WOLLINS KRÖNIKA 21 NOVEMBER

Har du barn som är över tre år? Då har du en bärbar DVD-spelare. Jag är mamma, alltså visar jag film. Vad gjorde vi innan DVD:n och videon?

När vi har andra familjer över på middag en
lördagkväll och har städat hela dagen, googlat avancerade recept och duschat i den lite dyrare duschcremen så vill vi ha lite lugn och ro. Inte har vi väl skaffat barn för att de ska stå och dra oss i kjolen när klockan är 18:55 och champinjonerna inte vill sautera sig själva i det vita vinet?

– Vill ni se på film? Ja HURRA det vill ni, det blir väl roligt!

– Min tur att välja!

– Det är min tur!!

Yl och vrål och ett sabla liv så himlastormande att doftljuset på gästtoan flämtar i draget. 

Slagsmål på golvet, en vill se ”Lllla Jönssonligan”, den andra vill se ”Kung fu panda”. 

Då tar vi ”Toy story” så får ingen bestämma, ingen blir nöjd. Ner med dem i källaren, in med filmen och en varsin grissini i näven tills maten är klar (som de ändå inte kommer äta). 

Hur gjorde våra föräldrar? säger vi ofta till varandra. 

Jamen alltså allvarligt talat, hur stod de ut? 

Men på åttiotalet fanns ju i alla fall tv:n, hur gjorde de för 50 år sedan, eller 100? 

Jag ser framför mig pappa 1983, bärandes på en blytung projektor, en väska med rullband och den ihoprullade skärmen på ben: Anita, vi behöver
släpet om vi ska få med oss den bärbara super 8:an.

1942 fanns ju radion. Jag ser de utarbetade mammorna från förr i tiden där de står framför järnspisen som inte vill ta fjutt därför att veden är fuktig. Utanför i den grådisiga kvällstimmen ser hon sina långa mensbindor hänga på tork. Mannen, som är bonde, kommer aldrig hem. Han går runt på leråkern där det bara finns lera och sten och inga potatisar, oxen är lat och timmen är sen. Bondmor har fött åtta barn och nu är de uttråkade, de har lekt med kottar och pinnar i flera timmar, de vill något mer. De blir jobbiga, trots att de är barn från förr i tiden och borde frukta faderns ris som står lutat mot väggen i hörnet intill den öppna spisen. Vad tar stackars lilla mamma till? 

– Nu ska mamma laga rovor, nu får ni sätta er framför lite propagandaradio från Tyskland som pappa varit så snäll och rattat in.

– Jag vill sitta närmast radion!

– Det är min tur!

Yl och vrål och lilla mamma knyter näven runt en jordig knöl och förbannar det faktum att hon inte föddes i mulitmediatidens gyllene era. 

Nu till helgen har du en unik chans att titta in i Aftonbladet Söndags värld – gratis. Om du köper Aftonbladet på söndag får du nämligen bilagan på köpet.

Varför då? undrar ni nu, lagom misstänksamma. 

Jo, för att (tillåt mig bli lite Oscarshögtidlig) vi vill säga: Tack! 

Tack för att ni läser Söndag varje vecka. För att ni mejlar om korrfel i artiklar och kryss, startar trådar om våra texter på aftonbladet.se och kommer med pigga förslag på vilka kändisar vi ska intervjua och personligheter vi bör skriva om. 

Ett specialtack får alla ni trevliga Mariestads- och Skarabor som hörde av er häromveckan när våra leveranser inte nådde er landsända. Somliga av er susade runt till 11-12 butiker i jakt på tidningen, innan ni gav upp och ringde till mig på redaktionen. Jag hoppas att postgången funkade och att ni till sist fick era exemplar av Söndag som jag la på lådan.

Så söndagens tidning är alltså en tack-ska-ni-ha-present till er från oss och som vanligt är den fulladdad med godbitar: Laila Bagge berättar öppenhjärtigt om sin relation med maken Niclas Wahlgren, ”Robinson”-gänget visar snyggaste och skönaste julmodet och vi har en gripande intervju med Heberson Viera da Costa, som föll offer för ”Lasermannen” John Ausonius 1991. Han berättar för Söndags Lennart Håård hur Malmödåden får alla hemska minnen att komma upp till ytan igen. Dessutom: vi konstaterar att långdraget tantrasex är passé (vem har tid?), kort och kärnfullt gladsex är hippt. Ni får massor av tips på hur ni maxar njutningen när det måste gå undan i bingen.

Och som ännu en tidig julklapp, skickar vi med en extratidning där vi berättar om Aftonbladets alla andra härliga magasin och delar ut prova-på-kuponger till ett värde av 134 kr! 

Vi ses i Söndag. På söndag!

/Erika

PS// Vill du ställa en egen fråga till Maria Montazami? Gå in och ”gilla” oss på vår nya sida på Facebook!    

Jag fick tips om livstilstidningen Eco + Waza av journalisten Peo Ekberg och åkte till Naka Kunitachi för att besöka redaktionen. Efter 40 minuters tågfärd från Shinjukustationen blev jag osäker om jag tagit rätt tåg, det finns 63 nedgångar till Shinjukustationen och själva stationen under jorden är lika stor som Söder i Stockholm. Hua, men det visade sig vara rätt tåg och chefredatören Reina Ogatsu stod snällt och mötte mig vid entré till tågstationen.

Reina Otsuka pratar oförskämt bra engelska, hon har bott i New York och studerat ekonomi på Berkeley i Kalifornien. Hon berättar att händelserna i USA 2001 och 9-11 påverkade henne starkt när hon var där och hon bestämde sig för att ändra inriktning i sitt liv och satsa på saker hon brinner för. Ekologi, hållbarhet och japanska hantverkstraditioner. Sagt och gjort hon kontaktade sina barndomskompisar Naomi Ogatsu och Nanano Sonobe, som också studerat i USA och tillsammans startade de det tvåspråkiga ekomagasinet, Eco + Waza för fyra år sedan. De har även en webbshop med eko-fvänliga försäljning av noga utvalda japanska innovativa ekoföretag.

Reina ursäktar röra när vi anländer till tvåvåningshuset några kvarter från stationen. 

– Det ska bli ett ekocafé på nedanvåningen så huset är fullt av byggarbeterare, hoppas att du har överseende säger hon artigt. Redaktionen huserar på andra våningen i ett pytterum. De har tre anställda och resten är frilansverksamhet. Tidningen säljs på strategiska boklådor runt om i Tokyo som Tokyo, Shinjuku, Ebisu, Narita och Meguro stationerna, och når miljontals läsare varannan månad.

Chefredaktören Reina Otsuka på Eco-Waza tar emot på redaktionen

Naoma Ogatsu, Reina Otsuka och Nanao Sonobe på Eco+ Wazas redaktion i Kunatchi, Tokyo

Ordet waza har tre betydelse på japanske berättar Reina; hantverk, teknologi och färdigheter. Eco+ Wasa finansierar trycket och lönerna till reportrarna med webbshopsförsäljning.

– Jag ville skapa ett forum för hållbarhet och gamla japanska traditioner och smart hållbar teknologi. Det finns väldigt mycket gammal kunskap från äldre generationer som är ekologiskt hållbara och som inte tär på jordens resurser. Vi har tillexempel kontakt med ett urgammalt gjutjärnsföretag som tillverkar traditionella stekpannor enligt sama principer som de gjorde under Heian perioden (från 782 til år 1191). De är färdigrostade, rostar inte och företaget återvinner 75% av hela sin stålproduktion, berättar hon.

De säljer även Ume Zumi papper som görs av plommon och kol som absorberar lukt och fukt. Det här har man använt i hundratals för att bevara frukt och livsmedels hållbarhet under gamla tider. En av storsäljarna är lohas and beaury life-tvålet från Seto som är en salt  insjö i södra Japan. Den åker ner i min lilla shoppingbag! Helt fritt från tillsatser och produceras i låg skala något som är viktigt för att få komma med i Eco + wazas webb shop.

De säljer även bambu produkter, vinäger rengöringsmedel, sushiknivar och ekotvättmedel. De har 250 artiklar i webbshoppen. http://www.eco-friendly-japan.com/

salttvål från setosjön

– Vi har till och med förmedlat en trädgårdsmästare som vi skrev om i magasinet till Vancouver i Kanada som nu jobbar som på ett tre års projekt med att anlägga japanskinpirerade trädgårdar där, berättar hon och skrattar. Fler och fler japanska företag vill synas i deras webbshop och annonsera i deras femtio sidor tjocka livsstilsmagasin.

Reina med en av gjutjärnspannorna som tillverkas enligt uråldriga japanska traditioner. Håller garanterat hela livet och lite till…

Men Reina är benhård. Företagen som annonserar och vill ingå i deras webbshop måste uppfylla fem kriterier: De måste uppvisa ett kretsoppstänkande och ha återvinningsstrategier för sin produktion, de måste visa på miljömedvetenhet, lågskalighet i produktionen och vara ekosmart till konsumenternas fördel. 

Ett och annat slank ner i min shoppingpåse gjord av gamla tidningar. Eftersom jag kommer från ett kallt land tyckte de att en pingvin passade bra!

Reina,Nanao och Naomi utanför Eco-Wazas redaktion

I dag tog jag vägen till Yoyogi National Stadium i Tokyo via Shibuya. Världens största korsning ligger där, och kaos utbryter var fjärde minut när tusentals människor ska över på andra sidan. Det är också samlingsplats för unga fashionistas som visar upp sig utanför Uniqlo, Seibu och andra coola varuhus här.

Shibuya, Världens största vägkorsning?

Strax utanför Yoyogi National Stadium var det rockabillyfest. Det är det varje söndag och har varit så i evigheter. Hit till Harajuku kommer ungdomar för att visa upp sig sina färdigheter. Perfekt början på en volleybollfinal.

Rockabillydans utan för Yoyogi National Stadium i Harajuku, Tokyo

Inne i Yoyogi National Stadium var det fullt ös! Det blev en repris på förra VM finalen för damer när Ryssland vann VM finalen 2010 mot Brasilien.  Men brasarna började med att chocka Ryssland i en fullsatt Yoyogiarena när de drog i från med fem snabba poäng i första set. Natalia, centern Menezes och Jaquline dunkade in boll efter boll för Brasilien och Ryssland stod handfallna inför det snabba spelet. Inte förrän ett tiotal poäng in i matchen kunde Ryssland organisera sitt anfall. 

Ryskorna blev en besk tugga för Brasilien i VM finalen 2010

I femte och avgörande setet tog Brasilien ledningen med 2 snabba poäng men Ryssland hämtade upp och lagen följdes åt 4-4 blev 7-7.Thaisa smashade in 8-7 för Brasilien inför sidbytet men Ryssland hämtade upp direkt och drog ifrån till 14-11 när Brasilien tog en sista desperat timeout. Ryssland vann med 15-11 och försvarade därmed VM-titeln från 2006, mot samma lag, då 3-1, i samma stad.Tokyo.

Ryssland – Brasilien 3-2 (21-25, 25-17, 20-25, 25-14, 15-11). Japan knep bronset av USA i en femsettare och ni kan ju gissa om det utbröt glädjefnatt. Efter det var det  champagnesprut och ryktet säger att det blir guldfest i Roppongi för ryskorna.

Cool dj på prisutdelning efter VM finalen i Volleyboll

Glada ryskor efter VM finalen i Volleyboll

Volley Boo!

Det är lördag kväll och allt är väldigt välsignat. Det är lugnt och städat och skönt. Yngsta barnet har lagt sig och vi ska se ”Alice i underlandet” och äta chipsstjärnor med tjejerna. Mellanbarnet, sexåringen, kommer in i köket, lutar sig mot skafferidörren och suger på pekfingerknogen. Hon tittar upp i taket.

– Hej gumman, säger jag och häller upp stjärnorna i en röd plastskål.
– Mamma, vilket kom först? Hönan eller ägget? säger hon och tittar på mig.
Kväver en omedelbar impuls att be henne fråga sin far och säger i stället;
– Det är det ingen som riktigt vet, vad tror du själv?
– Jag tror att det var hönan, säger hon snabbt och självsäkert. Givetvis var det hönan, tänker hon där hon står endast iklädd för stora trosor. 
– Men var kom då hönan i från? säger jag och gör det lite svårare. 
Hon blir tom i blicken och tänker efter två sekunder, sedan säger hon med självklar övertygelse:
– Då tror jag att det var ägget som var först.
– Men var kom då det ägget i från?
– Fniss. 

Ett barnsligt fniss och inget mer. Diskussionen slut. Tänk om det vore så enkelt. När klockan är tre på natten och du har vaknat för att du är kissnödig. Du går på toaletten, snubblar fram i mörkret och kommer tillbaka till sängen. Nu ska det bli skönt att somna om, platsen är fortfarande varm. Och så: Vad ska jag göra i morgon? Har jag deadline i morgon eller var det på onsdag? Är det stängningsdag den här veckan eller nästa? Var slutar universum?

Ja, var slutar universum?
Och du söker svaret ensam i mörkret. 
– Vad betyder det att universum är oändligt?
– Där universum tar slut kommer väl en vägg. 
– Så vad finns bakom den väggen?
– Tja, där är det bara svart. 
– Hur långt är det svart?
– Jättelångt, alltså verkligen jättelångt. 
– Och sedan då, vad kommer sedan, efter väggen och det svarta, vad finns där?
– Fniss. 

I köket står sexåringen kvar och tjyvstartar på chipsstjärnorna med flinka fingrar. Jag häller upp äppeldricka i en kanna och ställer fyra glas på en bricka. Det är skönt med barn ändå, de är inte så svåra. De ställer en av livets svåraste frågor och får inget svar och ändå är de nöjda. Det behöver inte vara så svårt och vilken bra mamma jag är ändå som har lyssnat och pratat med mitt barn och gett henne absolut ingenting och ändå löste det sig. Jag är bra. 

– Mamma, varifrån kommer eld?
– Nu börjar FILMEN. 

Le Ann Rimes var en populär sångerska tills hon råkade falla för en gift man och bli ihop med honom. Sedan dess kallas hon ”horan” och ”hemförstöraren”, bojkottad och snudd på bränd på bål. När tidningen Shape satte henne på omslaget möttes de av så massiva protester att chefredaktören bad om förlåtelse och kallade alltsammans för ett ”fruktansvärt misstag”. 

Samtidigt hämtades Charlie Sheen på ett hotellrum där han kalasat på kokain och en lyxprostituerad kvinna. Ny skandal, samma gamla ingredienser. Hans liv är en oändlig loop av droger, hustrumisshandel, otrohet och eskortfirmor. Så varför är LeAnn en bespottad byhora medan Charlie är som teflon mot skandaler – han bara fortsätter jobba? 

Tja, till skillnad från LeAnn är Charlie en man. Han har också, till skillnad från Lindsay Lohan som anses ”omöjlig att anställa” efter sina knarkeskapader, rykte om sig att vara pålitlig att jobba med. Visst, Charlie hotade sin exfru med kniv, men han dök åtminstone upp på inspelningarna i tid. Till skillnad från Chris Brown, som pucklade på Rihanna, har han inte gett sig på någon med fler fans än han själv. Och till skillnad från korsriddaren Mel Gibson finns det inget skenheligt över Charlie. Tvärtom får han rekordlön för att spela en halvalkad horbock – som också heter Charlie – i ”2 ½ män”. Men framför allt: han fortsätter dra in pengar åt sina chefer så länge publiken fortsätter förlåta honom. 

… Om världens fem bästa – och ett absolut krav från programledaren – samtidigt de MEST ÖVERRASKANDE duetterna. Gissa vem som vann?

En ledtråd:

En annan:

Lyssna här och gör det nu. Jag dyker upp efter prick en halvtimme. Länken:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3861

Trevlig Söndag

/T.

Det sägs att Facebook gör narcissister av oss. Det tror jag inte på. Men FB ger narcissisten en arena, en publik. Jag säger: Tack! Jag kan förvisso dribbla av en hel värld, men varför göra det inför tomma läktare?

Därför sitter jag framför datorn en kväll och börjar gråta över de misslyckade narcissisterna.

De kanske skriver på Fejjan: ”Fikat och fyllt en tvättmaskin, hi hi hi :-)”. Och sen trycker de på ”gilla” för sitt eget inlägg. Sen händer inget. Ingen ”gillar” det de har skrivit. Ingen kommenterar det.

Ingen är så ensam som en ensam narcissist.

Så jag tar upp saken på FB för att muntra upp: ”Jag noterar att det förekommer folk som gör inlägg på Fejjan och sen trycker på gilla-knappen för det de nyss själva skrivit. Gulligt”.

Jag får i gång en tråd på 25 inlägg. Drottningen från Midsommarkransen, Susanne, ger sig in i matchen efter ett tag: ”Det är väl ungefär som när man drar av några lappar från sin egen pappersannons på Icas anslagstavla. För att öka på intresset…”.

Den kapitalistiska räven!

Men snart är hon tillbaka med empati: ”Eller så kan man dra lappar från andras annonser så att de blir glada och inte förlorar hoppet över att få sitt gamla dockskåp sålt”.

Jag svarar: ”Eller så kan man dra av ALLA lappar för att döda konkurrensen… Åh, fy fan, jag känner på mig att du gjort det – din lilla rackare”.

Då kontrar Susanne med ett inlägg som jag sen dess i både vaket och sovande tillstånd har på näthinnan:

”När jag var liten fick jag inte vara med och spela ’Nya finans’ med min brorsa och kusin. De tyckte att jag var för liten och trist. Då stoppade jag in tärningarna i stjärten för att INGEN skulle VILJA spela ’Nya finans’ mer efter det. Gissa vem som skrattade sist! Snacka om att kvickt döda all spelglädje…!”

Susanne jobbar i dag på den kommunala förvaltning du vänder dig till när tillvaron är mer eller mindre på sned. Hon har fortfarande häcken full.

Egentligen var ju inte Cornelis Vreeswijk något för mig, jag var på Roskildefestivalen för att se Iggy Pop och Hoodoo Gurus. Men efter en rätt vild natt och en småseg morgon drog festivalen 1987 igång igen framåt eftermiddagen och en av de första ut var just Cornelis.

Efter den konserten stod det klart att gubben var lika mycket rock’n’roll som Iggy. Publiken gick bananas och konserten fick avbrytas ett par gånger då folk klättrade upp i tältställningen så hela klabbet höll på att rasa ihop. Och mitt i allt kaos satt Vreeswijk och drog sina låtar.

Därför känns det helt rätt att Hans-Erik Dyvik, mer känd som Hank von Helvete i norska kultpunkbandet Turbonegro, spelar Cornelis i nya filmen med samma namn.

Mitt i norrmannens eget kaos.

Och därför bör du läsa Tors S Börjessons intervju med Hans-Erik Dyvik i veckans Söndag. Går du inte igång på det finns det massor av annat bra i tidningen, kolla in förstasidan här ovan.

I dag tog jag en promenad från min lägenhet i Roppongi upp via Omotesando fram till Yoyogistadion där VM för damer i volleyboll avgörs i dag och i morgon. En promenad på några kilometer. En LOHASs promenerar ju och fönstershoppar för här handlar det inte så mycket om återvinning även om Dolce & Gabbana har återvunnit den bekanta snöstjärnan från svensk hemslöjd i hela sin vinterkollektion. 

Omotesando är Japans svar på Paris Champs-  Élysées. Paradgatan nummer ett här i Tokyo. Här ligger Yohji Yamamoto och Issey Miyaki granne med D&G, Chloé och Cartier. Snofsigast är nog Comme des Garcons byggnad och Pradas enorma luftbubbla designad av Herzog & Meuron. Mina favoritbutik Shu Uemura har flyttat rakt över gatan till en ny butik, mer om det en annan dag.

Pradas skrytbubbla i Omotesando

Comme des Carcons sfäriska byggnad i Omotesando

Det pågår ett volleyboll-VM i Tokyo också! I Yoyogistadion, gamla olympiastadion vid Harajukustationen.

I dag var det semifinalerna för damer som avgjordes.

Yoyogistadion i Tokyo. Volleyboll VM för damer 2010

USA hade inte mycket att sätta emot när rysslands långa spelare Gamova (2.02), Sokolova (1.92) och och Goncharova (1.94) satte in en högre växel i Yoyogihallen i Tokyo under den först semifinalen.  USA i sin tur hade bästa utdelning på med centerspelet från Akinradewo Foluke och högerkanten Destinee Hooker, som ensam plockade 23 poäng åt USA. 

RUS-USA 3-1 25-16, 13-25, 25-19, 25-21

Destinee Hooker smashar förbi det ryska blocket i VM-semifinalen

Längst i klassen, ryskorna Sokolova, Gamova och Merkulova

Den andra semifinalen mellan försvarsspecialisterna Japan och Brasilien var en intensiv femsettare med många fantastiska räddningar från båda lagen. Natália och Fabiana för Brasilien var dominerande i anfallet och liberon Fabi gjorde en fantastisk bicicletaräddning vid spelabänken i det tredje setet som till fick applåder och visslingar av den 12 000 och fullsatta Yoyogiarenapubliken. Ljudnivån i hallen är enorm när alla i publiken klappar med  de långa balongpinnarna, volleybollens vuvuzelor!  I femte set följdes lagen åt poäng för poäng upp till 5 -5 sedan fick Brasilien ett litet försprång som de höll setet ut,

Saoris stora stjärna Ebata Yokiku smachade otröstligt på högerkanten men efter drygt två timmars spel kunde Natalia Pereira slå in matchbollen (23p).

BRA – JPN 22-25, 33-35, 25-22, 25-22, 15-11.

I morgon blir Ryssland och Brasilien som spelar  VM -finalen  i Yoyogistadium i Tokyo 2010. 

Japans stora stjärnspelare Saori kommer inte förbi det brasilianska blocket

Entusiastisk volleybollpublik under VM semifinalen i Yoyogistadium, Tokyo på lördagkvällen