Det här är min hyllning till en oförtjänt förlöjligad varelse, som alltför sällan kräver respekt för egen del. Därför gör jag det åt henne. 

Kulturtanten är en alldeles egen art, som oftast rör sig i flock. De uppträder också parvis. Många exemplar är lätta att känna igen på sina böljande tunikor, foträta skor och praktiska frisyrer. Denna skrud möter ofta hån och spe, vilket är mycket orättvist, då så många andra arter i vår fauna – hårdrockare, hiphoppare, dokusåpadeltagare, hipsters och östermalmare, för att bara nämna några exempel – också har sina stilmåsten. Det är dock inte förvånande. Kulturtanten är en art som många ser ner på. Ja, själva ordet ”kulturtant” skvallrar ju om ett illa dolt förakt. För många anser faktiskt fortfarande att det som kvinnor gör, för sitt eget höga nöjes skull, aldrig kan vara något man behöver ta på allvar. Jämför gärna med de medelålders män som är så besatta av fotboll att de reser utomlands för att kunna uppleva VM-matcherna på plats. De målar sig i favoritlagets färger och häckar på läktarna i stora högljudda flockar. Men vem hånar dem för det? 

Jag har haft många tillfällen att studera kulturtanten i hennes naturliga miljö. Och jag får alltmer respekt för henne ju bättre jag lär känna henne. Kulturtanten bär hela kultur-Sverige på sina späda axlar. Hon går på konserter, konstutställningar och boksigneringar, och på teater både på Dramaten och i klaustrofobiska källarlokaler. Hade hon varit född i en annan generation, eller haft andra möjligheter, hade hon kanske själv varit konstnär. Nu följer hon istället konsten, med stor passion. 

Nästa vecka är det den stora bokmässan i Göteborg, en av årets stora höjdpunkter i kulturtantkalendern. Man skulle faktiskt kunna kalla bokmässan för kulturtantens egen Pride-festival. Här får de för en gångs skull uppleva att vara i majoritet. Träffa likasinnade, utbyta erfarenheter och utbringa vitvinsskålar. 

Så låt oss passa på att hylla kulturtanten. Inte bara denna vecka, utan alla veckor på året. Och måtte aldrig denna fantastiska art dö ut. 

Så känner du igen en klassisk kulturtant:

• På Gudrun Sjödén-tunikan
• På den stora, pråliga broschen …
• … eller på afrikanskt inspirerade träsmycken.
• Hon har oftast kortklippt frisyr i en eller flera nyanser
• … och hon dricker helst vitt vin. 

Hon hinner snudda fjärilslätt vid min armbåge innan hon fladdrar längre in i lokalen och försvinner. Jag sträcker på mig, gör min hals så lång, så lång, men den svarta klänningen har redan drunknat i havet av mörkklädd kulturelit som höstminglar på Bonniers bokfest.
Ögonblicket är förlorat. Besvikelsen bränner. Hur många gånger har jag inte tänkt mejla och berätta? Att jag fullkomligt älskar hennes lördagskolumn i Svenska Dagbladet och blir tagen över meningar som: ”Det gäller att hålla ordning på orden, också. Inte skvätta iväg dem som gamla fimpar …”
Men mejlet har förblivit oskrivet, lovorden osagda. Nu står jag och velar, ska jag leta upp henne? Störa mitt i plockmaten, stjäla tid för att säga:
– Du är min idol.

Nej. Jag förmår inte och i taxin hem ångrar jag det bortsjabblade tillfället, olyckligt ovetande om att jag snart ska få en ny chans. För redan två veckor senare möts vi i jobbets trapphus. Nu tvekar jag inte. Totalt starstruck kastar jag mig fram som en bindgalen stalker och tjoar:
– JAG VILL BARA SÄGA ATT DU ÄR SÅ BRA! ALLTSÅ BÄST, BÄST, BÄST!
Karin Thunberg ser först lite skraj ut. Sedan nickar hon artigt medan jag lyckorusigt förklarar att jag minsann också är journalist, på Aftonbladet, två trappor upp från hennes redaktion. Så sansar jag mig en smula:
– Alltså, jag tycker så mycket om det du skriver. Det var det jag ville säga.
– Tack, det var precis vad jag behövde höra! svarar Karin. Nu ler hon och jag tror hon menar det hon säger. 
Ute på gatan tar vi adjö med en tafatt vinkning och: ”Hej hej”. Jag är så nöjd. Jag fick orden sagda till slut.
Även om jag skvätte iväg dem, lite vårdslöst, som gamla fimpar.

Klockan är halv sex när jag kommer in i matbutiken på väg hem från jobbet. Middag ska inhandlas till familjen, men vad ska vi äta? Plötsligt kan jag inte komma på en enda rätt – förutom de vi redan ätit den här veckan. Och förra veckan. Och veckan innan dess. Spagetti och köttfärssås? Nej det åt vi måndags. Fiskpanetter? Inte nu igen. Stroganoff? Aldrig mer.

Jag behöver nya idéer, helt enkelt. Och i veckans Söndag får jag, och alla ni andra, välbehövlig hjälp. Söndags egen kock Johan Gunnarsson bjuder på fem snabba recept på middagar.

Vi har också testat den nya flugan i löparspåret – barfotaskor. Ni kanske har sett dem, tunna skal utan någon vanlig sula och ibland med tår som på en vante. Söndags hälsoreporter Hanna Radtke gav sig ut och provade.

Karin Hübinette, som nu har sin egen pratshow i SVT, pratar ut om hur det var att få sparken från ”Agenda” och ”Aktuellt” efter att hennes syster blev minister.

Och vår redigerare Gunilla slår ett slag för älgen så här mitt i jaktsäsongen.

Ha en bra helg!

Den skruttiga bacillhösten är här. Vi har nu lämnat frisk semesterluft bakom oss – och gått in i en lång period av unken kontorsluft. Och hur gott det än luktar på Söndagsredaktionen kommer vi inte undan höstens alla virus som far omkring. Det kommer att vara nysningar, snytningar och hostningar för en tid framöver – och det är bara att finna sig.

Men vi gör alla vårt bästa för att mota ”snusket” i grind!

(Nästan alla…)

Säg hej till nykomlingen i ”stilleben”-familjen!

Sisådär 9 månader efter flytten till det nya huset har vi på Söndag snart fått vår egna soffhörna! Och knappt hann byggjobbarna sprätta plasten förrän halva (snacksaliga) redaktionen hade intagit möblemanget. ”Kändis-magenta-färgade stolar!” ”Ska de byta ut mattan också?” ”Man sitter som i kyrkan!” .

Häromveckan hade MTV sin stora Video Music Awards-gala i USA – den enda kvällen på året då MTV fortfarande låtsas vara en musikkanal. Årets -gala hade en ny kategori: ”Bästa video med ett budskap”. Det -säger en hel del om hur tydlig det senaste årets trend inom list-popen varit. 

Det har kallats för poptimism: Låtar som tar ställning mot mobbing, påminner om att vi alla är lika mycket värda, uppmanar till jämlikhetstänkande, och peppar fansen att tro på sig själva. Och en vecka före MTV-galan hade musikkanalen VH1 sin andra Do Something-gala, som ”hyllar ungdomars kamp för sociala förändringar”. Där nomineras också poplåtar, artister, tv-serier, organisationer och skådisar som försökt göra något bra för världen. Do Something är en stor plattform på nätet som vill hjälpa ungdomar att ”se behovet av att göra något, tro på att de kan göra det, och få dem att sätta igång”. Målet är att ha två miljoner medlemmar i år. 

Naturligtvis har den här trenden mötts med en hel del cynism. Särskilt bland vita, heterosexuella, medelålders medelklassmän som jobbar som journalister – det är ju alltid de som är först att fnysa ”politiskt korrekt”. Och jag kan bli så jävla trött på det. Det är så lätt för dem att säga.

Jag vet att jag hade dyrkat Lady Gaga för hennes budskap när jag själv var tonåring. Och sen jag började skriva böcker för tonåringar har jag fått så många fina, men också sorgliga och upprörande, mejl från läsarna att jag vet att det är minst lika tufft att vara tonåring och inte passa in i dag. Det är väl därför poptimismen fått ett sånt genomslag. Och det gör mig glad, särskilt efter 00-talet där alla kvinnor verkade sjunga om att de var en sexy babe, och alla män verkade sjunga om hur många sexy babes som ville ha dem.

5 X övriga nominerade till mtv-galan för sina budskap:

1. Katy Perry, ”Firework”: Om att tro på sig själv och sitt eget värde. Perry tillägnade låten till ”It gets better”-kampanjen.
2. Eminem feat. Rihanna, ”Love the way you lie”: Om misshandel i hemmet, något som båda artisterna har erfarenheter av. 
3. Rise Against, ”Make it stop (September’s children)”: En låt som inspirerades av de tragiska självmorden bland hbt-tonåringar i USA hösten 2010. Frontmannen Tim McIlrath har berättat att den också handlar om hans homosexuella barndomsvän som tog sitt liv. 
4. Taylor Swift, ”Mean”:  ”Det kommer alltid att finnas elaka människor”, har Swift sagt om sin låt. ”Du kan inte kontrollera det, du kan bara kontrollera hur du bemöter det. Den här låten handlar om hur jag bemöter det.”
5. Pink, ”Fucking perfect”: En hyllning till alla som någonsin känt att de inte är helt perfekta. Vilket är rätt många av oss. 

Det där med att dejta kompisar digitalt är verkligen inte min mans grej och han muttrar ofta:  

– Nej, nu stänger jag ner den där skiten. 

Personligen insisterar jag att Facebook är toppenverktyget för att nätverka, hålla kontakten med nya vänner och återfinna gamla. Men att Nisse har checkat in på Sats för ”fight circuit”, Kalle uttalar ordet ”kex” som ”chex” och Pelle äter middag med finaste, finaste familjen, skiter även jag högaktningsfullt i. 

Ändå är det såna statusar – nonsensinfo och rent skryt – som är vanligast på Facebook. En färsk undersökning, gjord av Hotels.com, visar att vi ytterst ogärna outar misslyckanden, i synnerhet när vi är långlediga. Nej, då delar vi manisk foton på brunbrända saltkråkeungar, jovialiska grillkungar och trolska träddungar.

Att ta del av Sommarsverige på Facebook är  extremt alla-har-så-mycket-härligare-liv-än-jag-ångest-framkallande. Fråga mig, jag vet, som var sjuk under hela semestern och hängde, i ren tristess, alltför mycket på Fejan. Uppmuntrande? Inte ett dugg. Jag blev snarare patologiskt avundsjuk, mördande missunnsam och syrligt cynisk av att läsa hur ”alla andra” umgicks över bubbel och rosé, i bästa, bästa vädret, dessutom.

Likadant kände Pirjo, som på sidan 39 berättar varför hon fick toknog och släckte sin vägg efter fyra års facebookande. 

Är det dags för mig att gära en så kallad ”super logout”, alltså rensa kontot och göra mitt patetiska liv osynligt för omvärlden?  Nja, inte än. Jag börjar med att bli mindre deltagande, mer observerande. Ni vet, en sån som mest spionerar och visar sig främst genom att ”gilla”.

Fast bara när statusen verkligen förtjänar tummen upp.

På Apoteksmässa i Kista var det internationellt släpp på Madonnas ”The intimate desire collection”. Madonnas legendariska nakenbilder ”nudes” från 1979 plåtade av Martin Schreiber pryder  den här nya intimserien som innehåller massageoljor, delay spray, stimulating gel och oral gel med smak av jordgubb eller choklad.  I Sverige är det Bluhme Sjukvård i Göteborg som tagit in serien. http://www.idmadonnanudes79.com/.

Sverigepremiär: Madonnas Nude- fotografier från 1979 pryder ny intimserie

Just Apoteksmässan är en av de bästa platserna att besöka för att kolla vilka trender som kommer att gälla på Apoteken framöver. Det är ingen underdrift att ekologiska alternativ är på stor frammarsch.

Exempelvis var Jokkmokksbaserade företaget c/o Gerds http://careofgerd.com/ monter en av de mest välbesökta. Nyligen blandade Kronprinsessan Victoria en alldeles egen ansiktsolja på fabriken i Jokkmokk som hon besökte nyligen.

C/o Gerds monter på Apoteksmässan i Kista var en av de mest besökta

Ett annat av mina favoritmärken var representerat på mässan, franska Delarom. Nästan som Decleor fast lite mildare och mjukare i sin formula. Dessutom bara älskar jag ”Beauty so clean” sprayen som tar bort bakterierna från dina sminkprylar på 10 sekunder. Genialiskt. I Sverige är det Innovell som tagit in makeupartisternas älsklingsspray.

Beauty so clean dödar bakterierna på ditt smink på 10 sekunder.

 Fler medvetna konsumenter kommer att efterfråga ekologiska produkter och närproducerat ur apoteksdiskarna framöver. Var så säkra.

Organic wear från USA kommer att lanseras nästa år på vissa svenska Apotek

Fakta Apoteksmässan:

Apoteksmässan är en årlig mötesplats på Kistamässan, som förenar företrädare från läkemedelsindustrin, apoteksbranschen 
och egenvård, såväl som kroppsvård, hjälpmedel, kosmetika och inredning. Syftet med mässan är att skapa en gemensam 
plattform för apoteksbranschen där besökare och utställare får tillfälle att träffas i ett effektivt och positivt forum. Apoteksmässan 
arrangeras i samarbete med branschaktörer, som Sveriges Apoteksförening, Läkemedelsakademin och Svensk Egenvård. 

Äntligen helg, och äntligen ett nytt nummer av Söndag! Den här veckan har vi en massa bra läsning för ynka 13 kronor. Här är några axplock:

* Vi har träffat Olivia som är 16 år, går på gymnasiet – och är mamma. 

Två av Aftonbladets stilsäkraste pinglor, Söndags Agneta Elmegård och Härligt hemmas Nneka Amu, har äktenskapstycke. I alla fall av deras trendsäkra outfits att döma. Båda har för dagen valt att matcha bohochica, retrocoola bussaronger i pastellpistage med enkla svarta byxor och etnoinspirerade armband.