Startsida / Inlägg

Vi blev personerna som Killinggänget drev med

av Söndagsredaktionen

För ett tag sedan svängde jag och min vän Joacim av vid Potatisrondellen i Mjölby.

Vi parkerade vid en bensinstation och väntade.
Vårt uppdrag var att lämna över en gammal ­radio till en farbror som vi aldrig hade träffat. Det kändes som att vi langade droger, och på sätt och vis är det kanske inte så långt från sanningen.
Varför sitter två medelålders män vid Potatisrondellen i Mjölby med en gammal rörbestyckad radioapparat från 50-talet? En torsdag?
Vi hade varit och handlat begagnad hifi hos Jari 
i Göteborg, en minst sagt färgstark herre och intensiv audiofil. Utsidan av Jaris villa ser helt normal ut. Insidan döljer dock en underbar galenskap. Han har bland annat, med manisk känsla för detaljer, byggt en egen biograf i källaren. Takplattorna har han, för ljudisoleringens skull, hämtat från en riktig bio i Stockholm.
Det är inte vilka takplattor som helst, var så säkra.
För länge sedan designade Jari skottsäkra bilar för diverse dignitärer. I dag samlar och bygger ingenjören ett skottsäkert ljud. Och dealar begagnad hifi.
När affären var avklarad, jag köpte en strömkabel och Jocke ett försteg, undrade Jari om vi kunde ta med oss en radioapparat till en kund som kunde möta upp oss utanför Mjölby.
Varför inte?
Och där sitter vi nu. Jag och Jocke kom för ett tag sedan ut ur garderoben. Vi är audiofiler. Och hur hamnade vi här?

Vi blev personerna som Killinggänget drev med på 90-talet. Humorgruppen satte en röd peruk på Johan Rheborg, döpte karaktären till Farbror Barbro och lät honom utbilda skolbarn i hifi. Farbror Barbros slogan ”Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet” har sedan dess blivit ett begrepp som förlöjligar hifi-nördar i alla tider.
Hifi-missbruket kan delas in i samma kategorier som orkaner.
Kategori 1: Personen börjar intressera sig för vinyl och köper sin första nålvåg för att kunna väga sin pickup (mycket viktigt, annars spårar nåljäveln för hårt eller för mjukt och skivorna och signalen går åt helvete).
Kategori 2: Personen köper sin första rörförstärkare. Ljudrör ger en helt annan och mer levande klang än transistorer, eller hur? Samtidigt börjar hen att drömma om lyxiga amerikanska märken som McIntosh, hifi-världens motsvarighet till motorcykeln Harley Davidson.

Kategori 3: Personen skaffar dämpande fötter till sina högtalare. Det gör naturligtvis underverk för djupet, basen och diskanten. Nu är det illa.
Kategori 4: Personen börjar prata om de obskyra, japanska hifi-märkena Air tight och Leben. Sök hjälp fort.
Kategori 5: Personen bygger en egen hemmabio i källaren med takplattor från en riktig biograf. Det är över.
Själv budade jag nyligen hem ett par ljudrör från 1961 av tyska Telefunken som Abba brukade använda i sina gitarrförstärkare. Jag tillhör därmed kategorin 4,7.

Jag och Jocke ingår ett litet nätverk som finns över hela Sverige. Vi är hånade, bespottade och underliga. Människan har fortfarande lättare för individer som går ner sig i fotboll eller båtar. Eller som skjuter djur på savannen i Afrika.

Men vi vet också något som de flesta inte låtsas om: det blir skillnad. Din favoritmusik låter bättre med en redig stereo. Vår jakt är, precis som religion och vetenskap, en hopplös strävan efter att hitta någon sorts mening med livet. Den kanske finns 
i och med nästa signalkabel?
”Psst. Är det han?”
Jocke knuffar på mig med armbågen.
En liten anonym herre har stigit ut ur en anonym bil bredvid oss. Det är han. Han ser ut som en snäll språklärare.
Överlämningen av radion går snabbt. Mannen muttrar mest fram enstaviga ord.
Men när han vänder ryggen åt oss och går tillbaka mellan smutsiga vattenpölar har det hänt något.
Stegen är lättare och ryggen rakare.
Det händer säkert inte ofta på en bensinstation vid Potatisrondellen i Mjölby, men när folk borta vid pumparna tittar upp ser de en lycklig man.

 

4 x tankar i mitt huvud

1 Jag drömmer om att jobba som …

… inget alls. Tänk att vara ekonomiskt oberoende och bara kunna läsa böcker och vattna blommor.

2 Mitt första husdjur hette …

… Pelle och var en gul kanariefågel.

3 Jag gnäller oftast på …

… folk, björkpollen, värme, artister, politik, TV 4, sandstränder, Melodifestivalen, borgare, ja, det mesta.

4 Det mest korkade jag gjort är att …

… inte ställa mig i bostadskön när jag flyttade till Stockholm 1998.

 

Veckans krönikör

Namn: Markus Larsson. Ålder: 42. Familj: Mor, far, storebror, sambo. Bor: Lägenhet utanför tullarna i Stockholm. Yrke: Rockjournalist.

  • Tjänstgörande redaktör: Lina Thorén, Lisa Andersson, Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB