… I Grödinge, i.a.f.

Och då tar super-08:an Tore S Börjesson fram skottkärran och rensar ogräs i trägårdslandet. Flera har redan hört av sig och sagt – ja, de har ta mig fan skrikit på ett direkt hotfullt sätt:

– Nej! Nej! Nej! Fucka inte upp din under många år byggda status av rock ’n’ roll, Tore! Gör det inte!

Men jag säger: Åt helvete med det!

Jag är från halländsk bonde- och hästuppfödarsläkt och det står jag för, stolt som en svensk, hrm, Keith Richards eller rent av en Clint Eastwood ackompanjerad av ett soundtrack komponerat av den gode, kanske också onde och fule, Sergio Leone.

Bevis!

Dr John var också på plats när R.S. höll re-release-parrty i N.Y.C. för det nära förestående släppet av den luxuösa nyutgåvan av Exile On Main Street.

Ni hittar bilderna här:

http://www.gettyimages.com/Search/Search.aspx?EventId=98885083&EditorialProduct=Entertainment

”I need space for all of my women, in these days the arguing is limited. I replace the broad if she trippin. It’s deep game and all in the pimpin”.
J Dilla på topp:

…är ingen mindre än plåtis-Sara, som av någon outgrundlig anledning håller på Real Mierda.

Den här lilla tavlan dekorerar min arbetsplats. Till saken hör att jag håller på FC Barcelona sedan 1985, och per definition gillar jag därmed inte Real Madrid där den här strykfule killen spelar.

Plåtis-Sara, som vilken dag som helst skulle göra succé på en scen när dig, gav mig tavlan i all kärvänlig jävelskap.

Faktum är att min passion för Barcelona fått mig att tumma på mitt annars så förträffliga föräldraskap. Mina barn har för länge sedan insett att det innebär vissa fördelar att hålla på samma lag som pappa. En och annan fotbollsresa:

och andra små fördelar i livet. Men jag vill ju inte tvinga någon till något och lämnar valet fritt. (Men jag blev väldans rörd när min dotter ville börja spela fotboll och hoppades få krossa Madrid på första träningen).

I vilket fall, jag försöker också trumma in i familjens ynglingar att vi håller på våra lag utan att hata eller klanka på motståndarlaget. Heja, heja är okej, men Hata, hata är inte okej. Men för att inte verka för rabiata eller präktiga gör vi ett undantag – för Madrid. Ett ”Bu för Madrid” ger lite extra tyngd åt lördagsgodispåsen.

… Det är fortfarande Crystal Castles. Sången heter ”Intimate”:

… Och nu hör ni vad jag säger: Crystal Castles underbara ”Vietnam”:

Läs allt om den sorgliga utvecklingen här (OK, han är fortfarande den gamle Keith på halvtid, bra så, men han ska vara det 24/7!): http://www.perthnow.com.au/news/breaking-news/keith-richards-claims-he-has-finally-grown-up/story-e6frg12u-1225859431889

… Och Janice Dickinson…

hävdar med emfas att svaret är: MJ är inte välhängd.

Hon var Jaggers älskarinna på 80-talet och säger att han – Jagger – är ”the smallest penis alive”.

Och hon har mer att säga i saken – och om saken.

Här: http://www.digitalspy.co.uk/showbiz/news/a216903/ex-mick-jagger-has-a-tiny-package.html

… Ella, 4, säger:

– Jag är hungrig. Jag vill äta.

Hon pekar mot Pressbyrån i t-banans ankomsthall på Slussen, stora uppgången.

Jag säger:

– De har ingen mat där.

Hon börjar gråta.

Jag säger:

– Du kan få hur mycket mat du vill. Men. Det. Finns. Ingen. Mat. I. Den. Pressbyrån.

Vi börjar röra oss mot Götgatsbacken. Gråtandet tilltar:

– McDonalds. Happy meal, säger jag.

– Jaaaag. Viiiiil. Innnnnte. Gååååå. Påååå. MaaaacDoooonalds. Buääääääh, säger hon.

– Då får vi gå på pressbyran på Medis där vi bor. De har korv.

Korv på DEN pressbyrån är om möjligt ännu mindre populärt.

– OK, säger jag. Vi går tillbaka till pressbyrån på Slussen så får du själv upptäcka att det inte finns nån mat.

– Pengar, säger hon.

Jag ger henne en tjuga. Vi kommer fram och jag lyfter upp henne till luckan. Hon räcker fram tjugan till expediten.

Tårarna är som borttrollade.

Sen säger hon:

– En kexchoklad, tack.

Jag är fuckad. Igen.

– Där ser du pappa, det finns visst mat här, säger hon.

… Jag reser en del i yrket och O’Learys har tagit över både i Sthlm och Malmö och jag hatar sånt. Malmö ska ha nåt speciellt för Malmö och Sthlm nåt speciellt för Sthlm. Nu åker man 60 mil och har, så att säga, inte förflyttat sig en meter och det där gäller ju globalt…

Slår vad om att om man drar in i Afrikas mörka djunglar ligger ett McDonalds där.

It’s not a big deal. Jo, det är det. Det tar en del av tjusningen ur att resa och det är kort sagt förbannat irriterande.

Men Gbg håller ställningarna med Pullman. Den järnvägskrogen finns bara i Gbg.