Jaha det var det. För oss hajrädda har svenska vatten alltid varit safe zone. Inte längre. Läser om detta sju meter planktonfrossande monster som tydligen kommer allt närmre. Aftonbladet webb-tv visar rörliga bilder. 

”Skulle kunna svälja dig tvärt” säger experten. Och i samma andetag ”inte farlig”. Det tror jag vad jag vill om. Ser fram emot en sommar på stranden.

När vi ändå är inne på konstiga fiskar: Låt mig presentera the blobfish, en geleklumpsliknande varelse som flyter omkring vid havsbotten utanför Tasmanien. Dessutom en stor favorit på Söndagsredaktionen.

Går under smeknamnet ”människofisk”. Ser ni varför?

Varje vecka svarar alla redaktionmedlemmar på en fråga i Söndag. Eftersom veckans Söndag innehåller en lång, fantastisk intervju med mannen av de stora orden – den unike författaren Björn Ranelid – lyder veckans redaktionsfråga:

Vilket är ditt favoritord? Och så här svarade vi på Söndag: 

Anna Strömberg, redaktör: ”Skymning, clementin och rabarber ligger bra till.”

Kristofer Forssblad Olsson, biträdande redaktör: ”Lengräddad (snällare beskrivning av någon som är korkad).”

Nils Paulsson, redigeringssamordnare: ”Ödmjuk.”

Åsa Passanisi, reporter: ”Jag har två; kärlek och frihet.”

Catharina Cavalli, reporter: ”Andedräkt är egentligen fint, associationerna gör det fult.”

Agneta Elmegård, reporter: ”Sandskogen. En plats utanför Ystad som betyder mycket för mig.”

Johan Gunnarsson, reporter: ”Rabarbersvaj.”

Tore S Börjesson, reporter: ”Grogghagga.”

Hanna Radtke, reporter: ”Ypperligt. Och ’absolut’ som jag använder 1000 gånger om dagen.”

Ehva Löpp, stylist: ”Symfoniskt. Jag använder det när något är helt fantastiskt.”

Gunilla Granqvist, redigerare: ”Ligatur och dekadent – det sista ska min tandkräm heta.”

Tommy Gunnarsson, redigerare: ”Kan inte välja mellan skogstokig och tuppjuck.”

Veronica Larsson, redigerare: ”Dåndimpen, och så gillar jag det lilla enkla ’äsch’ också.”

Katarina Norrgrann, redigerare: ”Gnupung.”

Jan Helin, chefredaktör: ”Innerlig.”

Nu undrar vi så klart vilket ditt favoritord är?

Ja, så här den ser ut, i alla fall basen i den, te av märket PG Tips, plus en cigg (eller 2). För dem som tycker Ray Davies är en större man kan jag lugna er, han startar också dan med en kopp PG Tips – utan tillhörande cigg.

Naturligtvis måste jag äta nåt också. Det gör även KR. Han väljer Steak & Kidney Pie. Jag med.

Nu är det snart dags igen för ett av de bättre nya banden att presentera sig på skiva. Den 14 april kommer albumet ”Congratulations” och omslaget ser ut så här (se nedan). Tills vidare kan ni njuta av den bästa låten från förra plattan:

http://www.youtube.com/watch?v=R8d8TWY0ZEQ

 Jag är halvvägs in i ”Paris” med Juliette Binoche i huvudrollen, skitbra. Short Cuts-upplägg i dramaturgin. En av historierna handlar om en fransk Herman Lindqvist, cirka 58 år gammal, som via sms sextrackar en kvinnlig student, cirka 23 år gammal. Hon tar honom på bar gärning. Hon förebrår honom. Skarpt. Sen går de hem och har sex. Fransk film – man känner igen den, även med ljudet avstängt.

…är det bara för galna hurtbullar? Nja. Jag blir snarare lite inspirerad av den här bilden i dagens Söndag. Det är den brittiske politikern Edward Leigh som kastar kläderna på lunchrasten och hoppar jämnfota ner i en isvak i sjön Serpentine i Hyde Park. Av ansiktsuttrycket att döma mår han gott, denne man.

Senast jag utmanade varenda nerv i kroppen med ett bedövande kallt vinterdopp – var i tjänsten. Jag skrev ett reportage om ett retreat i Stockholms skärgård där vitsen var att varva ner med naturens hjälp. Efter en lång, het uppladdning i en vedeldad bastu vågade jag mig ut på klipporna.

Kylan kändes som en smäll i ansiktet. Håret frös till istappar. Jag led. Och kved. Och jämrade mig. Men bilder skulle tas. Fotografen, som hade täckjacka, manade på. ”Kom igen nu!”. Denna bild togs minuterna innan jag jagades i vattnet. Syns paniken i ögonen? 

Foto: Emma Mattsson

Men efteråt kände jag mig hur skön som helst. Som ett med naturen.

Är det någon av er som har testat vinterbad? 

/Hanna

Ja, Kristofer, som här på annan plats på bloggen starkt antytt det, det är lätt att tro att Keith skulle skämmas över min nya frisyr. Men här har ni Ian Stewart, en av Keiths bästa polare genom alla år och ful som stryk – inkl. frysyren. Han var fullvärdig medlem i Stones tills de skaffade sig en manager, Andrew Loog Oldham, som snabbt slogt fast: ”Ian är för ful för att vara med i Rolling Stones!” Jagger och Richards insåg att det var grymt och beklagligt, men dock sant, och gav sitt medgivande till att han fick sparken. Alla förblev dock vänner, otroligt nog. Så det är nog där jag hamnar, snygg nog att vara polare med Keith, för ful för ett fullvärdigt medlemskap i bandet. Min nya frisyr kan ni se nedan.

… men självklart kommer det inte att funka i den stora finalen. Vi norr om alperna är inte riktigt överens med övriga när det gäller musik. För att inte tala om gamla östblocket. Så är det bara – och det får vi hacka i oss. Leve demokratin!

/Kristofer

… får man väl bjussa på några (läs: ännu fler) bilder på vår stiliga redaktion också. Bilderna är tagna i Aftonbladets studio i samband med nyår. Genom åren! 

Nyår 2009 – Glamour & rosa ballonger.

Nyår 2008 – Här körde vi klassiskt svart med en färgklick här och var. 

Nyår 2007 – Ballongerna igen! En favorit i repris.