Startsida / Inlägg

Jag har blivit en pandemipensionär

av Söndagsredaktionen
Här kommer nåns mormor!” En tumvantehand pekar åt mitt håll. Jag vänder mig om, redo att öppna förskolans grind för den äldre generationen. Men förvirrat inser jag att jag är alldeles ensam.
Och sakta går det upp för mig.Det kan vara mina fotriktiga kängor, min praktiska jacka och min varma mössa som är neddragen över öronen.Men det kan också vara sanningen.

Ända sedan tonåren har jag drömt om pensionen, föreställt mig av oceaner av tid när jag ska dricka kaffe och läsa tidningar. Men jag hade inte tänkt mig att jag skulle bli pensionär redan som 38-åring.

För under året som gått har jag åldrats i rekordfart. Jag har blivit en riktig pandemi-pensionär.

Jag har börjat ringa mina vänner igen (sms är så krångligt!) och vi startar alla samtal med diskussioner om sjukdomar. Covid har liksom släppt fördämningarna, öppnat dammluckan och nu forsar besvären fram. Någon har ont i ryggen, en annan har brutit båtbenet.

Pandemin har fått min generation att känna efter och plötsligt känns allt överallt.

Som tur är har mina vänner åldrats med mig. Anna stickar sockor, Linnéa har blivit en fågelskådare av rang och Mathias bakar bröd som aldrig förr.

Själv tar jag gärna en promenad i dagsljus (D-vitamin är bra mot benskörhet har jag läst) och tillsammans med generationskamrater gläds jag åt naturtecken, stickbeskrivningar och brödrecept.

Jag ringer mamma för att berätta om fjäll-vråken jag sett under min promenad. Hon måste ju vara intresserad tänker jag, hon är ju riktig pensionär.

Men hon bara hummar till svar och verkar inte lyssna när jag målande beskriver hur den liksom seglade fram genom luften.

Det låter som att hon gör något annat. Som att hon typ… scrollar.

– Ja, jag kollar nätet bara. Vi tänkte hitta på nåt kul i sommar.

Hon menar givetvis att hon ska plocka svamp med sina tantkompisar. Eller fjällvandra.

– Vi tänkte åka på spa.

Jaha. Jag ringer svärfar för att berätta i stället. Han är ju en erfaren pensionär vid det här laget.

Men han har inte tid. Han ska springa milen och sedan ha Zoom-möte med sällskapet Vallonättlingar, där han är ordförande. Hans schema är utan tvekan mer välfyllt än mitt.

Jag suckar lätt och inser att våra äldre aldrig varit ungdomligare.

Men den yngre generationen ska ju som bekant göra revolt – och jag tänker göra det med besked. Därför tar jag åter på mina fotriktiga kängor, min praktiska jacka och min varma mössa. Redo att möta ålderdomen –   i god tid.

Veckans krönikör:
Namn: Karin Herou.
Ålder: 38.
Gör: Reporter på Söndag.
Bor: Stockholm.
Familj: Man och tre barn.

  • Tjänstgörande redaktör: Lina Thorén, Lisa Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB