror att jag ­skulle sakna mer än vad jag skulle njuta. Det får bli när jag är 65. Då minsann. Då ska jag downshifta. Då ska jag sakta ner på stegen. Jag ska skaffa en hund och en hammock. Och ja, ett munspel! Jag ska så mina egna ­tomater och aldrig, aldrig ska jag vara effektiv. Jag har många tåg­resor att bita ihop och planera min framtida pension på.

Den som lever får se.

På sidorna 12–17 träffar vi två ­familjer som tänkte lite som jag men gjorde slag i saken redan i 40-årsåldern. De sa upp sig från sina jobb och flyttade till landet.

De saknar ingenting.