Arkiv för March 2013

- Sida 2 av 2

De symboliserar ren, skär ondska

av Söndagsredaktionen
erikascottbloggNYInnan jag släpper mina barns små händer, kikar jag snabbt över axeln för att kolla att kusten är klar. Året är 2002, vi bor i engelska Burnham-on-Sea, och ingen får se att jag låter Joel, 5, och Freja, 3, gå ensamma längs den lilla grusväg som leder till baksidan av vårt radhus, medan jag hastar hem på längans framsida för att möta dem i trädgården.  

De två lintottarna skuttar iväg med hoppsasteg, lyckliga över att få flyga fritt. Vi kommer att vara separerade i max fem minuter, men skulle mitt tilltag observeras, löper jag risken att bli polisanmäld, eller åtminstone få en påhälsning av socialen. 

Okej, jag överdriver något, men hade barnen haft en lekkamrat med sig, hade jag förvägrat dem äventyret. Ingen annan i mitt mammanätverk skulle komma på tanken att låta sina ungar promenera 150 meter helt på egen hand. Samhället är genomsyrat av skräck för barnkidnappningar, trots att det inte finns någon som helst statistik över att brittiska ungar skulle vara mer hotade än barn i Sverige.

Så varifrån kommer rädslan? Svaret hittar du på sidorna 28–35 i veckans Söndag. Där skriver Lennart Håård om paret Myra Hindley och Ian Brady, som i mitten av 1960-talet spred panik, inte bara i Storbritannien, utan i hela Europa. Under drygt två år rövade de bort fem barn, och utsatte dem för obeskrivliga övergrepp innan de torterade barnen till döds.

Än i dag, nästan 50 år efter dåden, får polisfotografierna av Hindley och Brady engelsmännen att skygga. Deras ansikten har blivit symboler för ren och skär ondska.

Skräcken lär sitta kvar i många år än och  – tyvärr –  frihetsberöva nya generationer brittiska barn. 

SÖTCHOCK!

Så här såg de ut, gullungarna. Freja var tre år och Joel fem.

 

bild (5)
Kategorier Krönikor

10 skäl att läsa veckan Söndag!

av Söndagsredaktionen
20130310Sondag_LOW

Den här veckan är det dags för årets tionde nummer av Sveriges mest lästa söndagstidning.

Och här är 10 anledningar till varför du ska ge dig ut och köpa ett exemplar:

1. LCHF-trenden blir bara större. Är du sugen på att testa men vet inte riktigt hur du ska börja? Den här veckan har vi den kompletta guiden för dig. Du får tips för att komma igång, goda recept och inspiration från Åse som hittade en ny livsstil – och tappade 20 kg.

2. Ondskans ansikten. Söndags Lennart Håård berättar historien om Englands mest hatade par, mördarna Myra Hindley och Ian Brady.

3. Vad sägs om ugnsbakade älgfärsbullar? Söndags matreporter Johan Gunnarsson har lagat fem smarriga rätter på viltkött.

4. Hawaii är mer än bara stränder. Vi har hittat pärlorna för den äventyrslystna resenären.

5. I veckan astro är vinnaren alla ni som är födda i Skorpionens tecken! Inte minst när det gäller kärlekslivet…

6. I vår långa intervju berättar komikern Marika Carlsson om att befinna sig i landet mitt emellan. Marika kom till Sverige som tvååring från Etiopien. 2012 blev hon utsedd till Årets kvinnliga komiker.

7. Söndags vinexpert Mischa Billing har hittat vinet som är helt perfekt i vår.

8. Terry Evans svarar på läsarnas frågor om det övernaturliga.

9. Livia Millhagen, aktuell i SVT:s serie Molanders, bekänner en gammal ungdomssynd i Veckans vassa.

10. Vi har hittat vårens snyggaste jackor och kappor!

Kategorier Veckans nummer

Sexet i Girls är en revolution

av Söndagsredaktionen

StrandbergbloggNYFör ett tag sen såg jag om 80-talskomedin Working girl. I en scen springer Melanie Griffith, en av decenniets sexsymboler, runt i raff-set. (FINNS det förresten ett ord som är mer 80-tal än ”raff-set”?) Min första reaktion kom raka vägen från ryggraden: Herregud, hon har ju en valk ovanför troskanten! Så chockerande! Så … tja, mänskligt! Och jag insåg hur hjärntvättad jag blivit. Det spelar ingen roll hur medveten jag försöker vara. Jag VET ju att dagens skönhetsideal är helt snedvridna, EGENTLIGEN, och jag hatar det. Men jag har ändå vant mig vid dem.

Och jag är inte ensam. Det finns en hel radda undersökningar som bevisar det självklara att filmer och tv-serier påverkar hur vi ser på kroppar, vad vi tror är normalt, eftersom vi matas med ”vardagliga” karaktärer spelade av skådisar som hårdtrimmats i drömfabriken. Det här gäller både män och kvinnor, men det är ju knappast någon tvekan om vilka som är mest exponerade. Och i romantiska komedier kan en man se ut hur som helst och ändå få den supermodellsnygga tjejen. Om vi någon gång får se en kvinnokropp med underhudsfett, eller en mage som inte är inåtbuktande, så är det meningen att vi ska skratta åt den. Eller värre. I den första Sex and the City-filmen har 50-åriga Samantha en valk på magen. Det här blir en stor källa till oro för alla. Hur mår egentligen Samantha, som låter sig förfalla så fruktansvärt? Vilken lättnad (i dubbel bemärkelse) när hon inser att hon ätit för att hon är olycklig i sitt förhållande! Kvinnor som inte är pinnsmala är ju olyckliga och har dålig karaktär.

Det är därför jag gillar Lena Dunhams omtalade sexscener i Girls, som sänds i SVT på tisdagar. Efter varje avsnitt slår nättrollen nästan knut på sina svansar i försöken att beskriva hur äcklade de är. Dunham har valkar. Och celluliter. Hennes bröst och rumpa hör hemma i en värld med gravitation. Och ändå har hon massor av sex. Utan kläder. Men hennes kropp är inte en komisk poäng. Hennes kropp bara ÄR. Och i början var det ovant, men jag har vant mig, och jag älskar det. Det är som ett motgift mot allt det andra.

Det är bara så sorgligt att det ska vara så revolutionerande.

 

Kategorier Krönikor

Kvalar du in som en modern egoist?

av Söndagsredaktionen

sundstrombloggNYHej du moderna egoist, denna krönika­ är till dig!

Jaså, du är osäker, vem är en ­modern egoist? Okej, jag ska för­tydliga hur jag tänker. Förutsättningarna för att du ska kvala in är att du är smart, du vet hur man planerar en framtid. Du har någon form av jobb, bostad och kanske en bra utbildning i bagaget. Du är frisk, såklart. Och jag räknar med att du kan räkna. Naturligtvis vet du hur du ska ta hand om dig själv och du förväntar dig att andra ska göra samma sak. Det går inte att lura dig, du vet ju vad som är bra för just dig. Kanske struntar du också i att betala radio- och tv-licens. Pejlare är ju bluff och gratis är gott!

Nå, vad säger du? Kvalar du in? Fint. Men ropa inte hej. Här kommer nämligen det viktigaste för att du ska vara fullfjädrad. Du ska absolut INTE vara fackligt ansluten. Hell no! För du tycker att du kan göra bättre saker för de där hundralapp­arna som förbunden har mage att suga ur sina medlemmar. Dessutom har du ju redan jobb och du vet själv hur man förhandlar. Och internet finns för alla, här kan du ju enkelt hitta all information som just du behöver när du hamnar i lite trubbel på jobbet. Du är påläst helt enkelt, och tycker att det räcker att vara med i a-kassan (som är ditt sätt att säkra upp för eventuella sämre tider).

Då så. Nu vet du vad jag menar med modern egoist.

Om kriterierna ovan inte stämmer in på dig, vet du nu att du INTE kvalar in och kan härmed ­sluta läsa – eftersom du inte kommer ha behållning av det jag har att säga.

Så! Hej igen, nu när vi alltså båda två konstaterat vem du är. Du ser dig själv som smart och du gillar tanken på att vara ekonomisk och du är inte med i något fackförbund. Hepp! Ett stort grattis till dig. Du tjänar ju massor av hundralappar varje år. Och jag måste även säga grattis, eftersom du ju bor i Sverige där tidigare generationers fackligt anslutna redan slitit för hyfsade arbets­­för­hållanden.

Grattis, du slipper springa på en massa möten och ta del av jobbig information. För vem orkar höra talas om besparingar, chefsbonusar och sämre arbetstider? Inte du. Det som är så himla bra är att på ditt företag finns en liten fackligt ­ansluten grupp som tar del av allt det där ändå. Och du räknar med att fördelar som gäller ­fackets medlemmar kommer att spilla över på dig. Så jävla smart!

Det här med att vara solidarisk skiter du i. Skönt! Men innan du får mitt sista grattis vill jag ställa några frågor:Hur tror du att det skulle vara på just din ­arbetsplats om det inte fanns någon fackförening alls? Om INGEN var ansluten?

Och vad skulle hända med våra demokratiska rättigheter om vi struntade i att ta till vara dem?

Jag ber dig att kika lite på länder där det är ­förbjudet att vara fackligt anställd. Ta fram en kartbok och peka lite på måfå. Kanske landar ditt pekfinger på ditt favoritresmål i Asien. ­Titta lite på hur arbetsvillkoren är där!

Slutligen: Tror du att, bara för att vi haft det okej i Sverige i ett halvt sekel, vi kan slappna av? Gör du det, får du här min sista gratulation:

Grattis, moderna egoist, för att du är så satans naiv!

Kategorier Krönikor

Klimakteriet – sexigare än du tror

av Söndagsredaktionen

Min väninna tittar upp från sin lunchtallrik och konstaterar krasst:

– Du tror att din bästa tid är nu, men vänta bara! 

Hon är tio år äldre än jag, har tre barn som lämnat boet och ett som är flygfärdigt. Och, till skillnad från många andra kvinnor i samma ålder, tycker hon att 57 är ett alldeles förträffligt antal år att fylla och det syns. Hon är oförskämt snygg, har välmanikyrerade naglar och flott frissa. Det är uppenbart att hon har både tiden och pengarna att ta hand om sig. Inte nog med det, hon avslöjar att hennes och makens sexliv är bättre än någonsin. Hon lutar sig närmare och blinkar förföriskt: 

– Klimakteriet är toppen!
Jag häpnar. Här har jag fasat för övergångsåldern, som lär förvandla väna varelser till ruggugglor, men nu får jag veta att tillståndet inte behöver vara en förbannelse, utan tvärtom kan bli en välsignelse.
Hon, fyrabarnsmamman, poängterar befrielsen med att inte behöva oroa sig för ännu en sladdis och har dessutom i alla år haft ägglossningarna från helvetet. Nu har hennes humör gått från deppigt och ilskt, till… chillat.
– Jag känner mig mer harmonisk nu, säger hon enkelt.
Och sexet? fiskar jag. Hur kan det ha nått sådana höjder? Googla ”klimakteriet” och du får ”torra och sköra slemhinnor” i sökresultatet. Hur härligt låter det?
Min väninna fnyser:
– Man får bli lite påhittigare. Använda hjälpmedel, sexa till det lite.
Där kommer det där med tiden och orken igen. För har man inte ett gäng ungar att ta hand om, kan man ju fokusera på annat. Varandra, till exempel.
Själv har jag, enligt statistiken, cirka fem år kvar till min menopaus.
Måtte de gå fort.
Kategorier Krönikor
Sida 2 av 2
  • Tjänstgörande redaktör: Matilda Andersson, Elliot Morseth Edvinsson, Nils Höglander
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB