Mmm, oxbringa

I veckan besökte Söndag Villa källhagen som bjöd på delikata smårätter. Här får ni ett litet smakprov. Resten hittar ni i morgondagens Söndag!

Villa Källhagens rimmade oxbringa med nobisdressing, pepparrot och picklade rotfrukter
Denna rätt är tänkt att serveras med rumstempererad/kall oxbringa. Om så önskas kan oxbringan värmas i en minut i samma fond som den kokades i.

Fyra portioner:
600 gram rimmad fin oxbringa
1 morot
1 palsternacka
1 gul lök
3 lagerblad
8 svartpepparkorn
1 knippe timjan

Gör så här:
1. Skölj oxbringan i kallt vatten. Skala morot, lök och palsternacka och skär dessa i stora bitar.
2. Lägg den rensköljda bringan i rymlig kastrull och fyll på med kallt vatten så att den täcks. Sätt på spisen och koka upp vattnet. Ta direkt bort oxbringan när vattnet kokat upp och skölj den på nytt i kallt vatten.
3. Diska ur kastrullen och lägg åter i bringan och koka upp. När vattnet sjuder så skumma av, det vill säga ta bort allt slagg som flyter upp till ytan i form av ett skum. När detta är avlägsnat, tillsätt grönsaker och kryddor och sjud på medelvärme under skumning tills oxbringan är helt mör, det tar minst en timme kanske två, beroende på bringans tjocklek. Man brukar säga att den är klar när man måste ta upp den med en hålslev. Köttet skall vara mycket mört.  
4. Bringan läggs i folie och under en tyngd/press tills nästa dag, då den skärs i önskad form och storlek.

Nobisdressing:
1 ägg
1,5 dl rapsolja
2 msk champagnevinäger
1/2 skalad bananschalottenlök
2 tsk gräslök
1 msk riven pepparrot
En liten skalad vitlöksklyfta eller en halv större
Salt, strösocker, vitpeppar från kvarn

Gör så här:
1. Koka ägget i 3 minuter och låt kallna. 
2. Skala sedan ägget och mixa med hackad schalottenlök, en liten nypa strösocker, vitlöksklyftan och vinägern. 
3. Tillsätt sedan oljan i fin stråle under mixningen. Häll över i vald skål och smaka av med salt och vitpeppar från kvarn, vänd ner gräslöken. 
4. Ställ i kyl 1,5-2 timmar för att smakerna ska hinna utvecklas.

Picklade rotsaker:
200 gram blandade rotsaker
1/2 dl ättika, 12 %
2,5 dl vatten
1/2 dl strösocker
1/2 msk kummin
1 lagerblad

Gör så här:
1. Skär ner rotfrukterna i önskad form. Koka upp övriga ingredienser utom persiljan och låt stå och dra i 30 minuter. 
2. Koka upp igen och lägg i rotfrukterna och låt svalna. Förvaras svalt.
3. Blanda de picklade rotsakerna med schalottenlöksringar och trevliga örter.
4. Vid servering, placera bringa på vald tallrik och lägg den picklade salladen vid sidan. Droppa sedan såsen runt om.

DRYCK
Den här rätten kan man egentligen servera antingen ett vitt vin eller ett rött vin till, men tack vare syrligheten i de picklade rotfrukterna, faller valet hellre på ett vitt vin. Gör man en buffé är vitt dessutom alltid ett mycket bättre vinval än rött. En passande vintyp är den av Grüner Veltliner från Österrike, den typen av vin fungerar väldigt fint till mildare kötträtter och pepparrot. Väljer man öl, kan man sikta på Tjeckien och en klassisk men rätt mild lageröl.

Vintips: 2009 Grüner Veltliner Klassik (Hiedler), Kamptal/Österrike. Nr 6278/111 kr.

Öltips: Krusovice Imperial (Kralovski Pivovar), Tjeckien. Nr 1528/15,40 kr.

Villajakt – nu utan skam i kroppen

Jag har hängt över bostadsannonserna i över ett år utan att finna det där drömhuset. Villan som känns ”hemma”. Det har varit få objekt ute från området vi önskar hamna i. Några kåkar har varit alldeles för dyra, andra har osat fuktskada eller legat för nära stor väg. Jag har oroat mig för att oron för bostadsbubbla gjort att villamarknaden stannat av. Men, så plötsligt för två veckor sedan dök den upp, drömvillan. Ett lagom stort hus med fin trädgård, nära till bad och lekpark. Det var ingen lyxvilla, utan mer ett charmigt inbott hus som spelade i vår liga. Ett hus med potential, ett hus att växa och bli gammal i.

Jag blev kär. Förälskelsens pirr fanns i magen dygnet runt. Jag bar med mig ritningarna och i tanken flyttade jag in, möblerade, målade om och hängde upp gardiner. Bokhyllor från golv till tak i den möblerbara hallen. En bekväm fåtölj under riktad läslampa intill. Väggarna blev ljusa och svala i alla rummen, utom i barnens. Där tapetserade jag med glada citronfärgade ränder. Till och med svärmor fick ett eget rum: det minsta sovrummet, i och för sig, men det som hade utsikt över tomtens två äppelträd. 

Min svårflirtade man var med mig, för första gången tindrade även hans ögon över en villa. Sen började väntan på visning. Tiden gick plågsamt sakta, så som den ju gör när man räknar ner till en efterlängtad dejt. Min man ringde banken, kollade allt det praktiska. Vi fick grönt ljus och skulle kunna bjuda ordentligt vid en eventuell budgivning. Ha! Vi var så väl rustade att inget skulle kunna gå fel. 

Helgen före visningen körde vi förbi huset, långsamt och flera gånger, för att känna av atmosfären. Vi stannade bilen och lät vår dotter testa lekparken som angränsade till tomten. Lyckan i hennes blick när hon sprang mellan gungorna och den gungande hästen gjorde oss varma. Vänners ord ekade i mitt huvud: När man hittat det rätta huset så VET man, allt känns plötsligt rätt. För oss kändes det perfekt. 

I bilen hem sa min man:

– Vi kanske borde ringa på, erbjuda ett pris och göra upp med ägarna direkt.

– Så fräck kan man väl inte vara? Det vore ju fusk. Och dessutom taskigt mot mäklaren. Nä, nu är det bara några dagar kvar, sen jäklar! svarade jag. 

Så med två dagar till visningen skulle jag visa huset för mina föräldrar. Men plötsligt gick det inte att komma in på sidan. Jag försökte flera gånger, som en fluga som flyger rakt in i fönsterglaset gång på gång. Jag höll på tills jag fick en snyting. Visningen inställd. Villan såld! 

Va? Det tog säkert tio minuter innan jag fattade. Några andra skulle få bo i vårt hus. Några andras barn skulle gunga i lekparken. 

Efteråt visade det sig att mäklaren visat huset i smyg och sålt det utan att vi ens fick chansen. Vilket as! Det var tacken för att vi tog hänsyn till honom.

Nu, mina vänner, är det krig. Nästa gång drömhuset dyker upp (lär väl ta tio år) kommer jag inte ha någon skam i kroppen. Jag kommer att klättra in genom skorstenen med en ryggsäck full av kontanter om så behövs. 

Ska påminna mig om att allt är tillåtet, i kärlek och i krig. Och i husspekulanternas hårda värld!

Josefine Sundström

Alve kom upp på redaktionen i dag. Sööööt! tyckte alla och slängde sig över honom. Alve fick fly hem bakvägen i taxi med tonade rutor.

… är Stevie Nicks som blir 62 idag. Jag bara älskar hennes röst. Om jag kunde sjunga så skulle jag vilja sjunga som Stevie. Kolla den här gamla inspelningen när hon sjunger upp sig i sminket:

Kristofer Forssblad Olsson, biträdande redaktör: 
– En bok om mobbning på arbetsplatsen låter kanske inte så rafflande. Men Christian Jungersens ”Undantaget” är en ruskigt spännande thriller där man på köpet får lära sig en hel del om ondskans mekanismer. Jag är inget fan av kriminalromaner men den här bör ni läsa, folks!

I vår serie ”Söndag testar” har vi provkört orten Ockelbo. Vilken plats i Sverige skulle du vilja ge fem plus?

Anna Strömberg: ”Alnö utanför Sundsvall, bäst och finast.”
Kristofer Forssblad Olsson: ”Havsskogen på Väddö.” 
Agneta Elmegård: ”Sandhammaren i Ystad.”

Sandhammaren

Nils Paulsson: ”Självklart. Bjurholm – Sveriges minsta kommun.”
Tore S Börjesson: ”Korsningen Östgötagatan/Skånegatan/Katarina Bangata i Stockholm.”
Catharina Cavalli: ”Bland kossorna och katterna i Jorstorp där jag tillbringade somrar som liten.”
Johan Gunnarsson: ”Öjaby i Växjö. Där allting började.”
Åsa Passanisi: ”Jag är Stockholmspatriot men kan tänka mig att ge Visby ganska många plus.”
Hanna Radtke: ”Jag slår ett slag för Smålands pärla Värnamo. Av nostalgiska skäl.”
Ehva Löpp: ”Löttorp på Öland är mitt paradis, magisk plats som gör mig lycklig.”
Gunilla Granqvist: Jag slår till på Gottarsjön, strax norr om Junselevallen.”
Tommy Gunnarsson: ”Åh, vad lätt. Kiruna  förstås!”
Veronica Larsson: ”Arholma i Stockholms skärgård.”
Katarina Norrgrann: ”Solna.”
Jan Helin: ”Stockholm.”

I år är det 35 år sedan USA lämnade Vietnam.  Omkring 3 miljoner vietnameser miste livet och miljontals blev lemlästade och hemlösa. Denver post har samlat ihop 141 fotografier från Vietnamkriget och den tidens anda. Det blir en lektion i krig. En lektion som är fruktansvärd, skrämmande och fullständigt omöjlig att inte beröras av:

http://blogs.denverpost.com/captured/2010/04/30/captured-a-look-back-at-the-vietnam-war-on-the-35th-anniversary-of-the-fall-of-saigon-2/

Igår var det Kulturnatt i Stockholm så jag drog på mig kulturkoftan och vandrade genom Gamla stan och in på Tessinska palatset. Kolla in den vackra barockträdgården:

Tessinska palatset byggdes för 300 år sedan av slottsarkitekten Nicodemus Tessin dy och är i dag residens för landshövdingen i Stockholms län. Fint var det. Jag skulle gärna bo där. Om jag gjorde det skulle jag ha grillfest snarast. Och ni skulle vara bjudna.

Sen gick vandringen vidare till Kungliga Operan och lite balett. Urtjusigt. Vill alltid hänga på Kungliga Operan. Älskade.

Efter detta blev det Hallwylska palatset där dom hade en utställning om överklassflickan Ellen Roosval von Hallwyls. Hon gick emot flera av den tidens konventioner och levde ett spännande och ibland dramatiskt liv. Följa sitt hjärta heter utställningen. Gå och se! Här lite brittisk överklasskonst från Hallwylska. Jakt var finare förr:

sen blev det båttur i mörkret…

Det som ser ut som det brinner är Gröna lund. Det är mysigt att åka båt när det är mörkt… och lite läskigt…

Sen kom vi fram till Sjöhistoriska:

 … men det är ju bara en massa båtar där inne så vi gick snabbt vidare till Etnografiska…

Där hann vi med ett glas vin innan vi gick på visningen av deras utställning (O)mänskligt – en utställning om skelettsamlare, rasbiologer och normer. Se den också. Väldigt tankeväckande och lite skrämmande. 

Sen var klockan midnatt och då åkte bannemej kulturkoftan av. Tjillevippen!

I veckans nummer av Söndag gör Mats Strandberg en djupdykning i floden av remake-filmer på uppsegling. Vilken är din favoritreplik?

Anna Strömberg: Vanilla Ices ”Drop that zero and go with the hero”, från Cool as Ice.
Nils Paulsson: ”Eda, eeeda?”, Roland i Torsk på Tallin.

Tore S Börjesson: ”I’m gonna get medieval on your ass!”, från Pulp fiction.
Catharina Cavalli: Ingen kan ryta ”Get away from her, you bitch!” lika hårt som Ripley i Aliens.

Agneta Elmegård: ”Hasta la vista baby” på tysk-amerikanska av Schwarzenegger i Terminator 2.
Johan Gunnarsson: ”One shot is what it’s all about”, från The Deer Hunter, världens bästa film.
Åsa Passanisi: ”Nobody puts baby in the corner”, från Dirty dancing.
Hanna Radtke: ”Shaken, not stirred”, James Bond.

Ehva Löpp: ”This is the beginning of a beautiful friendship”, Casablanca.

Gunilla Granqvist: ”Frankly my dear – I don’t give a damn”, Borta med vinden.
Tommy Gunnarsson: ”I love the smell of napalm in the morning”, Apocalypse Now.
Veronica Larsson: ”Mig slipper du inte”. Jan Malmsjö knockar mig i Fanny och Alexander.
Katarina Norrgrann: ”You big stud, take me to bed or lose me forever”, Top Gun.
Jan Helin: ”Charlie don’t surf.”, från Apocalypse Now. 

Nu i söndags hittade vi mode- och skönhetsinspiration från ”Alice i underlandet”. I vilken saga skulle du vilja vara huvudperson?

Anna Strömberg: ”Någon mustig ur Tusen och en natt.”
Kristofer Forssblad Olsson: ”Tänk att få paddla omkring som Pasquinel i Coloradosagan.” 
Nils Paulsson: ”I Pojken med guldbyxorna.”
Tore S Börjesson: ”Baloo i Djungelboken.”
Catharina Cavalli: ”Ge mig en walk-in-closet som slutar i landet Narnia. Tack.”

Agneta Elmegård: ”I berättelsen om Narnia.”
Johan Gunnarsson: ”Jag skulle vilja vara den coola balrogen i Sagan om ringen.”
Åsa Passanisi: ”I Harry Potter.”
Hanna Radtke: ”Aladdin. Jag vill ha tre önskningar.”
Ehva Löpp: ”Pippi Långstrump, utan tvekan. Hon har alltid varit min idol.”
Gunilla Granqvist: ”Just nu: Dunderklumpen.”

Tommy Gunnarsson: ”Jag vill vara lika cool som Maximus i Gladiator.”
Veronica Larsson: ”I Millans märkvärdiga mormor, för då kan man kliva in i tavlor.” 
Katarina Norrgrann: ”Vilken som helst, bara jag får åka tidsmaskin.”
Jan Helin: ”I Bröderna Lejonhjärta.”