Det höll inte hela vägen för Sveriges folkkäraste landslag, Tre kronor. Trist, tycker vi såklart, för aldrig är vi svenskar lika blågula som när hockey-VM avgörs. Och sällan har väl vi haft lika många NHL-proffs på isen som i år. Men hur är det att leva ihop med en professionell hockeyspelare? Det vet Emma Zetterberg, som berättar om sin och ”Zätas” vardag i veckans Söndag.

Du får också reda på 10 saker du förmodligen inte visste om Loreen och vi har träffat både Di Leva och bluffpiloten Thomas Salme, som flög trafikflygplan i 13 år – utan certifikat. En märklig historia om ett annorlunda livsöde som kretsade kring att upprätthålla en lögn. Tills bubblan sprack …

Just nu sitter jag här och oroar mig för att Sverige ska förlora mot ryssarna i VM-hockeyn. När ni läser det här vet ni säkert redan hur det har gått.

Det känns som att våren är på gång nu. I alla fall här i Stockholm. Och är det sol och värme man vill åt så ser det bra ut, enligt klart.se:s meteorolog Martin Hedberg.

I en studie utförd av Center For Eating Disorders (Center för ätstörningar) i Maryland, USA, intervjuades 600 Facebook-användare mellan 16 och 40 år. Mer än hälften menade att Facebook gjort dem mer medvetna om sitt utseende och sin vikt. En tredjedel sa att de kände sig ”ledsna” när de jämförde bilder på sig själva och sina vänner.

Facebook-profilernas nya ”timeline” har också gjort det tydligare hur ens utseende förändrats de senaste åren. Enligt Steven Crawford, som är en av ledarna för centret, har Facebook gjort många av oss så självmedvetna att det kan leda till allvarliga ätstörningar. 

Jag är skeptisk till den här sortens undersökningar. Facebook är knappast den enda förklaringen till att så många av oss har komplicerade relationsstatusar med våra egna kroppar. Men jag tror att Crawford är något på spåren när han säger att Facebook underblåser en mentalitet där vi känner att vi måste vara ständigt redo för kameran. För så är det ju. 

Det är just det här bedömandet av bilder på sig själv, vad som duger och vad som inte duger och VARFÖR det inte duger, som jag själv känner är så jobbigt. Att behöva konfronteras med sina utseendenojor hela tiden.

Undra på att kändisarna alltid blivit tokiga av det. Nu är det som om vi alla är både kändisar och paparazzifotografer samtidigt. Det är klart man blir besatt av hur man ser ut när det finns massa bilder av en på nätet – som alla kan vara med och kommentera. Värst blev jag när jag var singel och addade någon som jag var intresserad av. Då kunde jag gå igenom ALLA mina egna bilder och försöka se dem som för första gången igen, med den personens ögon. Som om DET vore möjligt. 

Jag tror det är att vi alltid jämför oss med andra som är så nedbrytande med Facebook. Ska man tro nyhetsflödet där har alla ens vänner det så äckligt mysigt och roligt och spännande i exakt varje sekund av sina liv att man blir alldeles matt, avundsjuk och deprimerad.

Det är samma sak med bilderna. Klart alla gör som man själv. Tar bort det fula, behåller det snygga.  

Mats Strandberg

”Har du en smartphone? Grattis, då har du världens bästa kamera i fickan”. Det slår Söndags duktiga fotograf Anna Flemmert fast i veckans tidning.

För så är det ju, aldrig tidigare har det varit så lätt att knäppa av en bild som det är nu. Tyvärr använder i alla jag den möjligheten alldeles för sällan. En av anledningarna är att jag inte tror att bilderna blir tillräckligt bra.

Den här veckan hittar du mycket matnyttigt i tidningen:

Klockan är 12, det är fredag och jag sitter vid datorn och mumsar på en macka samtidigt som jag bläddrar i vårt senaste nummer. Tycker inte jag hinner luncha i dag.

Vad händer om man inte älskar sitt barn? Är det över huvud taget möjligt? Jag läste nyligen Lionel Shrivers bok ”Vi måste prata om Kevin” som nu också är aktuell som film. Efteråt upptäckte jag hur olika vi som läst boken här på redaktionen tolkar den. Hur stor skuld har mamman och pappan till sonen Kevins iskyla? Kan Eva inte älska Kevin för att han är problematisk eller blir Kevin ett problem för att Eva inte älskar honom?