Så – mitt i lugnet, mitt i en värld mellan Nynäs och Södertälje, m.a.o. i Grödinge, där man får skatta sig lycklig om man ser en levande människa per dag. I en värld av skogspromenader. I en värld där man från verandan på huset hör tövädrets dripp-dropp från en hel skog. Mitt i det, mitt under en promenad, 500 meter från huset, säger Jenny:

– Det var där i stallet som de grep Tony Olsson efter Malexander. Du har väl sett den klassiska bilden med honom i kalsningar och de två poliserna som håller fast honom.

– Ja, men var det här?!?

Det var det. Historiens vingslag…

Sen säger jag:

– Jag har intervjuat honom.

Det är kallat till presskonferens på Riksteatern i Hallunda. Alla andra journalister som är där är kulturjournalister. RIKTIGA kulturjournalister. Såna som recenserar uppsättningar på Dramaten. Jag, en helt vanlig, på sin höjd populärkulturell journalist, tänker, när Norén sitter där och säger att här ska han med tre interner från Österåker, plus Reine Brynolfsson från Dramaten, sätta upp pjäsen ”7:3”, att OK, de sitter i fängelse, men för vadå?

Det är det bara jag som tänker. Vanliga kulturjournalister som recenserar teater och inte så mycket mer tänker inte på sånt.

Dan efter kan jag över två helsidor skriva om Tony Olsson, som sitter för stämpling till mord på sisådär sex år och har ny-nazistiska sympatier, plus hans kompis som jag glömt namnet på, som medverkat till att kapa en värdetransport och också är ny-nazist, han sitter på typ fem år, och så, till slut, Carl Sumonja, ledaren för Militärligan. Han sitter på 14 år för TIO bankrån.

Det här är inte några dussinbrottslingar…

De är hur lätta att intervjua som helst. Carl Sumonja, som jag lär känna bäst via ytterligare två rejäla intervjuer är påtagligt intelligent och verbal.

Och deras insatser i pjäsen är helt enkelt väldigt bra, kanske bättre än så.

Gravt kriminella människor påminner väldigt mycket om vanliga, laglydiga människor.

Sen händer morden i Malexander och det lär dröja innan Norén eller nån annan får sätta upp en pjäs igen med tungt belastade brottslingar under tiden de avtjänar sina straff.

Mitt i allt det här ringer Carl Sumonja som tycker att han dras över en kam med Tony Olsson, trots att han inte har några ny-nazistiska sympatier och inte har nåt med morden i Malexander att göra och han vill tala ut i en stor intervju. Så vi träffas på Österåker. Efteråt säger han att jag kan ringa honom på mobilen om det är nåt mer jag undrar.

Jag bara tittar på honom, en för tio bankrån dömd man som sitter på 14 år, med egen mobil…!?!

Jag ringer honom senare och han svarar. Jag kan bara förmoda att det inte är förenligt med lagen.

Jag frågar Carl om han lärt sig sin läxa och – jodå, han är klar med brottets bana. Jag frågar om han kan stå ut med det långsamma tempot och oglamourösa livet i en vanlig 9–5-tillvaro och leva som en vanlig svenne. Han säger, jodå, det kan han.

I augusti 2008 är han ute och grips och häktas misstänkt för mord. Sommaren 2009 frikänns han i brist på bevis.

Tony sitter där han sitter. Det gör Lars Norén också.

Jag & Carl Sumonja på Österåker:

Här i häststallet på Tegelvretens Gård i Grödinge – som jag gick förbi i dag – greps Tony Olsson:

I dag är en härlig dag på Söndagsredaktionen! ”Söndag hela veckan” har legat uppe 3,5 dagar och vi har i detta nu haft 10.518 sidvisningar!!

Tiotusenfemhundraarton!

Vi krossade tiotusen-barriären sent i natt. Tack läsare! Häng nu i, läs oss, kommentera och berätta vad ni vill att vi ska blogga om.

Och så här glada blev vi! (Okej bilden är gammal men glada blev vi!!)

Det fanns TV1 och TV2. Det fanns tv-kannor och Trazan och Banarne. Och så fanns Ingemar Stenmark. Den största! Den bästa! Den fåordigaste! Idag fyller Ingemar Stenmark 54 år. Vi säger grattis och tackar för bländade tv-underhållning!

Åsa Passanisi: – Jag läser ”I grunden utan skuld” av Viveca Sten och det på en utskriven pdf. Det är ofta så vi får böcker från förlagen. Läs mer om boken och Viveca Sten i kommande Söndag!

Kritikerhyllade succéserien ”Förbättra gamla klassiker” rullar oförtrutet vidare!

Den här gången har vi kommit till chokladbollar, denna folkhemsklassiker. Jag är uppfödd på pappas chokladbollssmet och är alltså väl insatt i ämnet. Ja smet, inte bollar, eftersom vi syskon aldrig kunde vänta på att det skulle bli bollar. Vi fick helt enkelt varsin kopp med chokladbollssmet och njöt den i fulla drag med sked.

Nå. Gör så här: följ chokladbollsreceptet på Gyllenhammars (absolut inte den fiberberikade sorten) havrepaket. Det är viktigt att det är Gyllenhammars. Jag brukar ta nästan en msk mer kakao än vad som står i receptet. Det blir godare så. Och nu kommer vi till det roliga:

1. Tvätta en apelsin mycket noggrannt.

2. Riv apelsinskal fint och lägg det i smeten. Tillsätt även ett ”kläm” saft från apelsinen. Man får prova sig fram med mängden apelsin. Här kan du behöva komplettera med lite extra havregryn så inte smeten blir för lös.

3. Rulla bollarna i pärlsocker. Kokos är en styggelse, ett djävulens verktyg och skall fördrivas.

4. Placera bollarna i kylskåpet i en timme eller mer.

5. Njut! Jag har med stor framgång rundat av middagar med att ställa fram ett fat med de här apelsinchokladbollarna. Först en viss skepsis mot vad som ser ut att vara helt vanliga chokladbollar. Men sen, total kapitulation! Och succé förstås.

6. Den uppmärksamme läsaren noterar förstås att apelsin är en central ingrediens i bägge mina klassikeruppdateringar. Skälet är enkelt: apelsin är gott.

Okej, Eric Saade var inte min favorit i melodifestivalen – MEN – låten sitter som en varböld. 

Omöjlig att få bort. 

Jag försöker med allt – men inte ens Lady gagas Pokerface kan skrubba bort ”manboy, manboy….”.

Hur gör ni för att stilla en skalle som blockerats av en envis textrad?

Catharina: –  ”Män som hatar kvinnor” – tusen år efter alla andra.

Nu på söndag är ingen vanlig söndag. Jo, Söndag kommer såklart, men som vanligt så här års väntar helvetet runt hörnet. Och i år är det hetare än någonsin.

Kvalserien till finrummet i svensk hockey – elitserien – har i några år varit intensiv mardröm för mig som passionerad leksing. Vi (med Leksands IF är jag vi, nästan lika mycket vi som jag är med FC Barcelona) har utvecklat en talang som innebär att vi är som allra sämst när det gäller. Allsvenskan har gått som en dans, men så fort experterna tippat Leksand i Elitserien följande år så ballar vi ur. I fjol inledde vi kvalserien med två torskar och sedan var det tack och godnatt och hej, hej Oskarshamn, Bofors och Troja nästa säsong också.

Men i år ska det ske. Gärna på bekostnad av ett eller annat lag från Ängelholm, och det är här det hettar till. Söndags vice-boss Kristofer har god smak i mycket, till exempel delar vi passionen för punk, han gillar också Ramones som få. Men vad gäller hockey missade hans föräldrar något i uppfostran. Rögle! Hur i hela friden kan man hålla på Rögle? Det finns ju för fagerlund bra och trevliga lag runt Siljan att hålla på. Och då menar jag inte lillebror Mora.

Anyway, vi har noga studerat spelschemat och 29/3 och 2/4 brakar det loss. Som tur är möter vi Rögle hemma en måndag och eftersom jag kallt räknar med att vi vinner kan jag gnugga in segern i vice-bossens glada anlete tisdag-fredag. Bortamötet är nämligen en fredag, och råkar nu Rögle få in ett turmål och vinna träffar jag inte den skadeglade förrän på måndagen därpå, och då har väl ilskan/skadeglädjen hunnit lägga sig.

Noterbart är också att redigerar-Tommys favvolag Timrå länge såg ut att göra oss sällskap down under, men de får nu i stället spela ett helt ointressant SM-slutspel. Vem bryr sig?