Jag kommer till redaktionen 10.00 och gör vad jag brukar: tar en kopp kaffe, mitt paket blåa Winston, dagens Aftonbladet och går ut på innergården.

På sidan 58 läser jag rubriken: ”Nu kan du dofta som Laila Bagge”.

”Stäng av spelet, nu börjar filmen!”. Med näbbar och klor försöker jag och min fru att få hela familjen att titta på samma skärm när vi sitter samlade på fredagskvällen. Men det är inte lätt och Ibland är det jag som sitter där med datorn och gör något ”viktigt”.

Jag tror att många känner igen sig här. Vi som är uppvuxna med ”Nöjesmaskinen”, ”Razzel” och ”24 karat” tycker antingen att vi ska titta på samma sak allihop eller inte ska titta på tv alls. Men nu händer det grejer – nätet, webb-tv och Facebook har ersatt tv:n och det har gått fort.

Är det bra eller dåligt? I veckans Söndag reder bland annat föräldrapsykologen Malin Alfvén ut hur du ska tacka Fredagsmyset 2.0.

Missa inte heller höstens stickade mode och  samtalet med Annika Sörenstam där hon berättar om livet efter golfen.

Allt detta och mycket mer får du om du köper tidningen i dag eller på måndag.

Trevlig läsning! 

I dag var danskan Helle Forum på besök på redaktionen för att introducera slowfashionhouse.com. Helle är danska och har tidigare varit skönhetsredaktör på magasinet Alt i Danmark. Nu har hon och en väninna handplockat exklusiva godbitar från värdens alla hörn till sin hemsida. Som namnet säger är allting på hemsidan tillverkat i sakta mak och med sustainability-tankar. Här finns kultmärken som ”Rodin”, (legendariska Vouge-stylisten Linda Rodins eget oljemärke), och Deborah Lippmanns nagellack med afrikanska stärkande okoumeolja i höstens måstefärg greyish som är en av mina favoriter. Dessutom har de kultboken ”No More Dirty Looks”, -som handlar om hur skitig skönhetsbranschen är. Den är en av mina skönhetsbiblar, en måste-bok.

Helle Forum, dansk skönhetsredaktör, kan allt om skönhet

Deborah Lippmans kultnagellack

Gnäller du över småsaker? Är du inte nöjd med ditt utseende? Tror du att du blir lyckligare av en lyxkräm? Kolla på det här klippet av Aimee Mullins och få lite perspektiv. 

Jag har genom åren av kvinnor blivit avkrävd ”mognad”. En gång var jag 21 och Natalie avkrävde mig det: mognad. Det tyckte jag var övermaga. Hela poängen med att vara 21 är väl att vara omogen? Men, okej, hon var medelålders, 31, och jag hyste ett visst medlidande…

– Ge mig ett exempel på mognad, sa jag.

– Jag har sett en bokhylla och en soffgrupp och nu vill jag att vi lägger hälften var och INVESTERAR i det TILLSAMMANS, att vi har ett PROJEKT.

Projekt. Det ordet – också! En cocktail av is och syra sköljde genom mina vener. Med ett ord: ångest. Var det inte det här jag hade anat, att mognad innebar att gå och titta på möbler, att mognad var granne med döden. Borde jag ha gjort slut där och då? Naturligtvis, men min vana trogen gick jag på tvärs mot förnuftet.

Så där stod jag nu och kollade på den fulaste soffgrupp och bokhylla jag sett. Jag kunde inte stå för det här. Det kunde komma ut. Snacket kunde börja gå på stan, att Tore tappat greppet och blivit en bracka.

– Allt jag står för faller, alla mina ideal raseras, om jag blir delägare till dessa möbler. Jag vägrar, sa jag.

– Gud vad du är OMOGEN, sa Natalie.

Jag kollade in priserna på möblerna och sa att jag skulle ge henne hela summan mot att INTE bli delägare till dessa möbler. Jag var stolt, att betala för att förbli egendomslös, en programförklaring med vackra, poetiska dimensioner.

– Gör vad du vill, men köp möblerna för dina egna pengar, och använd mina pengar till nåt annat!

Hon drog till Thailand med några polare och jag var kvar hemma på Söder och hade det gott med grabbarna på Blackhorse Inn på Bondegatan. Jag var väldigt ung, väldigt fattig, väldigt omogen och väldigt lycklig.

När mogna Natalie, 31, kom hem efter två veckor sa hon:

– Sätt dig, jag har nåt att berätta.

Jag satte mig.

– Jag har varit otrogen hela semestern.

Han var tydligen britt och läkare och hette Gregory. Jag tog in infon, begrundade den och svarade:

– Det var det värt.

Black Horse Inn heter i dag Harvest Home men feelingen är som då – om inte bättre. Besök. Bondegatan 50, SoFo, Sthlm.

Hittade en det-vill-jag-bli-när-jag-blir-stor-lapp från årskurs nio i en nostalgilåda: ”Jag ska bli arkeolog och gräva ut pyramider. Fast de flesta är ju redan utgrävda. Det får bli tolk i FN”.

Inga dåliga karriärsplaner för en 15-åring. Fast min absoluta dröm var att bli journalist. Efter gymnasiet sökte jag, men betygen räckte inte hela vägen till JH. Drömjobbet hamnade på hyllan. Utom räckhåll. ’

Under åren som följde blev mitt CV brokigt. Jag satt i Frösöhallens kassa, diskade på Östersunds tjusigaste krog (och smygslickade såskastrullerna, mums), torkade bajsrumpor och tvättade sköra, sjuka kroppar på lasarettets infektionsavdelning. Jag knegade som frukostvärdinna, städare och spritkassörska i snofsiga Verbier under en skidsäsong för att nästa vinter skaffa hugg som diskplockare, pastakock och cocktailservitris i skidorten Park City, USA. 

När jag erbjöds jobb på Linjeflygs telefonbokning i Stockholm, tänkte jag att det var där min karriär låg: i resebranschen. Från biljettförsäljningen jobbade jag mig – bokstavligen – uppåt, blev flygvärdinna på inrikeslinjerna för att pysa av stolthet när jag (efter några försök) blev antagen till SAS Flight Academy (tro mig: det var enklare att bli en US Marine än att kvala in som kabinpersonal på SAS). 

Jag satte på mig den mörkblå SAS-uniformen i maj 1990, men den åkte lika snabbt av igen. Gulfkriget bröt ut, flygbränslet blev tokdyrt, flighter ställdes in, bolaget gick knackigt och alla nyanställda fick välja: bli sparkad eller ta tjänstledigt. Jag valde det senare (kändes mindre ”arbetslöst”), skrev högskoleprovet och kom in på Journalistlinjen, tack vare arbetslivspoängen. Mina kringelikrokiga yrkesval hade på något magiskt sätt styrt mig rätt. Jag fick min journalistexamen och har i dag SVERIGES BÄSTA JOBB. 

Det har Charlotta, Malin och Seth också. De vågade satsa sina hobbies och kan nu livnära sig på tårtbak, kläddesign och trolleri. Sugen på att sadla om? Få deras bästa drömjobbstips i dagens Söndag! 

Och du – lycka till! 

… helt klart. Charmiga Emma Andersson gifte sig med hockeyhunken Henke Zetterberg i somras. I veckans nummer av Söndag berättar hon allt om sitt vardagsliv i Detroit – som inte alltid är konfliktfritt. 

Dessutom tipsar vi om hösten coolaste kappor, hur drömjobbet blir ditt och varför Mexiko är det nya Thailand. 

Skön läsning!

Den har kallats för Sveriges hemligaste tidning. Farm.

I går kom den upp i limelighten på en lika hemlig releasefest på F12 i Stockholm. Tidningen Farm handlar om framtidens mat, mode, sustainability och energi. Den är också en hyllning till jorden, naturen och ser planeten ur ett perspektiv som läsare inte är bortskämda med.  Snygga Karin Winther spelade Bob Dylan och gamla 70-talslåtar så det stod härliga till och jag fick ekologiskt alkofritt vin att skölja ner de ekologiskt odlade rotfruktsspetten. Mums/Mysigt.

Farm en tidning som bryr sig

ekokäk är gott

… den enda svenska artisten som förvaltar det oerhört storslagna och vackra och rörande arvet från den musikgenre jag kallar sydstats-soul. Den praktiserades främst av skivbolagen Stax och Hi Records, bägge hemmahörande i Memphis.

Caroline och hennes man har därför i djup respekt döpt sin son till Otis efter, naturligtvis, Otis Redding. Stax främsta artist, tyvärr bortgången på tok för tidigt i en flygolycka. Ni har hört honom och ni SKA höra honom igen.

Nu.

Lyssna på det här och ha det i minnet när ni nästa gång bänkar er framför Idol. Deal, OK?

Förutom att C af Ugglas har en oklanderlig musiksmak är hon den i särklass bästa ryttarinnan som den svenska artistvärlden fostrat fram. Wild Horses couldn’t drag her away…

Jag upprepar: Wild Horses couldn’t drag her away… Och här ser vi oxå den makalöst fantastiska exalterade fotografen, som f.ö. är väldigt trevlig privat också, hon heter MIA CARLSSON – i arbete:

Bredvid stallet stod den här, en klassisk bensinpump,  undrar varför man tycker sånt är vackrare än Leonardo da Vincis Mona-Lisa, men sån är jag…

För övrigt tycker jag att ni ska köpa Carolines självbiografi ”Hjälp, vem är jag?” och hennes nya skiva, ”Vad var det jag sa”. Hon är skiten.

Det släpps parfymer som aldrig förr den här hösten. Den här veckan har det varit två parfymsläpp för journalister i Stockholm. Lush har släppt fem nya livstilsdofter på märket Gorilla Perfumes. Det är hjärnorna bakom hela lushs doftkoncept, far och son Mark och Simon Constantine som är näsorna. Inga syntetiska ingredienser bara oljor och namn som Lust, The smell of freedom och Tuca Tuca ska sälja drömmar om individualism snarare än mainstreem och wannabe. Min favorit blev snabbt ”The smell of freedo” som är en träig och rökig doft med puder och frankincense, helt i min smak. Mmmm.

Andra släppet var Laila Bagge som hade valt att släppa violstinna ”You Rock” inför ett 25-tal journalister på Le bar Rouge i Gamla stan. Doften presenterades i en fin liten hattask och doften är en hybrid av hårda Agent Provocateur/ Bodouir och mjukare Victoria Secret. Toppnoter: Blå hallon, apelsin, annanas lime, hjärtnoter: Jasmin, hallon, ros och tropiska frukter. Basnot: Bärnsten/ambra, mysk, sandelträ och viol. Målgruppen är 15-25 åringar, där Laila själv har sina största fans enligt Scandinavian Cosmetics i Malmö som marknadsför doften.

Laila Bagge på Le Rouge ett passande ställe att släppa ”You Rock” på