Agneta Elmegårds nischade favoriter

av Agneta Elmegård, Aftonbladet

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.39.11.png

 

Personliga doften

Parfymhus: A Different Company som drivs av parfymörerna far och dotter Jean Claude och Céline Ellena samt designern Thierry de Bacchmakoff.

Namn: ”Sublime Balkiss”

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.42.36.png
A Different Company

 

Bakgrund: Exklusivt haute parfumerie med rötterna i Grasse, som bland annat arbetat för Hermés.

Doftnoter: Modern cypredoft med patchouli, viol, blåbär, ekmossa och kakaopuder.

Så får du tag på den: www.thedifferentcompany.com. 90 ml edp/1200 kr

Agnetas kommentar: Korridorvältare. Alla kommer att fråga vad det där är för doft. Håller dessutom hela dagen – och natten.

Ultrafeminina

Namn: ”SIWA”

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.45.11.png
”Siwa” by Memo

 

Parfymhus: MEMO som drivs av näsan Clara Molloy

Bakgrund: Småskalig parfymstudio i Paris som gör parfymer inspirerade av olika kulturer och exotiska destinationer. ”Siwa” är en känd oas i Egypten och doften sägs vara inspirerad av Kleopatra och Alexander den stores kärlekssaga 300 f.Kr.Doftnoter: Kanel, aldehyd, popcorn, whiskey, påsklilja, mysk.

Så får du tag på den: på Harvey Nichols eller Galeries Lafayette. www.mymemo.com. 50 ml edp/690 kr.

Agnetas kommentar: Upptäckte den här doften när jag var i Japan och blev helt såld. Feminin vaniljdoft men inte påträngande. Härlig sommardoft.

Lyxparfymen:

Parfymhus: ETRO

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.51.20.png
ETRO finns i ett 20-tal utförande

 

Namn: ”Musk”

Bakgrund: Kommer från det anrika italienska designerhuset Etro som började tillverka parfymer 1989. Har 24 dofter i sitt stall.

Doftnoter: Bergamott, citrus, cedar, verbena, sandalwood.Så får du tag på den: Cow parfymeri /NK i Stockholm

Agnetas kommentar: Gillar ”Musk”, som är en sofistikerad doft. Men föll nyligen pladask för deras ”Heliotrop”, som är en blandning av trolldeg och marsipan!

Kändisdoften:

Parfymhus: Etat libre d´orange

Namn: Tilda Swintons ”Like this”.

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.54.07.png
Tild Swintons ”Like this” doftar ingefära

 

Bakgrund: Skotska skådespelerskan Tilda Swintons doft ”Like this”, är skapad tillsammans med excentriska franska parfymhuset Etat libre d´orange som ligger bakom dofter som ”Don´t get me wrong baby” och ”Fat electrician”. Näsan Mathilde Bijaoui har hjälpt narniaskådisen att skapa en spännande grön doft. 

Doftnoter: Ingefära, mandarin, pumpa, neroli, ros och mysk.

Så får du tag på den: www.etatlibredorange.com. 50 ml edt 790 kr.

Agnetas kommentar: Ovanlig doft som växer med tiden. Gillar ingefärdominansen.

(Tilda Swinton beskriver sin egen doft i reklamen så här: ”Ibland lämnar själen kroppen. De som inte tror på det. Be dem gå in genom dörren till mitt hem, ” like this”. Som en liten vindpust som träffar ögat – ”like this”. Jag har aldrig varit mycket för dofter i flaskor, dofter för mig är förknippat med platser, ett tillstånd eller naturlighet, ”like this”.)

Svenskproducerat:

Parfymhus: Byredo Perfumes

Namn: Oud Immortel, unisexdoft

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.55.47.png
Svenskproducerat av Ben Gorham

 

Bakgrund: Byredos fjortonde doft tänkt som en lansering för mellanöstern, men grundaren Ben Gorman ändrade sig och det tackar vi för. Ämnet oud (en slags kåda) utsöndras av örnträdet som en reaktion på att det blivit angripet av en specifik mögelsort. Vanlig i 1920-30 -talsparfymer.

Doftnoter: rökelse, patchouli, kademumma, papyrus, tobakslöv, mossa.

Agnetas kommentar: En doft som inte lämnar någon oberörd. Är garanterat en snackis bland parfymnördar. Art deco doft med twist. Du hittar den på www.byredo.com

Designerdoften: 

Parfymhus: Maison Martin Margiela

Namn: ”Untitled”

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.58.13.png
”Untitled” är min favorit

 

Bakgrund: Den avantgardistiska belgiske designern Maison Martin Margiella från Antwerpen har släppt sin första doft. Lika speciell som hans kollektion.

Doftnoter: Galbanum, box green, lentiscus, rökelse, bitter, apelsin.Kostar: 30 ml edp 560 kronor på www.colette.fr 

Agnetas kommentar: Doftar kärvt, träigt och grönt. Lika speciell som hans kläder. Min favorit just nu.

Kändisarnas val:

Namn: ”Usiku”

Perfymhus: Jo Wood organics

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 18.03.19.png
Jo wood har gjort flera ekologiska dofter

 

Bakgrund: Rollingstonesfrun Jo Wood har inte legat på latsidan sedan skilsmässan från Ron. 4 dofter har hon tillverkat som snabbt blivit kändisar som Kate Moss och Jerry Halls favoritdofter.

Doftnoter: Kardemumma, vetiver, salvia, koriander, cedarwood och ingefära.

Så får du tag på den: på eleven.se 50 ml edt/ 540 kr.

Agnetas kommentar: Sensuell kryddig doft. Alltid slutsåld på hennes egen sajt. Bra ekologisk parfym som håller länge.

Samlarparfymen:

Namn: ”Liquid crystal” 

Parfymhus: Agonist

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 18.05.47.png
Agonist för samlaren. Foto: Mikael Göthage

 

Bakgrund: Spejsad samlarparfym i 100 exemplar skapad av den kände grassnäsan Fabrice Pellegrin som gjort dofter för Thierry Mugler, Diptyque och Hermés. Den häftiga flaconen är handblåst av Kosta Boda designern Åsa Ljungnelius och varje flaska är unik.

Doftnoter: Bergamot, vetiver, lavendel, klöver, praliner.Så får du tag på den: på NK 50 ml kostar 6300 kr.

Agnetas kommentar: örtig och personlig doft.

Mystiska:

Parfymhus: Escentric Molecules

Namn: Molecule 01

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 18.08.04.png
Molecule innehåller bara en enda doftmolekyl

 

Bakgrund: Innehåller inga doftnoter i traditionell mening utan en enda ingrediens eller molekyl, känd som ”Iso E super”. Beskrivs som en effekt, liknande den feromoner tros ha. Doftnoter: Inga. Beror på bäraren. Trä kan anas, men även rök och blommor. Unisex.

Så får du tag på den: på eleven.se 100 ml edt/ 975 kr.

Agnetas kommentar: Skum parfym som kommer och går i vågor. Antingen skrämmer man slag på någon eller så blir man som besatta av den.

Trendigt just nu:

Inte sedan 30-talet har de kvinnliga parfymerna innehållit läder-, harts- och tränoter, men nu exploderar de doftmarkörerna. Förmodligen en reaktion på hela nittiotalets melon-kokos- och fruktbombardemang i parfymerna.

Sax and the City

av Emma Landelius Shehata, Aftonbladet

Reporter-Hanna har gjort ett snyggt klipp denna fredag och låtit locktången svepa genom svallet. Men tro inte att hon fått storhetsvansinne i och med flytten till city – hair dög endast Globen. Back to the roots!

bild.jpg

Dregen & Pernilla – skönheten & odjuret?

av Kristofer F Olsson, Aftonbladet

ettan0227.png

”Han är inte klok, lämna honom”, fick schlageraktuella Pernilla Andersson höra från alla möjliga håll efter att hon och rockslusken Dregen blivit ett par.

Men olyckskorparna hade fel, Pernilla och Dregen gifte sig och Pernillas dröm om att bo på en ö i skärgården blev verklighet.
Två egensinninga artister med ganska lite gemensamt, kan tyckas. 
Hur det funkar läser du i Tore S Börjessons intervju med de båda i veckans Söndag. Pernilla och Dregen är noga med att inte blanda samman sina karriärer men Tore är ju Tore och till slut fick han komma på besök ute på Runmarö. Riktigt bra läsning, jag lovar.
En annan rätt sanslös historia i veckans tidning handlar om indiern PK som träffade Lotta, sitt livs kärlek, på en gata i New Delhi. Lotta var tvungen att återvända till Sverige men PK stod inte ut att leva utan henne. Han bytte allt han ägde mot en cykel och trampade hela vägen från New Delhi till Göteborg. 
I en butik nära dig på söndag och måndag, alltså.
Trevlig helg!

Mitt liv. Just här. Just nu.

av Tore S Börjesson

Var ute på mitt stamhak Harvest Home på Bondegatan 50 i SoFo i går och träffade två tjejer som nyss kommit till Stockholm. Fransyskor. De hade inte fixat hotell och Harvest stängde. Jag sa att de kunde sova hos mig. Det var inte mer än så. Skilda rum. Ändå – att gå iväg till jobbet i morse var mitt livs svåraste och jävligaste beslut.

sleep.jpg

Tores krönika 26/9-2010: Då var det nära att jag höll på att bli en bracka…

av Tore S Börjesson

ÖVER MIN DÖDA KROPP!

soffgrupp.jpg

Jag har genom åren av kvinnor blivit avkrävd mognad. En gång var jag 21 och Natalie avkrävde mig det: mognad.

Det tyckte jag var övermaga. Hela poängen med att vara 21 är väl att vara omogen? 

Men, okej, hon var medelålders, 31, och jag hyste ett visst medlidande… 

– Ge mig ett exempel på mognad, sa jag. 

– Jag har sett en bokhylla och en soffgrupp och nu vill jag att vi lägger hälften var och INVESTERAR i det TILLSAMMANS, att vi har ett PROJEKT. 

Projekt. Det ordet  också! En cocktail av is och syra sköljde genom mina vener. Med ett ord: ångest.

Var det inte det här jag hade anat, att mognad innebar att gå och titta på möbler, att mognad var granne med döden. Borde jag ha gjort slut där och då? Naturligtvis, men min vana trogen gick jag på tvärs mot förnuftet. Så där stod jag nu och kollade på den fulaste soffgrupp och bokhylla jag sett. Jag kunde inte stå för det här. Det kunde komma ut. Snacket kunde börja gå på stan, att Tore tappat greppet och blivit en bracka. 

– Allt jag står för faller, alla mina ideal raseras, om jag blir delägare till dessa möbler. Jag vägrar, sa jag. 

– Gud vad du är OMOGEN, sa Natalie. 

Jag kollade in priserna på möblerna och sa att jag skulle ge henne hela summan mot att INTE bli delägare till dessa möbler.

Jag var stolt, att betala för att förbli egendomslös, en programförklaring med vackra, poetiska dimensioner. 

– Gör vad du vill, men köp möblerna för dina egna pengar, och använd mina pengar till nåt annat! 

Hon drog till Thailand med några polare och jag var kvar hemma på Söder och hade det gott med grabbarna på Black horse inn på Bondegatan. Jag var väldigt ung, väldigt fattig, väldigt omogen och väldigt lycklig. 

När mogna Natalie, 31, kom hem efter två veckor sa hon: 

– Sätt dig, jag har nåt att berätta. 

Jag satte mig. 

– Jag har varit otrogen hela semestern. 

Han var tydligen britt och läkare och hette Gregory. Jag tog in infon, begrundade den och svarade: 

– Det var det värt. 

Tores krönika 19/9-2010: Om en pung helt utan romantiskt skimmer…

av Tore S Börjesson

I civliserade delar av världen som, säg, i Amsterdam, skyltas det tydligt: Här finns det svamp! Och då slipper man klafsa omkring vilse i skogen under dödsfara, som i historien nedan…

mushroom.jpg

Jag vaknar, går in på toaletten och kliar mig där män ofta kliar sig och… Böld! Gud i himlen: Jag kommer att dö! 

Jag tänker: fickspegel. Jag river runt bland Jennys grejer i jakt på en sådan. Jag hittar ingen. Jag ger upp och går in i sovrummet:

– Vakna! 

Jenny vaknar. 

– Jag måste ha din fickspegel! 

Den tänker hon inte ge i från sig utan förklaring. Jag vägrar att förklara. Jag ger upp. Jag förklarar.

– Böld. Den. Är. På. Pungen. Hör. Du. Vad. Jag. Säger? PUNGEN! 

– Får jag se. 

– Nej! 

– Jag har sett din pung förut. 

Hon talar sanning. Men att se en pung i romantiskt skimmer, att se vad som helst i romantiskt skimmer är en sak, men ta bort nämnda skimmer och människan är inte vidare vacker och pungar intar en särställning i fulhet. 

– Tänd taklampan, öppna persiennerna, ta av kalsongerna, sära på benen, brett, säger Jenny. 

Jag ger med mig som en bitch på ett amerikanskt fuck me in the ass-fängelse. 

– Euuuuuew! 

– Vad är det? 

– En stor äcklig fästing… Den största jag har sett! I. Din. Pung. Euuueeew! Jag hämtar fästingplockaren. 

På hade jag kunnat leva med. I gör mig suicidal. 

Vi är i sommarhuset i Grödinge. Allt började med att Jenny i går sa:

– Kantareller, nu ska vi ut och plocka. 

– Varför då, de finns ju på Ica, sa jag. 

Ingen populär kommentar. Så jag gick ut i skogen och – i strid mot Jennys förmaningar – i kortbyxor och flip-flops. 

– Den är så STOOOR. Vänta! Nu har jag den! Nej! Fan! 

Jag har dagdrömt i hela mitt liv och alla, nästan alla, dagdrömmar har gått ut på att jag ska vinna kärleken och också allt annat av upphöjt värde och motta folkets jubel och sen, till slut, dö med en bris i håret och stövlarna på i motljus på toppen av ett berg i det vackraste av landskap i famnen på en svårt sörjande megababe. 

Men här ligger jag med fästingen Arne och, vem vet, borelia, ehrlichios och TBE i pungen…

– Jag fick ut kroppen, men huvudet är kvar, säger Jenny. 

I dag är det riksdagsval.

Tores krönika 12/9-2010: Allvarligt talat, vad är det här för skit, SJ?

av Tore S Börjesson

Min barn- och ungdoms restaurangvagnar.

restaurangvagn.jpg

Nu.

Sånt här säljes i SJ:s restaurangvagnar ihop med verbal bruksanvisning: ”Där står mikron, tryck på program nummer 4”.

gorbys.jpg

X 2000 till Malmö går 09.21 från spår 11, Sthlm Central. Med blickarna hos två sprinters i en OS-final kommer jag och en speedad libanes springande sida vid sida och når fram till vagn 3 på tiden 09.20,57. Dött lopp, ja, och personligt rekord i sen ankomst för båda.

Vi ramlar ihop i en svetthög medan luftdraget från dörren som i det ögonblicket stängs ger oss en välbehövlig sval bris.

– Josef, säger han. 

– Tore, säger jag. 

Jag tänker: Jag tror att det här är början på en vacker vänskap. 

Jag tänker: Vi borde äta frukost tillsammans och lite senare lunch och dricka till det och vi borde stiga av tåget lika ovanliga i vår eufori en tisdag strax före 14.00 på Malmö central som en nyliberal bög i bara lederhosen är i Nordkoreas huvudstad Pyongyang. 

Men SJ och restaurangvagnar… Just forget about it. 

Vart tog de vägen, min barndoms restaurangvagnar med vita dukar och vita servetter i TYG och paranta servitriser som bar uniform och bh:ar av stål? Som tog beställningar gjorda från en à la carte-meny full av klassiker: Entrecôte, köttbullar och gräddsås, stekt fläsk med löksås, SOS (smör, ost och sill), toast Skagen, löjromstoast.

Servitriser, som när vi beställt maten, uttalade den centrala frågan till morsan och farsan:

– Ska det vara nåt att dricka till, öl, vin, kanske rent av en snaps, Skåne eller en bäsk? 

Så var det då. 

Och så här är det nu: Självbetjäning, mikrad lasagne i plastförpackning och frysdiskpizza i en inredning som får McDonalds på Götgatan i Stockholm – ni som har varit där har varit där – att framstå som Sixtinska kapellet. 

Allvarligt talat, vad är det här för skit, SJ?

Ni vet lika bra som jag att tåg är det bästa färdmedlet, men det är det bara om alla dess inneboende fördelar tas till vara. 

Det här är en långt viktigare fråga än den om att hålla tidtabellen. 

Goa klubbor!

av Emma Landelius Shehata, Aftonbladet

Vårt nya gråskale-kontor, aka  ”the office”, fick en oväntad färgchock denna måndagsmorgon. Vår superstylist Eva bjöd hela redaktionen på varsin indisk polkagrisklubba. Miriam och Veronica var först ut att sätta tänderna i godsakerna.

bild.jpg

Tores krönika 5/9-2010: Jag kunde ha dött i helvetet på jorden, jag kunde ha dött i AIK-land…

av Tore S Börjesson

Så här, ungefär, såg det ut den där natten på andra sidan midnatt…

car.crash.1.jpg

Vi var på en plats som fick mig att skaka av feberfrossa och illamående – ovanpå allt annat…

råsunda.jpg

Jag hade bara en människa att hålla i handen, metaforiskt talat. En av de få som alltid står mig bi. Som så många andra litterära storheter är han rökare.

bobbydylan.jpg

När bilden återfår skärpan, när upp och ner och höger och vänster är tillbaka på sina vanliga platser, hör jag en röst på bruten svenska:

– Den jäveln körde mot rött. Han körde mot rött. Varför körde han mot rött. Han körde mot rött… 

Det luktar gas och en gardin av vitt damm skymmer sikten. Krockkudden…

Taxichaffisen mässar sitt mantra om och om igen och jag tänker: Nu får han väl för fan ta och släppa det där. Ja, vi har blivit påkörda. Ja, det var uppenbarligen den andres fel. Men! Gå! Vidare!

Jag har blivit skalperad eller är på middagsbjudning hos Hannibal Lecter. Hjässa och panna är flådda. Det blöder vid ena ögat och ena framtanden har slagits av och jag är förbannad och går ur bilen och jag undrar själv: Av alla känslor man kan drabbas av efter en bilolycka, varför vill jag slå nån, vem som helst, på käften? 

Jenny har ont men är vid liv. Nu kommer poliser och ambulanser. Andra människor stannar sina bilar. 30 pers i en korsning. Folkfest.

Det är natt och blåljus reflekterat i glassplitter och regn. Bilarna är skroten nästa.

Kall ångest kommer över mig som ett fuktigt duschdraperi. Jag kunde ha dött i AIK-land, ett stenkast från Råsunda fotbollsstadion och det på grund av en färgblind idiot som rammar oss i en korsning… 

Då ser jag honom och han ser vilsen ut. Vilsen som Alzheimer. Han ser också genuint gråhårigt snäll och 60 plus ut.

Han återfinner i nån mån kompassen i tillvaron och går fram till taxichaffisen och säger:

– Förlåt, det var mitt fel. 

– Varför körde du mot rött, säger chaffisen som i en bön och ser ut som om han bara vill hem till familjen.

I mitt huvud börjar Bob Dylan som så ofta sjunga raden ”It’s life and life only…” från ”It’s all right ma (Im only bleeding)”. 

Jag tänker: Ja, det är det, och det, livet, är bara ett skämt. Det kan räcka med att sätta sig i en taxi i Sundbyberg och säga:

– Korsningen Östgötagatan och Kocksgatan, tack.

För att dö.

Tores krönika: Mitt liv som ost-narkoman…

av Tore S Börjesson

The King of Cheese Kings at Wijnjas – ROQUEFORT!

roquefort.mmm.jpg

Det är ingen tillfällighet att vi uppmanas att säga ”cheese” inför fotograferingar. Bara ordet gör dig glad. Ja, jag vet, vi säger i Sverige ”omelett” – men vad har vi på varje omelett av klass? Exakt – ost. Prova i stället att säga ”morot” eller ”långsamma kolhydrater” och bara se hur ni ser ut. Som vrak!

Med denna sanning etablerad kan vi gå vidare till nästa punkt: Var i Sverige finns det bästa sortimentet av ostar? Ja, en butik som är med och slåss om titeln är definitivt Wijnjas Grosshandel på Bergsgatan 24 på Kungsholmen i Stockholm. Alla ostar ni vet finns, alla ostar ni drömt om ska finnas, samt alla ostar ni inte ens haft fantasi att drömma upp, finns där. Och, inte oviktigt, till bra priser.

Så jag går dit och i kassan står Sonny Magnusson. Jag säger honom som det är:

– Jag måste ha Roquefort. Nu!

– Vi har en massa att välja på, nån speciell, svarar han lugnt, trots att jag skakar av kättja.

– The real shit, det bästa du har, knocka mig, säger jag.

– Nåt annat, säger han.

– Ja, ge mig två smaskiga överraskningar. Nåt jag inte provat förut.

Strax går jag därifrån med full plastkasse. I den finns:

1) Testun Vino Al Barolo – I bland får jag för mig, allt det bästa, inklusive fotbollen, kvinnorna, den rena naturen, kommer från Italien. Samt ost. Här har vi ost gjord på opastöriserad får- och komjölk. Ett led i produktionen är att sänka ner osten i Barolo-vin. Sen tas den upp och slås in i rester från Barolo-druvorna. Allt som sänks ner i vin blir lyckligt. Jag blir det. Men också ost blir det.

2) Banon – den är av märket Le Vache de Chalais och är en fransk liten rackare till färskost, inslagen i kastanjeblad. Och just kastanjebladen ger den dess säregna smak.

3) Roquefort Société – Wijnjas erbjuder en ocean av olika Roquefort. Jag väljer Drottningen. När den når min mun slås jag av den perfekta balansen, hur det mjölkvita gifter sig med det smaragdgröna möglet. Hur blev den sådan? Jo, via nio månaders lagring i grottorna i Mont Combalou i orten vars namn är Roquefort-sur-Soulzon.

Alla samtidigt: Say cheeese!

Sida 116 av 171