Ja, gott folk. Jag är nudist. Men inte av den vanliga sorten. Jag är fallskärmsnudist. Här är lite bilder från senaste semestern som också blev en tv-klassiker i Tyskland…
http://video.google.com/videoplay?docid=-5730485808175200212#
Ibland blir man bjuden på galaföreställning.
Ibland går man. Oftast inte.
I helgen blev jag påmind om varför jag hellre stannar hemma.
Galapremiären av Draktränaren i lördags kryllade av c-kändisar som liksom bara ska fram. Uppklädda till hårfästet tar de sina lika fixade ungar och armbågar sig förbi. ”Ursäkta, vi ska bara…”.
Och jag försöker minnas:var har jag sett henne? Honom?
En bloggare? En tyckare?
Jag vet inte. Men jag kanske borde, eftersom jag jobbar på en tidning och ofta träffar kända personer.
Men så slås jag återigen av det fascinerande c-kändisskapet; personerna som svischar förbi i en tv-såpa och som sedan försöker vara lite galna och lite nakna i en blogg.
Det är dom som går på galapremiärerna.
Det är för dom en pytteliten stund på röda mattan blir så livsviktig att man bara MÅSTE tränga sig förbi i kön på en barnfilm.
Jag är glad att jag har ett jobb. Och ett riktigt liv.
hahahahahahahahahaha!
Just när du trodde att du kommit undan 70-talets gillestugeanstungna matlagning… så är den här igen! Läs, fnissa och njut. Vill man kan man också sörja gamla tiders matlagning lite:
Jag drar mig till minnes när mamma och pappa (kan det varit sent 70-tal?) en dag kom hem från Tempo och inte så lite stolta berättade om kvällens middag: ”Tacos”. Med långt a, taaacos. Minsann. Med de där dåliga båtskalen som bara ramlar isär. Men åh vad vi tyckte det var gott. En smak av fjärran länder, äventyr och fara. Pappa berättade för oss barn att jo, de äter så här i Mexico. Åh, tänkte vi igen. Har också flyktiga minnen av besk isbergssallad, men det gjorde inget.
Ljuva nostalgi. Minnesbilder fladdrar förbi. Blend. Ölglas med tryck. Folk hade en slags bar hemma? Täta, bruna heltäckningsmattor. Furupanel på väggarna. Kalasbyxor. Handdriven gräsklippare.
Kram.
I veckans Söndag säger Izabella Scorupco att hon tror stenhårt på feminismen. Vilken ism vill du slå ett slag för?
Anna Strömberg: ”Jag håller med Izabella och säger feminismen.”
Kristofer Forssblad Olsson: ”Jag önskar att jag kunde svara hedonism med det blir realism.”
Nils Paulsson: ”Eskapismen. Drömmen om en brygga och sommar.”
Tore S Börjesson: ”Socialism.”
Catharina Cavalli: ”Nördism.”
Agneta Elmegård: ”Glamourismen, så klart.”
Johan Gunnarsson: ”Optimism.”
Åsa Passanisi: ”Eftersom jag älskar att resa – turism.”
Hanna Radtke: ”Impressionism! Claude Monet gjorde världen vackrare.”
Ehva Löpp. ”Kattoismen – mjuk och gosig med klös i.”
Gunilla Granqvist: ”För en riktigt billig och snabb kick: Sufism.”
Tommy Gunnarsson: ”Uti skogen-ism, alt ner med kungahuset-ism.”
Veronica Larsson: ”Exorcismen, den gör sig så bra i skräckfilm.”
Katarina Norrgrann: ”Liberalism.”
Jan Helin: ”Åh-fan-ismen.”
Nu undrar vi vilken ism ni läsare vill slå ett slag för?
Elin Emborg, redigerare:
– Jag läser ”Den vidunderliga kärlekens historia” av Carl-Johan Vallgren, efter ett tips från en vän. Har precis börjat men den verkar väldigt lovande!
Jag säger inte att de bara ska hålla käften.
Men jag säger att de ska fan i mig inte komma här och ta sig ton!
Kan det över huvud taget vara lagligt, det som Eddie Murphy gör med Jimi Hendrix ”Hey Joe”?
Underbart, underbart, helt och hållet underbart: rykande färsk 2010-Girl-Pop med bägge fötterna fast förankrade i första hälften av 60-talet. Oj, vad vi gillar det. Lyssna bara på det här (och hela albumet, ”Volume two”, är topp):
Nu är den här! Pekboken vi alla väntat på!
”Pekboken för lite finare barn” lär ditt lilla barn att känna igen livsnödvändigheter såsom champagne, sportbilar och skaldjur!
