Som om vi inte redan var sockerstinna i dag på redaktionen, så fick vi ett påskägg. Fyllt med diverse läckerheter. Kristofer fick äran att ta emot ägget av den gula budbäraren. 

Mums och tack!

/Redaktionen

Än en gång har Katarina valt att bjuda hela redaktionen på den finska påskdesserten Memma. Memma är inte helt lätt att förstå sig på för en oinvigd.

Till memman åt vi rikligt med grädde och socker. Här är några omdömen: 

Anna: – ”Åh sweet, sweet memma! Hundra gånger bättre än spettekaka.”

Kristofer: -”Det här är en viktig tradition. Det har vi gjort flera gånger. I alla fall en gång!”

Catharina: -”Och hur ska man blanda det här då? I munnen eller på fatet?”

Agge: -”Det ser gott ut men det luktar skitäckligt.”

Tommy: -”Smakar lite Ben and Jerry-glass. Fast utan sötman.”

Okänd: -”Av bajsfärgen att döma tror man att den ska smaka mer choklad.”

Hanna: ”Smakar kavring. Gott!”

Vi tackar varmast för en spännande smakupplevelse! 

Det är dags att prata om genrebilder. Vi redigerares lycka och sorg. Otaliga timmar per vecka spenderar vi på bildbyråsajter för att hitta en bild på en människa, ”genremänniska” som ser ut som den skulle kunna vara verklig.

Ofta ser det ut som så; vi har en artikel om ett ämne som är abstrakt och som saknar nån person som berättar egna erfarenheter. Till exempel: ”Så bråkar ni rätt i er relation”. Hur ska vi bildsätta det, tro? Frågan går till redigeraren, redigeraren letar sig in på bildbyrån, och hittar detta:

…det vill säga personer i sterila miljöer, lätt tysktalande, med halvfulla vinglas och bärbara macdatorer. 

Så om du sitter arbetslös och har lite kunskap i kamerateknik: Börja fota genrebilder åt oss med människor som ser ut som du och jag. Du kommer att bli rikligt belönad!

(Men varning! De personerna på bild kommer ibland kunna vara sexmissbrukare, ibland ”jobbig kollega” och ibland drömpartner …)

Vi tar med glädje emot all slags mejl till Söndag. (sondag@aftonbladet.se)

Men i detta fall får det banne mig vara nog. Vi ber vänligen ”Best Male Enchancing Meds” att sluta höra av sig.

… och de bästa drinkarna och cocktailsen över huvud taget hittar ni i Gondolens Bar. Det är dessutom en snygg bar. Och bartendrarna är snyggt och professionellt klädda och deras service oklanderlig. Det stannar inte där. Utsikten är Stockholms bästa från en bar och – nu när jag tänker närmare på det – den bästa utsikten över huvud taget. Unna er ett besök.

Bild 1: Dry Martini

Bild 2: Gondolen sett från Slussen

Bild 3: Baren

I morgon kickstartar Anna Ankas alldeles egna tv-show i TV3. Urk, säger många. Mumma, säger jag! Jag kan nämligen inte få nog av fenomenet Anna Anka. I höstas gav hon oss journalister lilla julafton varje dag: citat så rykande tjusiga att man fick hålla i hatten. 

Jag gjorde min första intervju med Anna i september förra året. Då var hon och Paul fortfarande gifta och de strödde komplimanger över varandra. Så här lät det: 

Nu har vi ju kvitto på att den ”enorma fysiska attraktionen” tyvärr inte hjälpte hela vägen. Paret ligger i skilsmässa. En ganska bitter sådan. ”Anna är min värsta fiende” sa Paul nyligen till Nöjesbladet. Men Anna har gått vidare och nya programmet ”Anna Anka söker assistent” kan bli riktigt kul. 

NU:

DÅ:

På den gamla goda tiden: jag, Paul och Anna på Grand Hotel. Ser vi inte lite nykära ut alla tre? 

Nu är det inte många timmar kvar till mitt påsklov. Jag och min lilla familj flyger i morgon upp till fantastiskt undersköna Kiruna (som liksom min fru stulit mitt hjärta). Där väntar stugmys vid Kalixälven, pimpelfiske, allmänt trevligt samkväm, god mat, kall öl och kanske framför allt: skoteråkning! För er som inte provat, säger jag bara: prova! Kul som f-n, kort sagt.

För oss män som inte alltid känner oss som män, blir skoteråkning (Det är vår Lynx mountain ranger på bilden. 135 hästar!) ett av få tillfällen när vi kan känna oss lite manliga. När man kört fast med skotern (vilket man gör), så får man bända, lyfta, skotta och svära. Sen iväg igen. Och när man ska pimpla måste isborren fram! Ojoj, manlighetspoängen bara trillar in. När man ska grilla måste man göra upp eld, hyfsat manligt även det.

Jag säger glad påsk redan nu!

Nu är det nästan påsk. Därför dammar Söndag av en gammal kvällstidningsklassiker:

Vem vill du pussa i påsk?

Anna Strömberg: ”Lätt! Min lilla unge.”

Kristofer Forssblad Olsson: ”Mina barn.”

Tore S Börjesson: ”Polly Jean Harvey.”

Catharina Cavalli: ”Min guddotter. Om och om igen.”

Agneta Elmegård: ”Min katt.”

Johan Gunnarsson: ”Joey Ramone är ju död, så det får bli en kindpuss till Freddie Wadling.”

Åsa Passanisi: ”Min underbara dotter Tea som fyller sex år på självaste påskafton.”

Hanna Radtke: ”En kyckling. En smällkyss! Rakt på näbben.”

Ehva Löpp: ”Bob Hansson, för han skriver på fint.”

Gunilla Granqvist: ”Lennart Jähkel, för att han verkar så skör.”

Tommy Gunnarsson: ”Min lille son Alve, för det är han värd.”

Veronica Larsson: ”Katarina Norrgrann, för hon är från Finland.”

Katarina Norrgrann: ”Peter Jöback, för att han var bäst i Melodifestivalen.”

Jan Helin: ”Charlotte Kalla, för hennes ljus i vintern.”

Sååååå… vem vill ni pussa i påsk?

… klär bättre i Wayfarers än nån annan i mänsklighetens historia och…

… han har gjort 00-talets näst bästa album: ”Love and theft”. Listan är publicerad i det tunga magasinet Newsweek. Det är en kul 10-i-topplista och ni kan ta del av den här: http://2010.newsweek.com/top-10/best-albums/love-and-theft-bob-dylan.html

… Jag talar av erfarenhet och dessutom jobbade min morsa i en i alla sina dagar. I en lekpark och bara där kan man bli bäst i världen på pingis och korrong och mah jong och bli bäst på en hel del annat också och så är det ett mys så det står härliga till. I dag är inte lekparkerna vad de en gång var. Jag vet inte, men det är säkert moderaternas fel. Hur som helst, det finns undantag. Vi har lekparken i Aspudden och vi har framför allt den eminenta parken i Stora Blecktornsparken med djur och Gud vet vad. Ett tips till alla som besöker Sthlm och vill ha ett alternativ till Kaknästornet. Parken ligger självklart på Söder och är granne med Hammarby IP – eller som vi som växt upp här säger: Kanalplan.