… Spektaklet gick under namnet ”the STP tour”. STP = Stones Touring Party. Det gick vilt till då och exakt hur vilt dokumenterades i filmen Cocksucker Blues.

När Mick Jagger såg den sa han:

– Bra film, den ska ALDRIG visas offentligt.

Det var så mycket sex droger och rock ’n’ roll i dokumentären att Stones aldrig mer skulle kunna passera en landsgräns utan att bli genomsökta in på bara skinnet och upp i det hål där solen aldrig skiner.

Men – naturligtvis cirkulerar filmen på piratkopior och numera finns den också på youtube.

Här är ett trevligt klipp där Keith Richards ena sekunden är avsvimmad på junk (medan Mick Jagger, pigg som en mört, snackar med skivbolaget Atlantics legendariske boss Ahmet Ertegun i det angränsande rummet) och i nästa sekund berättar Keith om de visdomsord han nyss gett till schweiziska ungdomar med rockdrömmar:

”These kids I was talking to, I told them: If you really want a good band, if you really wanna do it, get out of Switzerland and starve for a bit…” 

En sann moralist. En arbetsmoralist. En man med pliktkänsla!

Annorlunda uttryckt; DANCE OR DIE!

Så här hade, borde, Michael Jackson låtit om han fortfarande varit vid liv. Som Janelle Monáe. Hennes debutalbum ”The Archandroid” är fanatastiskt……… och hon spelar på Hultsfred 7-9 juli. Be there or be fyrkantig viting med tubsockor i sandalerna under shortsen från Statoil.

Ett halvårs paus är över, jag sitter återigen framför Östgötakällarens fläsklägg & tänker osökt: Wow, en gris med knödel, dijonsenap & surkål = matens Mount Everest. Jag tänker: Detta berg måste bestigas!

OK, jag kan äta det mesta utom råa rödbetor och råa morötter. Jag kan äta broccoli också. Men när folk börjar tala i tungor i total hysteri kring den här grönsaken…

… då ställer jag mig oförstående… Jag upprepar, jag kan äta det, men kom inte här och försök övetyga mig om att det är en kulinarisk upplevelse.

Låt oss gå vidare till det ljusröda  och i det stora hela smaklösa blask som alla ska ha i glasen så här års: Rosévin. Det är snyggt att titta på men det bör bara inmundigas om inget annat vin finns till hands.

Nej, i juni, juli, augusti och, faktiskt, september också, ska det helst vara lagom kyld Chablis i glaset:

Alla sjunger med:

I de små husen – bland levande ljusen – Man ser dom skymta fram – Det finns generationer som jobbar tillsammans – Och de bryr sig om varann – Vi ska fånga regnbågen – En vacker dag så tar vi den – Vi ska åka ut på landet och hälsa på hos vanligt folk – Jag ska hålla dig i handen, precis som vanligt folk…

OK – en vecka har gått sen jag skrev det här senast. Dags att påminna om att det här är årets hittills bästa låt. Det låter Prince, The King of Pop och The Godfather of Soul i ett skönt paket. Basgången slår mot den gren som inte växer på träd. Kort sagt, mina damer och herrar: Janelle Monáe!

Okej, vi tar det från början. Det är en dag på jobbet för Tore S Börjesson. Det är presslunch för Göta Kanal Rock på m/s Enköping vid Nybrokajen intill Strand Hotel.

Info:

Mat, öl och vin serveras ombord. Båten ligger kvar vid kaj. På bordet sommartallrik: västerbottenost, lax, sill, kyckling med pesto, strömming, rökt korv, potatis…

Det är första gången en rockturné läggs på Göta Kanals vatten, en av världens vackraste vattenvägar. Artisterna färdas från ort till ort med den anrika kanalbåten m/s Wilhelm Tham.

Publiken har den unika möjligheten att resa med artisterna på båten eller ansluta på respektive spelställe. Ett perfekt sätt att komma musiken riktigt nära och samtidigt njuta av svensk sommar när den är som bäst.

Självklar konferencier längs hela resan är den ständigt blöte kanalfararen Svante Grundberg.

Fredag 30/7 Trollhättan, Slussarna: Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson (Perssons Pack), Sulo, Pernilla Andersson.

Lördag 31/7 Hajstorp, Kanalingenjörsvillan: Tommy Nilsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo

Söndag 1/8  Borensberg, Folkets Park; Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo, Pernilla Andersson

Måndag 2/8 Nyköping, Folkets Park/Träffen; Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo, Pernilla Andersson

Rock ’n’ roll–legenden Per Persson i Perssons Pack (och jag):

Där träffar jag också Peter Näslund, mannen bakom Legal Records:

Han har nyss varit på Abbey Road Studio 2 – där Dark Side of the Moon spelades in – och där Beatles bodde när det begav sig och inte minst bland annat spelade in just Abbey Road-plattan. Till en mycket försvarlig summa pengar kan man åka över dit och delta i Rock Camp och spela in med rocklegender. Här: Jack Bruce, bas (Cream) , Alan White, trummor (Yes, Lennons sologrejer, bl.a. klassikern Instant Karma) och Peter på sologitarr:

Jack Bruce har nyss fått en ny lever och är inte i bästa form men i bättre form än han var med den gamla levern i kroppen.

Nick Mason, trummis Pink Floyd, har fortfarande sin medfödda lever kvar. Peter också:

Chris Squire från Yes var också på plats. Kanske världens längsta basist. Helt säkert den mest horisontelle:

Under tiden, utanför relingen: SOMMARSTOCKHOLM med Hotel Diplomat i bakgrunden:

Ja, nu vet ni, så här har jag det på jobbet.

… Visserligen bara en tisdag, men varför slösa bort en fin tisdag, den första i juni på att lalla stillasittande framför en TV och planlöst zappa mellan de intelligensbefriade alternativen?

NEJ!

Ut på stan!

Bara utanför dörren, mittemot min port blir man på gott humör. Här gick Slas mellan romanerna och höll matchvikten:

Adress: Kocksgatan nummer…

Sen var det raka vägen ner till vad som verkar bli sommarhaket nummer 1 i SoFo: Urban Deli.

Matvaruaffär med ett överflöd av delikatesser?

Check!

Ostron och alla andra skaldjur i boken?

Check!

Serrano och alla andra charkuterier värda namnet från Spanien, samt chorizo, bredbar, från samma Spanien, närmare bestämt Mallorca, och senapsgratinerade, svarta oliver från Italien och en hel del annat på det på en charktallrik från Il Cielo?

Check!

Barhäng?

Check!

Uteservering med gott om plats och infravärme?

Check!

Gott folk, kom, kom, kom! Lämna era lägenheter och ge er ut i vimlet mitt i vardagen, det är värt det!

Ni kan sova när ni är döda. Håll er vakna så länge ni är vid liv.

Akta er för lugna hemmakvällar. De bryter ner hälsan och kan kuva er. De kan göra de i grunden mest stormiga själar vindstilla.

”Ibland kallar jag det kärlek” heter den.

KÖP

Och inte minst… SE!

… with real orange pieces… Nåja, vänta er inte feelingen hos ett glas färskpressad, men en väldans god kolsyrad läsk är det.

Nu säger ni er själva i en känsla som bara kan beskrivas som svår svindel: Ett blogginlägg från Tore utan att Keith Richards nämns?!?

Ha!

Glöm det!

Apelsinläsk och vodka är Keiths favoritgift. Han bytte för ca 10 år sen och förklarade vid tillfället att han behövde göra nåt åt sina dryckesvanor, varpå han, alltså, gick från bourbon till vodka. Ofärgad sprit var, sa han, avsevärt nyttigare.

Läkarexpertisen har valt att inte kommentera utsagan.

Men Keith fyller 67 den 18 december och är pigg som en mört – det kan alltså ligga nåt i det han säger.

Keith Richards, hälsan själv i snart 70 år: