Nu är det jag som sätter på mig jackan, går ut i solen och tar ett bad i gåslever och champagne! Enligt Mr Park Cheng från Hong Kong har vi, Söndagsbilagan (sondag@aftonbladet.se), fått 50% av aktierna i ett projekt värt 22,5 miljoner dollar. Vilket blir… drygt 184 miljoner kronor!!

Och vi är 13 pers på redaktionen… det betyder 14,1 miljoner till bara mig!

NU gör vi detta.

Eller så raderar vi spam-mejl och jobbar vidare. 

Open Happiness!

Shake that ass in the name of the Lord!

Satan i gatan vad det svänger… Janelle Monáe!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Shake that ass in the name of the Lord!

…. Ingen disrespekt mot Mauro och Plura, absolut inte, men vad gäller kokkonsten, ja, vad gäller allt, är Keith Richards kung. Lyssna och lär och ger er in i den livslånga kampen för att åstadkomma

THE QUINTESSENTIAL

ABSOLUTE

SHEPHERD’S PIE

Vad gäller den kulinariska kicken Eggs & Chips kan ni bara ge upp. Ingen, säger Keith, kan överträffa hur denna rätt tillagades av hans morfar. Lyssna till kokkonstens bergspredikan!

Bor du i Stockholm och har kvällen fri? Gå på Sneezing Habits spelning på Underbara Bar! 

Söndags redigerare Mattias, gitarrist i bandet, säger så här: 

– Att uppleva ett gäng sneezbjörnar som släpps ut på grönbete är en sprudlande upplevelse som du med värme kommer att bära med dig hela livet. 

Vad får man höra under kvällen? – Knoppar brista och puppor poppa, säger han.

www.myspace.com/sneezinghabit

Jag kommer hem tidigt en sommarmorgon 2008 efter en lång natt. Det är lika varmt som vid Medelhavet i augusti men jag är på Kocksgatan på Söder i Stockholm. Det är nyrenoverat. Det har gjort mig ruinerad och lycklig. Allt är på plats. Utom dörrhandtag.

Det är lång leveranstid på dörrhandtag,

Det finns totalt sju dubbelfönster i lägenheten. Jag är svettig av den kvava värmen och jag öppnar dem alla på vid gavel.

Jag klär av mig naken och hivar ut sängkläderna ur sovrrummet. Den kvava värmen är i sig som ett varmt, fuktigt påslakan.

Jag går och lägger mig.

Kabooom!

Jag vaknar. Jag tänker: Fan, vilken smäll. Jag tänker: Aha, korsdrag. Jag hör morsan och farsan eka i minnet i mitt huvud i en skrikande kör hemma i tvåan i Farsta.

– Tore, stäng balkongdörren, korsdrag!

Korsdrag är min uppväxt. Korsdrag är min talang. Just nu den enda. Dörren till mitt sovrum har slagit igen. Den har inget handtag. Det är inte svårt att öppna dörrar utan handtag. Det är för fan omöjligt.

Jag är naken.

Jag är också – och det här är antagligen mera info än ni vill ha, men jag är skoningslös – sjukt bajsnödig. Hoppa från fönstret är självmord. Skrika på hjälp gravt förnedrande. Då ser jag min mobil, hur den ligger där på laddning.

Det slår mig att det är söndag men jourlåssmeder existerar och jag ringer en och hon svarar. HON!

– Du är utelåst, säger hon.

– Nej, innelåst, säger jag.

Jag förklarar och när jag är klar börjar fanskapet i andra änden gapskratta och hojta saker som ”En svensk klassiker!”, ”Är du på riktigt!” och ”Det här finns inte!”. Hon har aldrig mått bättre. Hon säger:

– Du får ursäkta, jag kommer, men det är söndag, jag måste köra grabben till fotbollsträningen först.

Vad ska jag säga annat än…

– Okej.

Några timmar senare öppnar hon dörren. Jag håller handen för ballen och innan hon hinner torka bort skrattårarna sitter jag på muggen och exploderar.

Pris: 1 895 pix.

… är Stevie Nicks som blir 62 idag. Jag bara älskar hennes röst. Om jag kunde sjunga så skulle jag vilja sjunga som Stevie. Kolla den här gamla inspelningen när hon sjunger upp sig i sminket:

Funderar på att ta tag i Norr Mälarstrand i kväll om vädret håller i sig. Det är nåt speciellt med Mälarpaviljongens bög-flotte. Stockholms och Sveriges bästa under bar himmel-ställe. No contest.

Info:

http://www.malarpaviljongen.se/

Info, adress, karta för de i svenska icke bevandrade:

http://beta.stockholmtown.com/en/Dine/Restaurants/mälarpaviljongen/1058

Check it out:

Det är lika kul om man är hetero, i alla fall nästan.

Vi ses vid vattnet!

… det enda pålägg en man med klass, stil och värdighet behöver. Ni vet att det är sant. Gorgonzola är för pussys. Och folk som vanemässigt äter mellanlagrade, för att inte tala om lättlagrade ostar, saknar existensberättigande.

… Alltså: i går: 27 grader i skuggan och softish big time i Nytorgsparken (hon i kepsen med fötterna i dammen är min dotter, även kallad Ella Paloma Viola Börjesson):

Urban Deli som ligger jäms med parken och är en utsökt livsmedelsaffär, restaurang, krog och skaldjursbar i ett var ett vattenhål som inte missades. Fantastiskt ställe. Ett ställe som kräver en cool keps och en askungeklänning:

Vad gör man efter en sån dag. Jo, självklart, trots att man är svensk och borde veta bättre, eller åtminstone kolla på väderläksrapporten, lovar man 4-åringen att i morrn: GRÖNAN.

Sen vaknar man upp efter en sen natt på Debaser Medis med det fabulösa bandet Radio Dept och Guds blåsa har exploderat. Kolla in trycket på stuprännorna. Galet.

4-åringen säger:

– Det gör inget pappa, mamma säger att det blir soligt i eftermiddag, då sticker vi till Grönan.

– Det ÄR eftermiddag, säger jag.

– Ja, man vet aldrig, mamma kan ha fel, säger Ella Paloma Viola Börjesson.

– Ja, det har hänt, säger jag.

I det här läget finns det bara en medicin som hjälper: ”Disco-Daggarna” på dvd. Tänk ”Saturday Night Fever” minus John Travolta men plus daggmaskar, samt tecknat.

Disco-Dagge:

En ung dam och hennes platt-tv och discodaggarna:

Ja, det svenska vädret är inte att lita på. Men det finns värre ställen. Det finns London. Jag var där och gjorde Carola för några år sen och bodde hos den roliga, vänliga, varma och på alla sätt utmärkta människan Anders Hvidfeldt… På den tiden vår stationära korrespondent i London. Så här ser han ut:

Jag jobbade allra högst upp i huset i Hampstead (ett lätt posh ställe en bit utanför centrala London som VERKLIGEN kan rekommenderas). Här:

Vindsvåningen hade ett takfönster. Jag öppnade det. Det var 77 grader varmt ute. Blå himmel. Inte ett moln. Anders kom upp och sa:

– Tore, låt dig inte lura dig av vädret, det här är London, det kan när som helst bli regn. När. Som. Helst. Och du måste stänga takfönstret om du går ut annars kan det regna in på min dator och jag har hela mitt arbetsliv där. Om datorn pajar kan jag lika gärna köra upp ett järnspett i röven tills det kittlar halsmandlarna.

Jag sa:

– I hear you baby.

Kanske hade han hört nåt om att jag låg åt det tankspridda, bohemiska hållet. Han drog allting en gång till med betoning på varje stavelse.

– Det har gått in. Jag har hört. Jag har förstått. Jag kommer aldrig att glömma det, sa jag.

Anders gick ut. En kvart senare tänkte jag: Äh, vem fan kan sitta här och jobba i det här vädret. Jag gick ut. Jag tänkte: Man kanske skulle ta sig en pint bitter. Efter en kort överläggning med mig själv kom jag på att det var ett fullständigt fantastiskt förslag och sa ja till mig själv.

Jag hade suttit på pubens uteservering i runt 17 minuter när himlen öppnade sig.

Jag tänkte: Shit, satan, jävlar: TAKFÖNSTRET!

Jag rusade hem. Jag rusade upp till tredje våningen, vindsvåningen, jag tittade in, jag bytte om till badbrallor, crawlade in och nådde fram till datorn. Jag tryckte på startknappen. Den startade inte. Jag tryckte på startknappen igen. Datorn startade inte. Jag bad till Gud:

Gud, må denna dator återuppstå!

Gud hörde inte på. Jag blev ateist. En gravt deprimerad ateist med skuldkänslor större än vad nån ska behöva uppleva.

Låt mig förklara: jag har inga problem att fucka upp mitt eget liv och inga problem att förlåta mig själv. Jag har ett helt livs erfarenhet på området. Men jag HATAR att fucka upp andras liv. Men – det hade jag gjort här.

Anders kom hem. Jag sa:

– Du, det där med takfönstret…

Stämningen blev tryckt.

Det slutade med att jag fick ta med mig den stendöda datorn hem till teknikavdelningen på redaktionen i Sthlm. Den sysselsatte samtliga anställda på tekniken i en vecka och till slut kom beskedet, datorn var kaputt for ever, men hårddisken var räddad.

Jag tror jag köpte Anders en hela Jack D som plåster på såren.

Det jag vill ha sagt med det här är, att sånt här kan hända vem som helst EN OCH ANNAN GÅNG – men det händer mig HELA TIDEN.

Som tur är, är det inte mitt fel. Jag kan inte hjälpa det. Det är inte meningen. Det har aldrig varit meningen.