Det händer att jag googlar mig själv. Denna smått narcissistiska, osmickrande vana föddes när min debutroman Vi ses i Disneyland släpptes på Norstedts under våren 2017 och göddes av att varje googling resulterade i nya träffar. Det blev som ett gift att leta rätt på vartenda litet tyck om boken. Oavsett om tycket var positivt eller häcklande ville jag veta.

Nu har jag sannolikt tagit del av de flesta läsarreaktioner som skvalpar omkring i cyberrymden och mitt feedback-behov har mattats av. Ändå skriver jag mitt namn i sökfältet då och då trots att jag vet att jag kommer att bli besviken över bristen på litterär uppmärksamhet.

Mitt fåfänga sökande har gjort mig observant på ett annat fenomen: de många sidor som specialiserar sig på värdelösa men samtidigt märkligt intressanta detaljer om din, min och alla andras existenser. Om vi inte googlar oss själva, googlar vi uppenbarligen grannar, kolleger, vänner och kändisar så pass ofta att det går att tjäna pengar på nyfikenheten.

Sajten merinfo.se berättar att jag är kvinna (sant), har fyllt 54 år (ja, ja), att jag bor med tre andra personer (yes!) och att mina namnsdagar infaller den 24 januari (Erika) och 9 december (Anna). Jag får också veta att det finns 23 443 personer i Sverige som heter Erika och att det är det 151:e vanligaste namnet. Kändisar som delar min födelsedag (18 september) är till exempel operasångerskan Siv Wennberg, artisten Tone Norum, skådisen Måns Nathanaelson och filmstjärnan Greta Garbo. Hade hon varit i livet skulle hon ha fyllt 115 i höst.

Sidan Mr Koll avslöjar att jag inte har åtalats för brott, ej förekommit i tvistemål eller stämning och att jag inte är särskilt populär: Erika är inte mer eftersökt än andra. Denna månad har vi hittills lämnat ut information om henne vid ett tillfälle (japp, till undertecknad, nyss).

Den mest ambitiösa tjänsten, Ratsit, konstaterar att min nästa födelsedag inträffar på en fredag (hurra!) och att jag föddes en lördag för knappt 20 000 dagar sedan i jungfruns tecken då Tage Erlander satt som statsminister och Malmö FF var svenska mästare i fotboll.

Jag får också veta att i mitt postnummerområde är Volkswagen det populäraste bilmärket, att det finns 37 287 inkomstmiljonärer och att andelen personer med betalningsanmärkningar är 3,1 procent. Medelinkomsten ligger på 436 726 kronor per år och kvinnors lön uppgår till 75,2 procent av männens. Snittet för landet är 74,2.

Den sista uppgiften får mig att studsa till. Självklart är jag medveten om att vi kvinnor tjänar sämre än män, men när faktumet dyker upp som en okommenterad realitet bland all övrig data är det som att få en käftsmäll.

Jag minns hur vår son Joel ifrågasatte detta när han bara var 11 (han har nu fyllt 22):
– Hur kommer det sig att kvinnor har lägre lön än män? För samma jobb? Jag menar, är det inte väldigt omodernt?
Jo, min älskade son, det är extremt mossigt.

Tack och lov är din generation mer modern än min. När du googlar dig själv i framtiden kommer infon vara med som en historisk kuriositet: När Joel Scott föddes på 1990-talet tjänade en kvinna bara tre fjärdedelar av en mans lön.

Tänka sig.

4x tankar i mitt huvud:
1. Innan jag somnar tänker jag …
… på hur skönt det ska bli att sova.

2. För att imponera på mig …
… lär du dig skillnaden mellan hur orden ”före” och ”innan” används.

3. Jag är besatt av …
… bra tv-serier. Just nu ser jag fram emot fjärde säsongen av Better things som kommer den 5 mars på HBO (gott om tid att kolla i kapp om du har missat denna pärla).

4. Senast jag lärde mig något nytt …
… var i går då jag läste att dvärgplaneten Pluto har en isglaciär som ser ut som ett hjärta. Vackert.

Veckans krönikör:
Namn: Erika Scott.
Ålder: 54.
Familj: Gift med Daniel, två vuxna barn Joel, 22 och Freja, 20 samt hunden Monty, 10.
Bor: I Stockholm och Järvsö.
Yrke: Författare och redaktionell printchef på Aftonbladet.