… då övar man på armhävningstekniken istället. Hanna Hallin har det rätta knycket!

Jag kan jämföra med Italien, där man måste åka upp på ett berg i alperna och vandra i 7 timmar för att känna sig fri från bebyggelse och människor. Missförstå mig nu inte – Italien är lätt världens bästa land och jag gillar människor och vad de hittar på i form av konst, kultur, musik, arkitektur och så vidare över allt annat, medan natur, fåglar och skit, ger mig exem.

Plus att jag aldrig har haft en naturupplevelse som ens är i närheten av att skåda en vacker kvinna. Jenny, till exempel. Henne är jag som tur är ihop med. Vackra kvinnor finns i STÄDER.

OK?

Det är regeln.

Men att 59 miljoner människor bor, lever och verkar på en yta som är hälften av Sveriges gör att man om man, säg, åker tåg genom Italien inte hinner passera en stad och säga ”Arne Olsson har en stångryttare i röven” innan man är i nästa stad. Det är tättbebyggt.

Det är, måste jag motvilligt erkänna, en charm i att åka bil i 45 minuter från Sthlm och vara mitt i spenaten. I Grödinge. Ni undrar? Hur ofta går bussarna. Svar: varannan timme. Ni undrar: Har vi haft en älg i trädgården? Svar: Ja. Ni undrar: Har Tore sett en människa i Grödinge på hela dan. Svar: Ja, en – och hon var till häst.

Så – efter 12 timmar av det var det dags att ge sig in till metropolen Nynäshamn via vibrerande rock ’n’ roll-områden som Sorunda och Ösmo och en station på vägen hette, vad jag minns, Fittvägen.

Hamnkrogen Kroken i Nynäshamn var superb. Det blev carpaccio och lokalbryggt öl från Nynäshamn – Indian Viken Pale Ale. Därmed var förrätten avklarad. Jenny tog Toast Skagen.

Och sen blev det fisk- och skaldjurssoppa serverad i ett bröd som såg ut som ett bowlingklot med avskuren topp (låter underligt, var fantastiskt) tilll huvudrätt. Soppan hälldes i brödet och så åt vi därifrån i stället från ur en djup tallrik och vi fick på köpet bröd med i mixen när vi skrapade med skeden efter soppa. Bara i Nynäshamn, barn, bara i Nynäshamn. Allt det – plus Chablis i glasen.

Sen blev det brasa och AB-skumpa på hemmaplan i huset.

Lite bilder:

Så här på ”Lill-lördag” kan det var väl vara på sin plats med ett litet drinktips? Mm, jag tänkte väl det!

Gör så här: Blanda din sedvanliga gin & tonic med en skiva citron. Men komplettera med en stadig skiva apelsin också! Kul, nytt, jättegott och spännande! Ta gärna också en kläm av den uppskurna apelsinen och låt lite juice få hänga med. En smak av vår, en doft av syren samt ett löfte om sommar, är vad du kommer uppleva när du läppjar på den fina drink.

Måste också påminna om alla drinkars heliga moder: Is, is och is. En drink börjar alltid med att du fyller glaset med is, ju större bitar desto bättre om du frågar mig. En drink ska vara kall och inget annat.

Om ni inte tagit del av tecknaren Jan Berglins snille, så gör det så fort ni kan!

Har jag sagt att jag fyller år? Kanske. Men jag har inte sagt vad jag fick i present. Nu ska jag göra det.

Av min flickvän Jenny: Champagne André Clouet Brut. Enligt min blygsamma mening är det här ett bevis på att man har en tjej värd namnet. Om du som läser det här har en tjej som inte uppfyller nämnda kriterium, gör dig själv en tjänst: dumpa henne. Se Bild 1.

Av Aftonbladet: Aftonbladets egen champagne (se etiketten). Enligt min blygsamma mening är det här ett bevis på att man jobbar på ett företag med kvalitet, att det har sin egen champagne med egen etikett med loggan på. Om du som läser det här jobbar på ett företag som inte uppfyller nämnda kriterium, gör dig själv en tjänst: säg upp dig. Se Bild 2.

Av svärfar: Maltwhisky. 800 spänn för 70 cl. Från hans egen etikett. Tydligen kan man köpa ett fat, typ 100 liter, och sen åker man ner till Skottland då och då och hämtar vad man behöver och får sin egen flaska med egen etikett. I det här fallet: ”Roffes Millenium Edition”. Årgång 2000, alltså. Enligt min blygsamma mening är det här ett bevis på att man har en svärfarsa värd namnet. Om du som läser det här har en svärfarsa som inte uppfyller nämnda kriterium, gör dig själv en tjänst: dumpa din tjej/kille. Se Bild 3.

Bild 1.

Bild: 2.

Bild 3:

Håll i hatten här blir det blåsa av. Vad är det som händer? Det var kliniken Beauty Profession i Stockholm som kallade till presskonferens om en ny medicinsk massagemetod med varmluft under högt tryck. Metoden har blivit prisbelönt i Ryssland där den används mot fibromyalgi och smärta. En trevlig bverkning visade sig vara att den även slankar till. Kolla Söndag i vår när jag testar metoden. /Agneta

Jag kan se er skaka av kättja. Jag kan höra er önska: Snälla, Gud, gör så att Tore skickar ut fler bilder på Charlotte Nilsson/Perelli i Döda Havet.

NI ÄR BÖNHÖRDA!

Ja, jag kan höra er tänka: Äh, Tore & fotograf Niklas har inte badat med Charlotte i Döda Havet. Tore har bara tagit en snygg bild och dragit en vals runt den…

Men – över min döda kropp! Det är sant. Här är beviset. Leran vid Döda Havet sägs vara bra för huden, stoppar åldrandet eller nåt. Därför ser vi ut som vi gör. Och så gillade vi att gegga ner oss i största allmänhet också.

Det var ju synd att jag lämnade redaktionen för en kort semester – men jag får styra upp det från Grödinge. Jag var alltså utsänd av Aftonbladet för att täcka Eurovisionsschlagern i Jerusalem 1999. Jag kan säga mycket om det – och det tänker jag göra också. En fantastisk upplevelse. Men vi tar det i kapitel (dock kan jag redan nu avslöja att – ja, Carola spelar en roll, hon också).

Kapitel 1.

Det var inte det att det inte var hysteri kring schlagern på den tiden också. Det var bara det att färre fick göra MER. AB:s utsända trupp i Jerusalem var alltså tre man stark. TRE. I dag har vi 18 utsända på nån jävla delfinal i Tjotahejti. Nåväl. Det var jag, reporter, Per Bjurman, krönikör, och Niklas Hammarström, fotograf. Den här dan tänkte jag: Vi tar Charlotte Nilsson, för hon hette fortfarande så då, till Döda Havet. Hade jag en baktanke om att få henne i häftiga poser i bikini? Det kan ni ger fan på att jag hade. Och jag lyckades. En av bilderna var så glödhet att nyhetscheferna stoppade dess publicering med motiveringen: ”Det här är inte Playboy!” Jäkla fegis om ni frågar mig, men nu och här, sent omsider, är den. Charlotte var en babe (kanske fortfarande är – men jag har inte badat med henne sen 1999, sorgligt nog):

Det kanske är vår i stan men det är vinter här ute i Grödinge mellan Nynäshamn och Södertälje och nu kommer solen också – alpväder! Jag fyller år i dag – 50 – och är därmed 1) Fortfarande 17 år yngre än Keith Richards (det kommer jag alltid att vara) med andra ord åldras jag egentligen inte… 2) Jag har rätt att festa som en irländare på Saint Patrick’s Day eftersom 17 mars infaller på Saint Patrick’s Day. Förkovra er om den dagen här:

http://en.wikipedia.org/wiki/St_Patricks_Day

Och så här ser det ut i Grödinge.

Och så här ser det ut dit vi snart ska ge oss av: I baren. I restaurangen. På tallriken. Sjökrogen heter Kroken och ligger – passande nog – i Nynäshamns hamn.

Hasta la vista, babies.