Den 14 oktober går filmen ”Svensson Svensson – i nöd och lust” upp på biograferna. Gustav och Lena ska fira sin 30-åriga bröllopsdag, men nu har Lena fått nog av Gustav och vill skiljas. Gustav prioriterar bara sport och ger inte Lena någon uppmärksamhet alls. Lena ger Gustav en sista chans och paret åker iväg på en kärleksweekend där Gustav måste bevisa att han älskar Lena mer än sport. Men på hotellet bor fotbollslegenden Tommy Franzén vilket ställer allt på sin spets för Gustav…

AFTONBLADET SÖNDAG OCH NORDISK FILM EFTERLYSER SVERIGES SVAR PÅ GUSTAV SVENSSON!

Är din pappa, granne, morbror eller någon annan man i din bekantskapskrets precis som Gustav Svensson? En principfast man som alltid kommer med roliga kommentarer och har en massa knäppa idéer? Berätta för oss, och få chansen att gå på Svensson Svenssons galapremiär i Stockholm den 10/10 2011!

SKICKA IN DIN BÄSTA SVENSSON SVENSSON-HISTORIA OCH SVARA PÅ FRÅGAN NEDAN SÅ ÄR DU MED OCH TÄVLAR OM FINA PRISER!

Var bor familjen Svensson?

1. Allvalla X. Vivalla 2. Vavilla

Skicka ditt bidrag via: svenssonsvensson@aftonbladet.se senast den 2/10. Ange namn, adress och telefonnummer. Vinnare av 1:a priset kontaktas under vecka 40.

VINSTER: 1:a pris. Två biljetter till galapremiär och efterfest, i Stockholm den 10 oktober. Filmen visas på biograf Saga på Kungsgatan med efterföljande fest på Café Opera. (resa och uppehälle ingår ej). 2:a – 20:e pris. Två biobiljetter.

Vinnare utses av en jury bestående av representanter från Aftonbladet och Nordisk Film. Beslutet kan ej överklagas. Åldersgräns 18 år. Eventuell vinstskatt betalas av vinnarna. Vinsten kan ej bytas mot kontanter.

Vinnare kommer att publiceras på Aftonbladet Söndags Facebook-sida med för- och efternamn, gå in och gilla oss på http://www.facebook.com/aftonbladet.sondag för att se om du vunnit biobiljetter!

Hollywood är nog västvärldens minst jämställda stad. Manliga stjärnor tjänar betydligt mer än de kvinnliga. Kathryn Bigelow är den enda kvinnliga regissör som vunnit en Oscar (för ”Hurt locker”, 2010) medan 82 personer med penis kammat hem statyetten. Och när en film har en kvinnlig huvudperson satsar man inte pengar. Trots att ungdomsböckerna ”Twilight” och ”Hungerspelen” var enorma världssuccéer fick filmatiseringarna budgetar långt under genomsnittet: 37 respektive 60 miljoner dollar. Samtidigt fick skräpfilmer om Harry Potter-kopior som ”Percy Jackson och kampen om åskviggen” 95 miljoner, och ”Trollkarlens lärling” 150 miljoner.  

Men allra mest eftersatt har Hollywood varit på komedifronten. Det blev så tydligt efter sommarens succé ”Bridesmaids”. För här kom den äntligen. En komedi där det var kvinnor som söp, gjorde bort sig och bråkade. ”Bridesmaids” har inte bara slagit kassarekord för en ”kvinnlig komedi” – den visade också att själva begreppet är ointressant. För den riktigt stora överraskningen för Hollywood var att inte bara kvinnor bänkade sig på bion. Kvinnor kunde alltså vara roliga! Och män var beredda att titta på det! 

På fredag är det biopremiär för ”What’s Your Number?” med Anna Faris. Hon är också filmens producent, och hon har berättat om hur hon försökt sälja komedier till Hollywood i flera år. Det var först efter ”Bridesmaids” som det började röra på sig. Först nu vågar filmbolagen satsa på komedier som inte är pastellfärgade och barntillåtna, om kvinnor som inte är särskilt perfekta eller lyckade, där varken karriär eller familj står i centrum. Fler nya filmprojekt som följer i ”Bridesmaids” fotspår är nu under utveckling. Håll tummarna. Om de visar sig vara snabbproducerade skitfilmer och floppar så lär Hollywood kalla ”Bridesmaids” för ”ett lyckokast”, ett undantag som bekräftade regeln, och döda trenden lika snabbt som den kom. Det vore ett tragiskt efterspel till en fantastisk komedi. 

5 tjejer med rätt att bryta mönstret

1. ”Bridesmaids”, med Kristen Wiig och Maya Rudolph i huvudrollerna, slog kassarekordet för barnförbjudna komedier med kvinnliga huvudpersoner. Tidigare rekordet hölls av den första ”Sex and the city”-filmen.

2. I ”What’s Your Number?”, som har biopremiär på fredag, spelar Anna Faris en kvinna som minns alla sina älskare och hur de brukade ta på henne. Faris beskriver henne som en person som inte försöker få ihop livspusslet, utan ”inte har några bollar alls i luften”. 

3. Hur många filmer har vi inte sett om tonårskillar som försöker förlora oskulden? Snart börjar inspelningen av ”Virgin Mary”, där Abigail Breslin (”Little Miss Sunshine”) och hennes bästis ska bli av med den till 18-årsdagen.

4. Under förra veckans Emmy-gala ställde sig alla de nominerade till ”Årets kvinnliga skådespelerska i en komedi” på scenen tillsammans, för att visa sin solidaritet med varandra. 

De senaste veckornas redaktionsdiskussioner kan sammanfattas i ett enda ord: Svamp. I snacket om hur och – framför allt – VAR denna retromoderna delikatess plockas, har Söndags absoluta superexpert på området uppdagats: redigeraren Gunilla Granqvist. Hon skojar ofta. Men aldrig om smörsopp, kantarell eller stjärnan Den Svarta Trumpeten. Inför svampspecialen på sidorna 52–57 i dagens tidning drog hon med sig vår matredaktör Johan Gunnarsson djupt in i söder om söderskogarna till sitt allra hemligaste svamplyckeställe. Men först varnade hon:

– Antingen får du ha papperskasse över huvudet, eller så måste jag DÖDA dig efteråt. Som sagt, om svamp lattjar man inte. Inte i Gunillas värld.

Att jag helst fyndar mina trattisar i Söderhallarna, fnyser hon högaktningsfullt åt. Förklaringen, att jag fick nog av alla plockutflykter som barn (pappa är sorten som måste rensa mossarna rena från Karljohan, taggsvamp och blodriskor innan någon ens får lukta på O’boy och limpmackor), köper hon inte heller. Snarare tycker hon mest synd om mig som inte har fattat tjusningen med egenhittad, hemrensad och fryst (”absolut inte torkad”) matsvamp. Men, besserwissrandet till trots, har hon tack och lov viss insikt om sin läggning:

– Jag ÄR fullkomligt manisk kring svamp. På gränsen till sjuklig. Så på redaktionen roar vi oss med att komma på vilken titel Gunilla skulle kunna ha på sitt visitkort i ett liv bortom denna tidning. Catchy förslag som ”fungifantast” och ”myceliaist” bollas fram och åter, tills Tommy kläcker den klockrena:

– Gugge, du är ju en klar mykoman.

Det absolut bästa med hösten är att solen inte har möjlighet att skapa jobbiga reflexer i tv:n så ofta. Det är mörkt – länge. 

Perfekt för att kolla på film.

I Aftonbladet Söndag i dag tipsar jag om 15 bra rullar för stormiga höstkvällar, men eftersom vi lever i en digital tidsålder så kommer här tipsen i form av trailers! 

När du kollat klart – glöm inte att gilla Söndag på Facebook. Och vill du ha ännu mer filmtips så måste du kolla in nya säsongen av Aftonbladet FILM.

Gilla mig på Facebook.

”Idol”, ”True talent” och ”The Voice” … sällan har jakten på morgondagens artister varit så intensiv som just nu. Alla letar efter en ny stjärna – men få lyckas. Jag menar, vem kastar sig in på Itunes för att höra Marie Picassos nya låt? Eller står i kö för biljetter till Idol-Jays turnépremiär?

I varje nummer av Söndag publicerar vi en bild som fått oss att häpna under veckan. En bild att titta på lite extra länge, som ger ett litet leende eller en varm känsla i kroppen. Eller helt enkelt något som fascinerar lite extra. 

I tidningen kallar vi den Just nu-bilden, och här är ett exempel. Platsen är Pleasanton i Kalifornien och de tävlande har nått upploppet. Det är gassande sommarsol. Arenan kokar. Nu är det kokta fläsket stekt.

Har du inte upptäckt Mischa? Då är det hög tid. Här är hennes vintips från tidningen i söndags! //Nils

Det är som att dricka en vild, svettsyrlig zumbainstruktör. Bredbent, med böjda knän, vickande höfter och galet mycket rytm. Mixen av nysvettad armhåla, tåjams, unga krispiga nässlor, solmogen kiwi och den friska nästan fräna doften av svartvinbärsblad, är cool. 

Vinmakare De Wet vet vad han vill. Han vill att hans sauvignon blanc-vin ska ha en tydlig ton av klassisk fransk Sancerre, det är den där läckra doften av nysvettad armhåla. Det sydafrikanska klimatet, med stekande het sol, går dock inte att undvika och det bombastiska fruktiga finns i både doften och smaken, även om det är tyglat i det här fallet. 

Neethlingshof sauvignon blanc är inget komplicerat vin, utan enkelt, friskt och ungt. Och du får mycket för pengarna. Min rekommendation är ett glas välkylt vin före maten. Ett glas som är någon grad varmare, till en sashimi och sedan kyler du på det igen för att frossa loss i färsk getost, gärna sotad, tillsammans med en klick kvittenmarmelad. 

Körvel och sauvignon blanc är verkligen gott ihop. Stek fisk, bryn smör, salta, peppra, klipp över körvel och drick ett glas Neethlingshof, det räcker fint vilken dag i veckan som helst för mig.

Det här är min hyllning till en oförtjänt förlöjligad varelse, som alltför sällan kräver respekt för egen del. Därför gör jag det åt henne. 

Kulturtanten är en alldeles egen art, som oftast rör sig i flock. De uppträder också parvis. Många exemplar är lätta att känna igen på sina böljande tunikor, foträta skor och praktiska frisyrer. Denna skrud möter ofta hån och spe, vilket är mycket orättvist, då så många andra arter i vår fauna – hårdrockare, hiphoppare, dokusåpadeltagare, hipsters och östermalmare, för att bara nämna några exempel – också har sina stilmåsten. Det är dock inte förvånande. Kulturtanten är en art som många ser ner på. Ja, själva ordet ”kulturtant” skvallrar ju om ett illa dolt förakt. För många anser faktiskt fortfarande att det som kvinnor gör, för sitt eget höga nöjes skull, aldrig kan vara något man behöver ta på allvar. Jämför gärna med de medelålders män som är så besatta av fotboll att de reser utomlands för att kunna uppleva VM-matcherna på plats. De målar sig i favoritlagets färger och häckar på läktarna i stora högljudda flockar. Men vem hånar dem för det? 

Jag har haft många tillfällen att studera kulturtanten i hennes naturliga miljö. Och jag får alltmer respekt för henne ju bättre jag lär känna henne. Kulturtanten bär hela kultur-Sverige på sina späda axlar. Hon går på konserter, konstutställningar och boksigneringar, och på teater både på Dramaten och i klaustrofobiska källarlokaler. Hade hon varit född i en annan generation, eller haft andra möjligheter, hade hon kanske själv varit konstnär. Nu följer hon istället konsten, med stor passion. 

Nästa vecka är det den stora bokmässan i Göteborg, en av årets stora höjdpunkter i kulturtantkalendern. Man skulle faktiskt kunna kalla bokmässan för kulturtantens egen Pride-festival. Här får de för en gångs skull uppleva att vara i majoritet. Träffa likasinnade, utbyta erfarenheter och utbringa vitvinsskålar. 

Så låt oss passa på att hylla kulturtanten. Inte bara denna vecka, utan alla veckor på året. Och måtte aldrig denna fantastiska art dö ut. 

Så känner du igen en klassisk kulturtant:

• På Gudrun Sjödén-tunikan
• På den stora, pråliga broschen …
• … eller på afrikanskt inspirerade träsmycken.
• Hon har oftast kortklippt frisyr i en eller flera nyanser
• … och hon dricker helst vitt vin. 

Hon hinner snudda fjärilslätt vid min armbåge innan hon fladdrar längre in i lokalen och försvinner. Jag sträcker på mig, gör min hals så lång, så lång, men den svarta klänningen har redan drunknat i havet av mörkklädd kulturelit som höstminglar på Bonniers bokfest.
Ögonblicket är förlorat. Besvikelsen bränner. Hur många gånger har jag inte tänkt mejla och berätta? Att jag fullkomligt älskar hennes lördagskolumn i Svenska Dagbladet och blir tagen över meningar som: ”Det gäller att hålla ordning på orden, också. Inte skvätta iväg dem som gamla fimpar …”
Men mejlet har förblivit oskrivet, lovorden osagda. Nu står jag och velar, ska jag leta upp henne? Störa mitt i plockmaten, stjäla tid för att säga:
– Du är min idol.

Nej. Jag förmår inte och i taxin hem ångrar jag det bortsjabblade tillfället, olyckligt ovetande om att jag snart ska få en ny chans. För redan två veckor senare möts vi i jobbets trapphus. Nu tvekar jag inte. Totalt starstruck kastar jag mig fram som en bindgalen stalker och tjoar:
– JAG VILL BARA SÄGA ATT DU ÄR SÅ BRA! ALLTSÅ BÄST, BÄST, BÄST!
Karin Thunberg ser först lite skraj ut. Sedan nickar hon artigt medan jag lyckorusigt förklarar att jag minsann också är journalist, på Aftonbladet, två trappor upp från hennes redaktion. Så sansar jag mig en smula:
– Alltså, jag tycker så mycket om det du skriver. Det var det jag ville säga.
– Tack, det var precis vad jag behövde höra! svarar Karin. Nu ler hon och jag tror hon menar det hon säger. 
Ute på gatan tar vi adjö med en tafatt vinkning och: ”Hej hej”. Jag är så nöjd. Jag fick orden sagda till slut.
Även om jag skvätte iväg dem, lite vårdslöst, som gamla fimpar.

Klockan är halv sex när jag kommer in i matbutiken på väg hem från jobbet. Middag ska inhandlas till familjen, men vad ska vi äta? Plötsligt kan jag inte komma på en enda rätt – förutom de vi redan ätit den här veckan. Och förra veckan. Och veckan innan dess. Spagetti och köttfärssås? Nej det åt vi måndags. Fiskpanetter? Inte nu igen. Stroganoff? Aldrig mer.

Jag behöver nya idéer, helt enkelt. Och i veckans Söndag får jag, och alla ni andra, välbehövlig hjälp. Söndags egen kock Johan Gunnarsson bjuder på fem snabba recept på middagar.

Vi har också testat den nya flugan i löparspåret – barfotaskor. Ni kanske har sett dem, tunna skal utan någon vanlig sula och ibland med tår som på en vante. Söndags hälsoreporter Hanna Radtke gav sig ut och provade.

Karin Hübinette, som nu har sin egen pratshow i SVT, pratar ut om hur det var att få sparken från ”Agenda” och ”Aktuellt” efter att hennes syster blev minister.

Och vår redigerare Gunilla slår ett slag för älgen så här mitt i jaktsäsongen.

Ha en bra helg!