Operationen hade blivit ombokad, framflyttad, inställd. I över ett år. Så när sköterskan ringer och beklagar: ”Vi måste skjuta på tonsillektomin igen”, protesterar jag inte. Trots att den kommer ske under min första semestervecka. Hellre sju dagars sjukskrivning i sommar än fyra halsflussar i höst. Tänker jag.
Tjenare.
Visst, själva ingreppet går som en dans. Jag sövs, de förhatliga halsmandlarna bränns bort på en halvtimme, kirurgen är omåttligt nöjd med mitt svullna svalg och skickar hem mig med orden: 
– Ingen alkohol, ingen starkt kryddad eller het mat, ingen träning. Okej?
Visst. Annars får jag göra allt jag orkar: Fixa kaffekalas, ta hundpromenader, gå på sommarrean. Komplikationer som infektion och blödning, kommer jag inte drabbas av. Nej, det kommer att gå så bra så!

Och det gör det. I två dagar. Jag mumsar piggelin och päronsplitt, kan till och med käka mjuka nudlar. Men dag tre brakar helvetet löst. Jag. Kan. Inte. Svälja. Varje salivklunk känns som en frätande syracocktail spetsad med rakblad. Varken alvedon, citodon eller voltaren, rår på smärtan. Varför? Infektion. Ordination? Penicillin och sjukskrivning ännu en vecka.
Jag deppar till sängs, följer avundsjukt på Facebook hur alla andra njuter av bryggbad, rosévin och grillbufféer.
Men. Efter 16 dygn vänder det och jag har, trots allt, en värdefull semestervecka kvar.
Ha ha ha! Jag börjar så klart blöda, blir akutinlagd på Karolinska med blödningshämmande dropp och får veta av läkaren att min fjärde, och sista, semestervecka går åt pipsvängen.
Nåja. Jag hade i alla fall tur med vädret.

Missa inte Johan Gunnarssons fantastiska recept på kräftskivans godaste tillbehör! I morgondagens tidning.

Ingen kräftskiva utan festlig hatt. Så här söt är Söndags duktiga reporter Annika Malmsten i traditionell kräftkalaskostymering. Samtidigt var redaktionen eniga om att hon lika gärna skulle kunna extraknäcka som en glamorös tomtemor. Vad sägs?

Tänk att få ha Mat-Tina som mamma. Få hemlagat varje dag. Jättegott! Eller? I Söndag avslöjar Tina Nordström att hennes barn, Albin, 5, och Elsie, 2, inte gillar hennes mat. Hur är det möjligt tänker vi här på redaktionen. 

Hade du en bra semester, eller lyckades du pricka in de regnigaste dagarna med magsjuka och gräl med partnern på köpet? Lugn, du är inte ensam. Söndags läsare delar med sig av sina värsta semesterminnen. Vad sägs om maskar i magen i Bulgarien, pistolhot på Autobahn och en husvagnssemester som slutade i ett totalt bajskaos? Läs och förfäras!

Härom veckan hade vi på Söndag den stora äran att bli bjudna på kräftskiva hemma hos vår matredaktör Johan Gunnarsson. Och det var inte bara kräftor på det uppdukade bordet i den gunnarssonska trädgården. Här fanns klassiker som Västerbottenpaj och nubbe men även laxrullar med feta och basilika, calamares med saffransaioli och mycket mer gott! Allt för den perfekta kräftskivan. Recepten hittar ni så klart i Söndag!

Hon gick från att vara framgångsrik popstjärna till att bli pank, hemlös och självmordsbenägen. För Söndags reporter Linus Fremin berättar den forna Army of lovers-medlemmen Camilla Henemark om sitt liv som hemlös, om när hon var inlåst på en sluten psykiatrisk avdelning och om varför hon ville ta sitt liv. Och om den tuffa vägen tillbaka till livet. ”Jag kan nu ta mognare beslut och sluta straffa mig själv”, berättar hon.

Dessutom: Back to work – så blir du snyggast på jobbet, Vilken After sun-kräm är bäst? – stort test, Bröllop på festival och mycket, mycket mer!

Medan halva redaktionen är på semester och njuter av finvädret (okej, Kristoffer det verkar som att du fått rätt i år igen) , vill vi hårt arbetande kollegor inte vara sämre. Så vi försöker sommarkrydda våra knegartimmar så gott det går. I förrgår blev det glasspaus uppe på terrassen och i går kväll after work ute i kvällssolen. Chefen blev till och med upphämtad från baren av sin man – i båt. DET är Sommarstockholm det!

… och vill gärna att det syns. Men att fånga tio redaktionsmedlemmar på en och samma bild utan att någon ser sur ut, tittar bort, blundar eller har en skvatt bindgalen uppsyn, är ett omöjligt uppdrag. Här är bildbevisen!

Nu i veckan drar Stockholm Pride i gång igen. Och det tänkte jag fira med att skriva en krönika som hyllar den heterosexuelle mannen.  

Pride är en skön centrifug av politik, paljetter och party som exploderar med den stora paraden på lördag. Men mitt i allt glam och stoj gör Pride mig en smula vemodig – för att Pride fortfarande behövs. Det låter kanske naivt, men för mig är det så ofattbart att vi fortfarande måste älta de här frågorna. Att så många fortfarande anser sig ha rätt att lägga sig i vem som ska få ligga och leva med vem. 

Att vi år 2011 har hatbrott, skolböcker som blandar ihop homosexuella och pedofiler, och tvångssterilisering av transsexuella. Att trots saker som, säg, miljökollaps, hemlöshet och omänskliga vårdköer kan vissa politiker (och deras väljare) tycka att det absolut viktigaste man kan göra för världen just nu är att konservera könsroller. 

Och ändå har vi kommit en bra bit på väg. Mycket tack vare feminismen. Men i dag skulle jag alltså vilja hylla er heterosexuella män som har förstått att ni också har mycket att tjäna på jämställdhet. Inte räknat i pengar eller makt, men ni vinner en helt annan sorts frihet som är mycket viktigare: Att kunna vara er själva, vara individer, i stället för att tvingas in i en mansroll som är så snäv att den liknar en tvångströja. 

Det krävs empati och intelligens för att förstå det. Ni får alldeles för sällan den uppskattning ni förtjänar. Jag ser er överallt, bland vänner, bekanta, kollegor, främlingar och förebilder. Min pappa och min blivande svärfar tillhör er. 

Jag är ledsen att ni ibland får skit i onödan, att det finns fördomar om er också, att det är så lätt att dra er alla över en kam. Den heterosexuella mannen har så länge varit ”fienden”. Den vi sett få alla enorma, självklara fördelar i både stort och smått, oftast utan att ens förstå det själva. Men alla ni fantastiska, lysande undantag – ett stort jublande tack! Med er på vår sida kommer vi vidare betydligt snabbare. 

5 X Män som har fattat vad det handlar om:

1.  James Franco. Har spelat homosexuell i ”Milk”, ”Howl” och ”The Broken Tower”. Och att det, förutsägbart nog, satt i gång gayrykten om honom stör honom inte det minsta. ”Det är inte i första hand för att jag vill ligga med en massa män som jag dras till gayroller”, säger han till Entertainment Weekly.  ”Det som intresserat mig har varit hur antinormativa människor levt med motståndet mot dem.”
2. Brad Pitt. Har sagt att han och Angelina Jolie inte kommer att gifta sig förrän även alla amerikanska medborgare har samma möjlighet i USA. Och Brad verkar otålig: Häromåret skänkte han 100 000 dollar till kampen för att införa samkönade äktenskap. 
3. Daniel Craig. Spelade gay i ”Infamous”, och skulle gärna se att hans James Bond blir bisexuell i framtiden. Kanske är han lite naiv i en intervju med brittiska Daily Star: ”Varför inte? I dessa tider skulle fansen acceptera det. Ingen skulle höja ett ögonbryn”.
4. Daniel Radcliffe. ”Harry Potter”-stjärnan, som växte upp i en skådisfamilj med många gayvänner, har varit en flitig förespråkare för ett slut på homofobi. ”Homofobi är äckligt, djuriskt och idiotiskt”, säger han i en intervju med gaytidningen Attitude. 
5. Colin Farrell. ”Jag minns blodet på hans skjorta när han kom från skolan. Mobbningen och misshandeln var en konstant del av hans skolår”, har Colin sagt om sin homosexuelle bror Eamon. ”Trångsynthet är inte genetiskt, det är nåt man lär sig. Hemma, i klassrum och överallt där människor samlas.”

Vi är ute med hunden, min man Dan och jag. Under långpromenaden längs Årstaviken avhandlar vi allt från om barnen borde byta skola nu när vi flyttat till stan, till om den frysta rostasfilén kommer att hinna tina i tid för middagen.
Så blir vi tysta. Traskar på i stadigt tempo, var och en absorberad av sina egna funderingar. Tills Dan säger:
– Du, det är ingen kul tid att åka till Isle of Wight på höstlovet. Det kan vara riktigt grinigt där i november.
Jag hajar till och blir full i skratt. I samma stund som han yttrar orden har jag själv sett en grådassig himmel över en engelsk regnruskig strand framför mig. Men jag är inte ett dugg förvånad. Det är inte första gången jag och maken har haft samma reflektioner exakt samtidigt.

Jag, en obotlig romantiker, vill ha det till att vi är tvillingsjälar, som påverkar varandras inre bilder genom tankeöverföring. Den mer rationella Dan menar att det beror på att vi levt ihop i snart två decennier, och att våra associationsbanor helt enkelt väljer samma spår. (Vi gick förbi en badplats = semester = Isle of Wight = badplats).
Dans förklaring är helt i enlighet med psykologen Görel Kristina Näslunds teorier. Hon tycker inte att det är det minsta märkligt att man efter 20–30 år tillsammans vet vad den andre tycker, tänker och känner. 
I dagens tidning förklarar hon varför kaka söker maka och hur det kommer sig att vi blir allt mer lik vår livspartner ju längre vi hänger ihop. Inte bara på insidan, utan även på utsidan. 
Sicken tur att jag gifte mig med en riktig snygging.

Firar du semester i Sverige i sommar? I så fall gör du som många av våra folkkära kändisar!
Zlatan kan du träffa i Stockholms skärgård, Gry Forsell i Luleås skärgård och världsstjärnan Robyn i Gnesta.
– Sverige har allt, säger programledaren Linda Lindorff som semestrade i Falsterbo i år.
I Söndag listar vi kändisarnas svenska sommaridyller. 

På måndag börjar Stockholm Pride och det uppmärksammar vi med en fin krönika som paradoxalt nog hyllar den heterosexuella mannen, signerad Mats Strandberg. Dessutom träffar vi Robin och hans pappa Peter som har mer gemensamt än blodsbandet: Båda har kommit ut som bi- och homosexuella. 
– Pappa fick mig att våga vara mig själv, säger Robin.
Precis så borde alla föräldrar få sina barn att känna, tycker vi här på Söndag.

Dessutom: Stor intervju med artisten Svante Thuresson, drinkmästarens läckraste drinkar, glamoröst mode och mycket, mycket mer! Bara i Söndag!

Trevlig läsning!