Det fanns TV1 och TV2. Det fanns tv-kannor och Trazan och Banarne. Och så fanns Ingemar Stenmark. Den största! Den bästa! Den fåordigaste! Idag fyller Ingemar Stenmark 54 år. Vi säger grattis och tackar för bländade tv-underhållning!

Åsa Passanisi: – Jag läser ”I grunden utan skuld” av Viveca Sten och det på en utskriven pdf. Det är ofta så vi får böcker från förlagen. Läs mer om boken och Viveca Sten i kommande Söndag!

Kritikerhyllade succéserien ”Förbättra gamla klassiker” rullar oförtrutet vidare!

Den här gången har vi kommit till chokladbollar, denna folkhemsklassiker. Jag är uppfödd på pappas chokladbollssmet och är alltså väl insatt i ämnet. Ja smet, inte bollar, eftersom vi syskon aldrig kunde vänta på att det skulle bli bollar. Vi fick helt enkelt varsin kopp med chokladbollssmet och njöt den i fulla drag med sked.

Nå. Gör så här: följ chokladbollsreceptet på Gyllenhammars (absolut inte den fiberberikade sorten) havrepaket. Det är viktigt att det är Gyllenhammars. Jag brukar ta nästan en msk mer kakao än vad som står i receptet. Det blir godare så. Och nu kommer vi till det roliga:

1. Tvätta en apelsin mycket noggrannt.

2. Riv apelsinskal fint och lägg det i smeten. Tillsätt även ett ”kläm” saft från apelsinen. Man får prova sig fram med mängden apelsin. Här kan du behöva komplettera med lite extra havregryn så inte smeten blir för lös.

3. Rulla bollarna i pärlsocker. Kokos är en styggelse, ett djävulens verktyg och skall fördrivas.

4. Placera bollarna i kylskåpet i en timme eller mer.

5. Njut! Jag har med stor framgång rundat av middagar med att ställa fram ett fat med de här apelsinchokladbollarna. Först en viss skepsis mot vad som ser ut att vara helt vanliga chokladbollar. Men sen, total kapitulation! Och succé förstås.

6. Den uppmärksamme läsaren noterar förstås att apelsin är en central ingrediens i bägge mina klassikeruppdateringar. Skälet är enkelt: apelsin är gott.

Okej, Eric Saade var inte min favorit i melodifestivalen – MEN – låten sitter som en varböld. 

Omöjlig att få bort. 

Jag försöker med allt – men inte ens Lady gagas Pokerface kan skrubba bort ”manboy, manboy….”.

Hur gör ni för att stilla en skalle som blockerats av en envis textrad?

Catharina: –  ”Män som hatar kvinnor” – tusen år efter alla andra.

Nu på söndag är ingen vanlig söndag. Jo, Söndag kommer såklart, men som vanligt så här års väntar helvetet runt hörnet. Och i år är det hetare än någonsin.

Kvalserien till finrummet i svensk hockey – elitserien – har i några år varit intensiv mardröm för mig som passionerad leksing. Vi (med Leksands IF är jag vi, nästan lika mycket vi som jag är med FC Barcelona) har utvecklat en talang som innebär att vi är som allra sämst när det gäller. Allsvenskan har gått som en dans, men så fort experterna tippat Leksand i Elitserien följande år så ballar vi ur. I fjol inledde vi kvalserien med två torskar och sedan var det tack och godnatt och hej, hej Oskarshamn, Bofors och Troja nästa säsong också.

Men i år ska det ske. Gärna på bekostnad av ett eller annat lag från Ängelholm, och det är här det hettar till. Söndags vice-boss Kristofer har god smak i mycket, till exempel delar vi passionen för punk, han gillar också Ramones som få. Men vad gäller hockey missade hans föräldrar något i uppfostran. Rögle! Hur i hela friden kan man hålla på Rögle? Det finns ju för fagerlund bra och trevliga lag runt Siljan att hålla på. Och då menar jag inte lillebror Mora.

Anyway, vi har noga studerat spelschemat och 29/3 och 2/4 brakar det loss. Som tur är möter vi Rögle hemma en måndag och eftersom jag kallt räknar med att vi vinner kan jag gnugga in segern i vice-bossens glada anlete tisdag-fredag. Bortamötet är nämligen en fredag, och råkar nu Rögle få in ett turmål och vinna träffar jag inte den skadeglade förrän på måndagen därpå, och då har väl ilskan/skadeglädjen hunnit lägga sig.

Noterbart är också att redigerar-Tommys favvolag Timrå länge såg ut att göra oss sällskap down under, men de får nu i stället spela ett helt ointressant SM-slutspel. Vem bryr sig?

… då övar man på armhävningstekniken istället. Hanna Hallin har det rätta knycket!

Jag kan jämföra med Italien, där man måste åka upp på ett berg i alperna och vandra i 7 timmar för att känna sig fri från bebyggelse och människor. Missförstå mig nu inte – Italien är lätt världens bästa land och jag gillar människor och vad de hittar på i form av konst, kultur, musik, arkitektur och så vidare över allt annat, medan natur, fåglar och skit, ger mig exem.

Plus att jag aldrig har haft en naturupplevelse som ens är i närheten av att skåda en vacker kvinna. Jenny, till exempel. Henne är jag som tur är ihop med. Vackra kvinnor finns i STÄDER.

OK?

Det är regeln.

Men att 59 miljoner människor bor, lever och verkar på en yta som är hälften av Sveriges gör att man om man, säg, åker tåg genom Italien inte hinner passera en stad och säga ”Arne Olsson har en stångryttare i röven” innan man är i nästa stad. Det är tättbebyggt.

Det är, måste jag motvilligt erkänna, en charm i att åka bil i 45 minuter från Sthlm och vara mitt i spenaten. I Grödinge. Ni undrar? Hur ofta går bussarna. Svar: varannan timme. Ni undrar: Har vi haft en älg i trädgården? Svar: Ja. Ni undrar: Har Tore sett en människa i Grödinge på hela dan. Svar: Ja, en – och hon var till häst.

Så – efter 12 timmar av det var det dags att ge sig in till metropolen Nynäshamn via vibrerande rock ’n’ roll-områden som Sorunda och Ösmo och en station på vägen hette, vad jag minns, Fittvägen.

Hamnkrogen Kroken i Nynäshamn var superb. Det blev carpaccio och lokalbryggt öl från Nynäshamn – Indian Viken Pale Ale. Därmed var förrätten avklarad. Jenny tog Toast Skagen.

Och sen blev det fisk- och skaldjurssoppa serverad i ett bröd som såg ut som ett bowlingklot med avskuren topp (låter underligt, var fantastiskt) tilll huvudrätt. Soppan hälldes i brödet och så åt vi därifrån i stället från ur en djup tallrik och vi fick på köpet bröd med i mixen när vi skrapade med skeden efter soppa. Bara i Nynäshamn, barn, bara i Nynäshamn. Allt det – plus Chablis i glasen.

Sen blev det brasa och AB-skumpa på hemmaplan i huset.

Lite bilder: